Jag sätter punkt

Efter några turer fram och tillbaka, där det blivit allt glesare mellan inläggen, har jag kommit fram till att det nu är dags att sätta punkt för den här bloggen. Jag älskar fortfarande att läsa, men har varken tid eller ork att skriva om mina läsupplevelser just nu, bl.a. för att jag har ett nytt och roligt heltidsjobb att sätta mig in. Det har dock varit jättekul under de här två åren, inte minst p.g.a. alla kommentarer jag fått. Naturligtvis kommer jag att fortsätta läsa många av de eminenta bokbloggar som finns - ni utgör viktiga inspirationskällor för mig i mitt läsande! Kanske kommer jag tillbaka nån gång i framtiden, men just nu känns det alltså rätt med ett avslut. Tack för mig!

PS. Jag stänger av kommentarsfunktionen om ca en vecka, men kan fortfarande kontaktas via bockermedmera@gmail.com.

Bokmässeplaner

Om bara en vecka är det dags för bokmässan och i år planerar jag besöka den på fredagen och lördagen. I vanlig ordning fokuserar jag på seminarierna och på fredag lyssnar jag gärna till Annina Rabe och Thomas Anderberg litteraturkritikens villkor, Horace Engdahl om arbetet i Svenska akademien (ingen mässa är komplett utan Horace eller Ebba!) och Monika Fagerholm om sin nya bok Glitterscenen.

På lördagen är det huvudsakligen flertalet deckarseminarier som lockar samt Ann Heberlein och Karin Johannisons samtal om depression och psykiska sjukdomar, Jonas Karlsson om sin nya novellsamling (jag gillade hans debut!) och den finurlige mysfarbrorn Claes Hylinger som presenterar sin nya bok Utan ärende. Eftersom lördagsprogrammet känns mer späckat för min del, så är det nog framför allt på fredagen jag kommer ha tid att stryka omkring nere i mässhallen och shoppa på mig en massa böcker. Hur ser era eventuella bokmässeplaner ut?

Oplanerat avbrott

Sista tiden har sett ut ungefär så här: jag har halvt jobbat ihjäl mig (tio dagar i sträck och liknande), tillfälligt flyttat ut från vår bostad p.g.a. en totalrenovering av köket och brottas för närvarande med en förkylning som äntligen börjar ge vika. Inte så mycket läst och ännu mindre skrivet med andra ord.

Men på den positiva sidan så har jag också varit på intervju och fått ett vikariat som gymnasie­bibliotekarie. Jag börjar nu på måndag, men får ändå möjlighet att åka iväg till bokmässan som planerat - wohoo!

Ann Cleeves - Vita nätter

Ann Cleeves andra roman, Vita nätter, utspelar sig på Shetlandsöarna under sommartid. Konstnärerna Bella Sinclair och Fran Hunter har en gemensam vernissage där en okänd man plötsligt faller ner på knä framför en målning och brister i gråt. Dagen därpå hittas han hängd i närheten, men vad som till en början ser ut som självmord visar sig vara mord och kommissarie Jimmy Perez får tillkalla hjälp från fastlandet igen.

Jag som var förtjust i Cleeves debut, tycker nog att denna bok är ännu mer skickligt konstruerad rent intrigmässigt. Ett plus är dessutom att den utspelar i kulturvärlden bland konstnärer, teatersällskap, musiker och fantasyförfattare. Dessutom får kommissarie Jimmy Perez äntligen ihop det med Fran Hunter (som upptäckte liken i förra boken), och de passar så bra ihop!

Men återigen finns ett litet aber, för precis som med Svart som natten började jag ana redan halvvägs vem mördaren var. Båda gångerna tycker jag att personerna helt enkelt avslöjat sig utifrån sitt agerande, även om det mer varit en känsla en konkreta bevis... Ni andra som läst Cleeves, har ni också upplevt samma sak? Kanske tänker jag bara i liknande banor som författaren, för jag brukar vara rätt dålig på såna här gissningar vanliga fall.

Hur som helst är de här riktigt härliga deckare, som har precis lagom av allt. Dessutom är det omöjligt att inte låta sig charmas av såväl Jimmy Perez som Shetlandsöarna, som jag vill ha mer av.

Enkät om läsvanor

Hittade den här enkäten om läsvanor hos Vixxtoria.

1. Varför läser du böcker? Avkoppling? Information? Spänning? Annat?
Avkoppling och underhållning huvudsakligen.

2) Vad för slags böcker gillar du? Deckare, hästböcker, romaner, science fiction, historiska romaner, facklitteratur, biografier?
Romaner, deckare och vissa fantasyböcker.

3. Vilka böcker har du läst på sista tiden? (1-3 titlar)
Vita nätter av Ann Cleeves och Över näktergalens golv och På kudde av gräs av Lian Hearn. Med andra ord ligger jag rätt mycket efter med recensionerna.

4. Finns det någon bok eller någon typ av bok som du aldrig skulle läsa? Varför?
Självhjälpsböcker tycker jag t.ex. är rent nonsens. Har inte heller mycket till övers för biografier och knappt facklitteratur överhuvudtaget, eftersom jag (även om det kanske låter konstigt) är förhållandevis ointresserad av saker som skett på riktigt.

5. Finns det någon bok/några böcker som du skulle vilja läsa, men inte har läst?
Massor förstås! Bara för att nämna några: Den hemliga historien, Vindens skugga och Kafka på stranden. Men jag läser mycket nyutkommet, så det gäller att hitta en bra balans där mellan det nya och det gamla. Är dock riktigt nöjd med att jag äntligen gett mig i kast med Sagan om klanen Otori av Lian Hearn nu i sommar, som visat sig vara hur bra som helst och vida överträffat mina förväntningar!

6. Säg en riktigt bra bok, som du har läst!
Kolla in min senaste recension.

7. Var får du tag på böckerna du läser? Bokhandel? Present? Bibliotek? I mammas och pappas bokhylla? Lån av kompisar? Annat?
Det är ungefär hälften-hälften mellan att köpa och låna från biblioteket. Eftersom jag kan reservera böcker gratis på jobbet ser jag ju till att utnyttja det!

8. Har du många böcker hemma? Hur många hyllmeter ungefär?
Jovars, vi har åtta fulla Billybokhyllor här hemma, och om man räknar bort pärmar och annat som inte är böcker blir det omkring 35 hyllmeter.

9. Kommer du ihåg om någon brukade läsa högt för dig när du var liten? Vem? När?
Mamma läste för mig, men eftersom jag lärde mig läsa så tidigt behövdes det inte särskilt länge. Sen minns jag att lärarna i skolan läste högt för klassen i lågstadiet och ibland även på mellanstadiet, medan vi ritade och pysslade med andra grejer.

10. Hur ofta skulle du säga att man läste för dig? Välj mellan aldrig, ibland, ofta, varje dag/kväll.
Jag minns det som ganska ofta.

11. Kommer du ihåg vad man läste för dig?
Hemma var det nog mest Astrid Lindgren-böcker och så minns jag att jag var med i någon bokklubb också. I skolan var det bl.a. Roald Dahls SVJ och Eric Linklaters Det blåser på månen.

12. Brukar du själv läsa högt för någon ibland? Vem? När?
Det händer ibland att jag läser upp något stycke för en kollega på biblioteket eller för min sambo här hemma.

13. Vad läser du då?
Roliga, knasiga eller särskilt bra saker som känns värda att dela med sig av.

Suzanne Collins - Hungerspelen

Något av det bästa jag läst i sommar är Hungerspelen av Suzanne Collins, en våldsam och skräckinjagande dystopi som varit så uppslukande att jag suttit med den varenda minut på tunnelbanan och kastat mig över den varje lunchrast.

Boken utspelar sig i ett framtida USA som genomgått ett inbördeskrig och numera heter Panem. Nationen består, förutom en rik och högteknologisk huvudstad, av tolv mer eller mindre fattiga distrikt som inriktar sig på olika typer av försörjning åt nationen, såsom fiske eller gruvarbete. I syfte att avskräcka medborgare från uppror anordnas varje år hungerspelen, som går ut på att en flicka och pojke från varje distrikt lottas ut för att stängas in på en stor arena där de ska slåss emot och döda varandra tills endast en ensam segrare återstår. Tävlingen direktsänds på tv över hela nationen.

Katniss, den tävlande 16-åriga flickan från distrikt 12, är bokens huvudperson och jagberättare. När hennes lillasyster lottas ut till spelen tvekar hon inte en sekund utan gör det radikala valet att ta hennes plats. Vi får ta del av förbedelserna och tävlingen ur Katniss perspektiv. Tillvaron är grym och alla medel är tillåtna - blir det för dålig action inne på arenan tvekar inte spelledarna att sätta igång naturkatastrofer för att driva deltagarna samman. För att klara sig ännu en dag inne på arenan handlar det om att vara listig, ha en genomtänkt taktik och inte minst att kunna skaffa sig mat och vatten.

Alltså, jag kan inte nog understryka hur otroligt bra och spännande boken är - det går knappt att slita sig! Dessutom gillar jag både språket och sättet den berättas på. Även om Katniss upplevelser och agernade aldrig kommenteras, skymtar förstås det samhällkritiska budskapet mellan raderna. Statens övergrepp på dessa ungdomar är helt makalöst och moraliska dilemman aktualiseras på löpande band.

Även om jag tycker att den här boken känns helgjuten i sig själv, kan jag inte annat än se fram emot och vilja kasta mig över fortsättningen Fatta eld som alldeles snart kommer ut.* Det finns helt klart en underliggande problematik att spinna vidare på och jag är nyfiken på hur handlingen kommer utvecklas.

*Obs! Gör er själva en tjänst att inte googla den innan ni läst första boken - ni vill inte ha utgången i hungerspelen avslöjade för er.

Prishöjning på pocketböcker

Är det fler än jag som har irriterat sig över att både Adlibris och Bokus sen ett tag tillbaka tar 49 kr istället för 39-42 kr för vissa pocketböcker (eller är det möjligen förlagen själva som kräver högre ersättning)? Att höja priset med någon krona eller två med jämna mellanrum är väl en sak, men en så pass dramatisk ökning som 25% (!) känns väl ändå inte motiverat? Hittills har det i alla fall fått mig att avstå från ett par köp.

Och jo, jag vet att 49 kr fortfarande är billigt för en pocketbok jämfört med vad de kostar ute i den vanliga bokhandeln, men ändå. Vad tycker ni andra, shoppar ni på precis som vanligt när det gäller dessa prishöjda pocketböcker?

Pocketfrossa längs Drottninggatan

Idag sträckte sig årets upplaga av Världens längsta bokbord längs hela Drottninggatan. Besökarna var många och även om det blåste en del sken lyckligtvis solen för det mesta. Jag lade i vanlig ordning krutet på de boklådor med fokus på pocketböcker, sökte mig noggrant igenom titel för titel och hade lätt kunnat köpa på mig hur mycket som helst, men försökte i ärlighetens namn rationalisera lite. Resultatet blev Timbuktu av Paul Auster och En sky av vittnen av Dorothy Sayers som inte längre finns i tryck.

Var någon av er där och gjorde några roliga fynd?

Kepler avslöjad!

Jaha ja, det är författarparet Alexander och Alexandra Ahndoril som döljer sig bakom pseudonymen Lars Kepler! Det hade jag aldrig gissat på själv, kanske för att jag aldrig läst något annat av dem. Det som fällde paret var en lista på 10 mycket övertygande argument som Aftonbladet konfronterade dem med (kolla in dem här) och idag är det alltså bekräftat.

Personligen hade jag hoppats att avslöjandet hade dröjt lite längre, men det stora PR-jippot i kombination med att författarna helt enkelt delgivit några fakta för mycket om sig själva i chattar och liknande gjorde såklart att det inte kunde hålla i längden.

Lars Kepler - Hypnotisören

Den största dragningskraften med Hypnotisören, och den främsta anledningen till varför jag blev nyfiken på den, beror väl just på att den är skriven under pseudonym och det är roligt att spekulera om vem det kan vara som ligger bakom den. Efter att ha läst boken kan jag dock konstatera att det faktiskt rör sig om en förhållandevis välskriven deckare som lyckas upprättahålla såväl spänningen som mitt intresse rakt igenom och aldrig slår av på tempot.

Boken tar sin utgångspunkt i en srie bestialiska mord på flera personer ur samma familj, där endast sonen överlevt. När kommissarie Joona Linna får reda på att det även finns en äldre syster i familjen, som han misstänker kan sväva i livsfara, kontaktar han psykiatern Erik Maria Bark, som har ett förflutet som hypnotisör. Efter en tragisk incident tio år tidigare har han tvingats lova att aldrig mer utföra hypnos, men beslutar sig ändå för att vara polisen behjälplig i hopp om att kunna rädda ett liv. Utan att veta det sätter han snarare en snöboll i rullning som får katastrofala konsekvenser.

Hypnotisören är till stora delar skriven i historisk presens vilket inte direkt hör till vanligheterna (jag kommer faktiskt inte på rak arm på någon annan bok som gör detsamma), men skapar ett driv i berättelsen. Undantaget i dåtid är en längre mellanpassage i boken där läsaren kastas tillbaka ett decennium och får ta del av Erik Maria Barks omtalade gruppsessioner i hypnos, som allt till syvende och sist bottnar i.

Om det brister någonstans så är det väl i trovärdigheten: morden är lite väl brutala, seriemördaren alltför ung (ingen direkt spoiler, detta framkommer tidigt i boken) och slutet känns helt enkelt några varv för tillskruvat. Totalt sett är jag dock positivt överraskad av Hypnotisören, som bjuder på pulshöjande underhållning i sommarvärmen.

Anne Holt - 1222 över havet

Under en tågresa mellan Oslo och Bergen utbryter ett kraftigt snöoväder, som gör att tåget spårar ur. Alla resenärer evakueras då till ett närliggande hotell, Finse högfjällshotel, där stämningen till en början är god då de är välförsedda med både mat, sängar och god service. Men redan under första natten inträffar ett mord på en pastor vilket skapar stor anledning till oro bland gästerna, eftersom ju någon av dem måste vara den skyldiga och ingen kan ta sig därifrån. Slitningar uppstår och olika grupperingar med olika åsikter om hur man bör agera bildras. Läget blir knappast bättre av att stormen tilltar och hjälpen utifrån dröjer.

Hanne Wilhelmsen, f.d. polis och numera rullstolsbunden efter en skottskada i tjänsten, är en av resenärerna och bokens jagberättare. Till en början stretar hon emot och vägrar ta sig an fallet, men i takt med att resenärerna blir alltmer insnöade och desperata ger hon till slut efter för sin egen nyfikenhet och börjar nysta i alla ledtrådar. Hon är så cynisk, kaxig, iakttagande och rasande intelligent att jag inte kan låta bli att beundra henne – som litterär person åtminstone, privat hade hon förmodligen varit lite knepig att umgås med.

Parallellt med mordgåtan figurerar också ett annat mysterium – för vem är det som bevakas dygnet runt av beväpnade män i ett separat del av hotellet? Enligt ryktet kan det vara någon av ur kungafamiljen, men en tränad polis som Hanne fattar genast helt andra misstankar.

Jag hade mycket svårt att lägga ifrån mig 1222 över havet då den sög tag i mig från första sidan, för den är hur bra som helst. Jag menar: pusseldeckare, slutna rummet-tematik och en klassisk upplösning i salongen à la Poirot… Vad mer kan man önska sig? Det här deckaren visar definitivt var skåpet ska stå!

Fårö

Nu är jag ute på Fårö och slappar, badar och läser. Eftersom det är ont om trådlösa nätverk häromkring (sitter för närvarande i bilen vid en campingsplats surfzon) så kan det bli glest med uppdateringar den närmaste veckan, men det kan förstås hända att det trillar in något inlägg.

Den där Kepler...

Under veckan har satt tänderna i sommarens (årets?) mest hypade bok: Hypnotisören av pseudonymen Lars Kepler, där jag nu börjar närma mig upplösningen. I början måste jag erkänna att jag var rätt skeptiskt inställd till boken, framför allt upplevde jag språket lite torftigt, men under läsningens gång har jag svängt om och låtit mig uppslukas av denna bladvändare med stort B. För ingen kan anklaga den för att inte vara spännande!

Det finns många teorier om vem det kan vara som döljer sig bakom pseudonymen. Bland gissningarna märks Bengt Ohlsson, Camilla Läckberg och Martin Melin, Kristoffer Leandoer, Arne Dahl/Jan Arnald, Kajsa Ingemarsson m.fl. Kan för övrigt rekommendera den intresserade att ta en titt på TV4 Nyhetsmorgon från förra söndagen, där Keplers förläggare från Bonniers och en alltid lika brysk och underhållande Leif GW Persson diskuterar boken och Keplers författarskap (se programmet i repris här).

Vem tror då jag själv är Lars Kepler? Ingen aning. Men mitt underdoghjärta hoppas innerligt på Eva Gabrielsson, Stieg Larssons sambo. Eftersom de av politiska skäl inte vågat gifta har hon inte fått ärva ett öre av de många miljonerna, hon har behandlats illa av sin tjurskalliga svärfar och svåger och har, av hänsyn till läsarna och Stieg, erbjudit sig att skriva klart hans ofullbordade fjärde manuskriptet, men förvägrats detta. Det vore helt enkelt en lysande revansch!

Apropå genrer

I fredags var en kollega och f.d. kurskamrat med i en artikel i SvD angående Stockholms stadsbiblioteks satsning på "rosa hyllor" under Pridefestivalen som börjar idag, dvs. en separat avdelning för skön- och facklitterära böcker som behandlar HBT-ämnen. Även om de må vara tillfälliga, tycker jag det är en strålande idé! Jag tror nämligen att det är en efterfrågad typ av böcker som synliggörs tydligare på detta sätt.

I svenska bibliotek och bokhandlar är man ganska sparsmakad med genreindelningar och nöjer sig ofta med grovindelningar såsom romaner, deckare och fantasy/science fiction. Dessa väljer man istället att komplettera med ämnesord man själv kan lägga till vid katalogisering, som t.ex. utanförskap, homosexuell kärlek eller Paris. Nu fyller väl inte ämnesord riktigt samma funktion som genreindelningar, men det är ändå något som biblioteken borde satsa på att utveckla ännu mer eftersom det ger en bra hint om böckers innehåll och gör dem mer sökbara.

Utomlands, särskilt i bokhandlar i engelskspråkiga länder, har jag ofta intrycket av att man genreindelar i mycket högre utsträckning. Utgångspunkten tycks helt och hållet vara efterfrågan och genrerna sträcker sig inte sällan över gränserna mellan fiction och non-fiction. I Edinburghs och Glasgows bokhandlar var t.ex. Gay and lesbian standard överallt. Sedan finns det en rad mer fantasifulla sätt att dela in biografier och skönlitteratur också, varav jag tyckte de här två var fullständigt underbara:

Ann Cleeves - Svart som natten

Jag har varit nyfiken på Ann Cleeves sedan hennes debut Svatt som natten gavs ut på svenska (ungefär samtidigt som jag startade den här bloggen), men eftersom jag hört ganska blandat om henne har jag hittills legat lågt. Ute på ett regnigt landställe blev jag dock sugen på att ge henne en chans, något jag definitivt inte ångrar.

Svart som natten utspelar sig på Shetlandsöarna under vintern. En ung kvinna, Catherine, hittas strypt med sin egen halsduk och den första alla misstänker är stans enstöring Magnus Tait. Ingen kan heller låta bli att göra kopplingar till fallet med den 8-åriga flickan Katriona som försvann spårlöst för ett antal år sedan. Även den gången var Tait huvudmisstänkt, men flickan återfanns aldrig... Frågan är bara: är saker så enkla som de ser ut att vara?

Cleeves har ett sätt att skriva som tilltalar mig direkt. Jag tycker om språket och hur hon bygger upp berättelsen, men framför allt hennes trovärdiga personbeskrivningar och miljöskildringar som ger en känsla för det karga vinterklimatet. Det enda negativa jag egentligen kan komma på att säga är att jag lite för tidigt fick en idé om vem som var mördaren och varför, men spänningen förstördes inte alltför mycket av detta eftersom man ju aldrig kan vara riktigt säker förrän sista bladet är vänt.

I likhet med Johan Theorin och Mons Kallentoft har Cleeves snöat in på idén med "årstidsböcker", dvs. att skriva en kvartett böcker som utspelar sig i samma geografiska miljö under respektive årstid. Och varför inte, det verkar ju vara ett vinnande koncept? Hittills har två andra böcker i serien utkommit: Vita nätter (sommar) och Rött stoft (vår), som förutom Shetlandsöarna har polisen Jimmy Perez som viktigaste gemensamma nämnare. Jag planerar att läsa bägge!

Highlights of the highlands

Skottlandsvistelsen var härlig med bra shopping, fina omgivningar och trevliga bokhandlar. Vädret var minst sagt omväxlande då paraplyet kom till användning flera gånger om dagen, men det är väl helt enkelt så det är: "liquid sunshine" (för att citera en guide). Vår utgångspunkt var Edinburgh, men vi hann också med att besöka både Glasgow och högländerna. Höjdpunkten var helt klart de senare. Jag är så glad över att ha fått uppleva dem, för vackrare än högländerna finns inte!

Bortrest

Nu åker jag bort ett par veckor, först ut till landet och sedan till sväng till Skottland (Edinburgh närmare bestämt), och har ingen möjlighet att uppdatera. Typiskt nog har värmeböljan mattats av precis nu också, så det blir kanske inte så mycket badande att tala om, men desto mer tid över till läsning. På återseende!

Albertefynd

I eftermiddags var jag ute och botaniserade i second hand-butikernas bokhörnor och gjorde det här fantastiska fyndet på Stadsmissionen på Skånegatan - hela Albertetrilogin av Cora Sandel för endast 40 kronor! Allting stämde perfekt: bara det faktum att alla tre böckerna fanns där, i fint skick dessutom och att det från början billiga priset (20 kr/st) toppades med ett "tag 3 betala för 2"-erbjudande. De väntade helt enkelt på mig! Som de flesta vet är jag förvisso en pocketperson i vanliga fall, men är det några böcker jag alltid velat ha i inbundet format så är det just dessa, för förutom att de är bra så är de oerhört vackra.

Ingen Oates för mig inte

Precis som många andra litteraturnördar hängde jag på låset när biljetterna släpptes till Joyce Carol Oates på Internationell författarscen 7/7, sommarens stora litterära händelse . Samtidigt så inleder sambon sin semester ikväll och nästa vecka är enda tillfället för oss i sommar att åka ut till mitt landställe på Åland. Valet stod alltså mellan Joyce Carol Oates 1,5 timme eller ett avkopplande myspys på landet i 5-6 dar och eftersom jag trots allt inte är något det hardcorefan (höjdpunkten för mig var snarare Siri Hustvedt) föll valet på det senare. Självklart har jag sett till att förpassa biljetterna vidare, så att ett par andra lyckliga själar får se henne istället.

Hoppas alla ni andra bokbloggare och läsare som ska dit på tisdag får en underbar kväll! Ser fram emot alla rapporter, kommer trots allt vara lite avundsjuk på er.

Höstens böcker

För ett par veckor sen kom Svensk bokhandels höstkatalog som jag har bläddrat lite i på lediga stunder. Och bättre sent än aldrig tänkte jag berätta lite om vad jag ser fram emot i höstens utgivning:

* Dan Brown - Den förlorade symbolen (oktober). Ja, faktiskt! Jag har läst alla hans fyra böcker och tycker de fungerar utmärkt som underhållning för stunden.

* Carina Burman - Kärleksroman (augusti). Jag är ett stort fan av hennes historiska deckare, så det vore roligt att se hur hon skriver i övrigt (skäms dock fortfarande lite för att jag inte tagit mig an Den tionde sånggudinnan som jag tror passar mig i alla avseenden).
* Nick Cave - Bunny Munros död (oktober). För att jag gillar hans musik och hans låttexter, och inte kan undgå att bli nyfiken på hur han är som romanförfattare.

* Monika Fagerholm - Glitterscenen (september). Detta är en bok vars utgivningsdatum ständigt blivit framflyttat, men nu är det alltså dags! Fagerholm kommer för övrigt till årets bokmässa.

* Camilla Grebe & Åsa Träff - Någon sorts frid (augusti). Det är nog fler bokbloggare än jag som följt den eminenta deckarbloggen Deckarsystrarna. Att det varit stiltje där några månader beror sannolikt på haft fullt upp inför släppet med debutroman, men hoppas de tar upp bloggandet igen när det lugnar ner sig lite!

* Jonas Karlsson - Den perfekte vännen (september). Jag var imponerad av debutnovellsamlingen som kom för ett par år sen, där de olika novellerna återgav olika personers perspektiv av samma händelser och hoppas på något i samma stil.

* Lars Kepler - Hypnotisören (juli). Pseudonymer är alltid lite spännande och dessutom gillar jag deckare.

* Jan Kjaerstad - Jag är bröderna Walker (oktober). Han är ju en av de coolaste och mest sympatiska författarna ever, det räcker som förklaring.

* Jessica Kolterjahn - Nattfjäril (augusti). Jag verkligen älskade hennes debutroman Ut ur skuggan och blev jätteglad när jag fick höra att hon skrivit en ny bok!
* Curtis Sittenfeld - Presidentens hustru (augusti). De flesta bokbloggare som läst den på originalspråk verkar ösa lovord över den, och jag tyckte om debuten I en klass för sig.

Vad ser ni fram emot att läsa i höst?

Mari Jungstedt - Den dubbla tystnaden

Den dubbla tystnaden, Mari Jungstedts sjunde deckare, handlar om vilka konsekvenser hemlighetsmakeri i den närmaste kretsen kan få. Ett kompisgäng bestående av tre par åker på gemensam semester till den årliga Bergmanveckan på Fårö (som i verkligheten för övrigt pågår just nu) följt av ett besök på Stora Karlsö. Till vardags bor paren i samma nybyggda villlaområde och umgås, enligt utomstående, ovanligt intensivt med varandra för att det ska vara hälsosamt. Jodå, det går bara något dygn in på semestern innan en av männen hittas mördad och en av kvinnorna är spårlöst försvunnen, varpå kommissarie Anders Knutas och kollegan Karin Jacobsson kopplas in på fallet.

Första halvan är riktigt bra! Spänningen byggs långsamt upp genom att skildra de centrala personernas liv med en märkbar hotfull stämning i botten. Jag gillar detta att det dröjer ett tag innan det händer nåt vilket gör att man sitter som på nålar, men också att det är långt ifrån självklart vem eller vilka det är som kommer råka illa ut. Dessutom tycker jag om jag miljöerna och alla referenser till Ingmar Bergman, som har en central betydelse för handlingen. Utredningen är också intressant att följa, men mot slutet tycker jag dock att boken tappar en aning, bl.a. för att upplösning till viss del känns förutsägbar trots alla villospår och för att mördarens motiv helt enkelt är i det simplaste laget. Detta drar tyvärr ner helhetsintrycket en aning, men Den dubbla tystnaden är fortfarande läsvärd och bra på många sätt.

Alexander McCall Smith - Filosofiska söndagsklubben

Alexander McCall Smith måste vara en av de mest produktiva författarna som finns, med tanke på att han ger ut flera titlar om året: både deckare, romaner och barn- och ungdomsböcker. Hur hinner människan med allt detta - är han släkt med Joyce Carol Oates eller vad?

Filosofiska söndagsklubben är den första delen i Isabel Dalhousie-serien, vilken i likhet med Damernas detektivbyrå består av mysdeckare. Dessa böcker utspelar sig dock inte i Botswana, utan i Edinburgh som också är McCall Smiths hemstad. Handlingen inleds med att Isabel, en kulturintresserad, ekonomiskt oberoende kvinna i övre medelåldern, under en kväll i konserthuset blir vittne till hur en ung man faller från övre balkongen mot sin död. Polisen avfärdar det hela som en olycka, men Isabel anar oråd och börjar bedriva egna undersökningar med viss hjälp av sina bekanta.

Även om det är en mysdeckare hade jag hoppats att boken skulle uppehålla sig mer kring själva mordfallet, men fokus ligger snarare Isabels grubblerier över mänskligheten (i egenskap av redaktör för en filosofisk tidskrift), hennes egna kärleksbekymmer samt oro över systerdotterns olycksamma val av partner. Alltså: Småputtrigt och underhållande för stunden - ja. Spännande - nej. Men ändå helt okej!

Lila och orange böcker

Snowflakes in rain tyckte det vore roligt att se våra boksamlingar av det lila slaget och så här ser den lil(l)a högen ut i mitt fall:

Idén bygger på Bokmanias idé från i mars om att fotografera alla sina orange böcker (inspirerat av det där välkända orange kuvertet, ni vet). Eftersom jag var på bloggpaus då tar jag igen det nu - och se, jag hade ju en del:

Come sail your ships around me

Where The Action Is-festivalen i helgen blev en blöt historia. Regnet vräkte ner hela lördagen utan uppehåll och trots att jag var iförd poncho blev följden av detta naturligtvis ändå en rejäl förkylning med hostande och snörvlande. Men Nick Cave & the Bad Seeds var såklart värda det! Konserten var fantastisk och Nick Cave såg verkligen ut att stormtrivas på scenen i ovädret. Det är inte för inte merparten av hans texter innehåller stämningsbärande ord som rain och darkness... Bäst: "The Ship Song" (finaste kärlekslåten) och "Papa won't leave you, Henry".

Han skriver romaner också. I oktober ger bokförlaget Forum ut översättningen av Bunny Munros död, som nog blir härlig läsning i höstrusket. Stilmässigt liknas den vid både Kafka och Cormac McCarthy... Kanske därför Nick Cave fått uppdraget att göra filmmusiken till filmatiseringen av den senares The Road?

Hej bokkonsument

Fyller gladeligen i senaste bokenkäten av Helena på bokhora.

Senast köpta inbundna bok: Två kokböcker: Bar Italia och 44 små rätter: lättlagad kinesisk vardagsmat.

Senast köpta pocketbok: Sonat till Miriam av Linda Olsson och Svart som natten av Ann Cleeves.

Favoritgenre: Deckare!
Ultimata längden på en bok: ca 250 sidor eftersom jag gillar korta, kärnfulla böcker. Böcker blir inte automatiskt bättre bara för att de är längre, snarare krävs det då mer av författaren för att lyckas upprätthålla mitt intresse hela vägen. Därmed inte sagt att många tjocka böcker inte skulle vara bra, för de är de förstås!
Favoritbokhandel: Som pocketslukare gillar jag verkligen Pocket Shop överlag. Min favorit är nog den vid Sergels torg.
Favoritbibliotek: Malmö stadsbibliotek känns oerhört trivsamt. Annars har jag alltid gillat Solna stadsbibliotek, som varit såväl hemmabibliotek som arbetsplats.

Favoritplats att läsa (i hemmet): I vår röda soffa i vardagsrummet.
Favoritplats att läsa (utanför hemmet): På tunnelbanan, i någon av parkerna här på Söder eller utomhus på landet.
Fem författare du alltid köper i inbundet format: Antingen lånar jag böcker på biblioteket så fort de kommer ut, eller så väntar jag in pocketutgivningen och köper själv. Med andra ord köper jag alltså inbundna böcker mycket sällan.

Bästa läsnackset: Choklad i alla former!
Bästa läsdrycken: Pepsi Max, som jag beroende av och dricker minst en liter av per dag. Kaffe kan jag däremot inte med!

Bästa bakgrundsljudet vid läsning: Tystnad eller vissa utomhusljud som blåst, fågelkvitter och liknande.

När på dygnet läser du helst?: På kvällen eller natten.

Bästa bakfylleläsningen: Vid ett sådant tillstånd känner jag inte för att läsa, utan ser hellre något lättsmält program på tv.

Bästa kollektivtrafikläsningen: Böcker som inte kräver alltför djup koncentration och gärna med korta kapitel som skapar naturliga avbrott, eftersom läsningen blir ganska uppstyckad.

Sommarläsning?

Helgen spenderades på västkusten (på Tjörn och Stenungsön närmare bestämt), där en av sambons bröder gifte sig. Himla fint var det och tur med vädret!

Väl hemma ser jag att många bokbloggare börjat fundera över, och i vissa fall gjort långa listor över, vad de planerar att läsa i sommar. Även om det är roligt att ta del av andras listor håller jag med det Magix skriver om här, dvs. att läsande ska vara en njutning. Jag har ingen lust att planera min läsning in i minsta detalj, utan vill kunna välja fritt efter humör. Det brukar bli en ganska bra blandning ändå i slutändan. Men visst finns det enstaka läsprojekt jag funderat över att ta mig någon sommar i flera år nu, där de hetaste kandidaterna är Agnes von Krusenstjernas Fröknarna von Pahlen-svit och Jan Kjaerstads Wergeland-trilogi. Blir det i år månntro?

Omringad av autografer

Igår var jag och jobbade på Örby bibliotek, ett litet kombinerat folk- och skolbibliotek mellan Högdalen och Älvsjö. Det första jag lade märke till var förstås autograferna på väggen bredvid infodisken, som jag fascinerat studera i detalj i säkert en kvart! De tillhör bl.a. författarna Håkan Nesser, Björn Ranelid, Mari Jungstedt, Maj Sjöwall, Kerstin Thorvall, Anna-Karin Palm, Olov Svedelid, Ylva Eggehorn, Kjell Johansson, Theodor Kallifatides, Göran Greider m.fl. samt förläggarna Svante Weyler och Dorotea Bromberg. En riktigt imponerande samling för detta lilla bibliotek! Jag vet inte riktigt hur det är nu för tiden, men tidigare har biblioteket uppenbarligen haft en väldigt aktiv vänförening som anordnat författarkvällar och liknande evenemang.

Så här ser det ut på väggen med autografer och hälsningar:

Och så en hälsning från Mari Jungstedt:

Såklart att jag vågar! I augusti väntar sambons landställe på Fårö på oss.

Andrea Maria Schenkel - Mordbyn

Den flerfaldigt prisbelönade och av kritiker tokhyllade debutromanen Mordbyn av Andrea Maria Schenkel har stått på min att läsa-lista länge och jag är nu glad att jag äntligen kommit mig för att beta av den. Boken visade sig vara en gastkramande thriller som griper tag i en från början till slut!

Redan från första sidan anar man att något inte står rätt till ute på gården Tannöd och just därför blir denna bok så svår att lägga ifrån sig. Till skillnad mot de flesta kriminalromaner som tenderar att skildra den utredning som följer på ett begånget brott, lägger Schenkel snarare betoningen på de händelser som föregår det vilket enligt mig är ett genialt grepp! Genom att låta olika personer ur samhället som har någon anknytning till offren (såsom grannar, skolkamrater, tidigare pojkvänner) berätta vad de tänker och vet förs handlingen framåt och man får både en bild av offren samt aningar om möjliga förövare och motiv. Tack vare dessa pusselbitar blir bilden också slutligen komplett.

Två saker jag särskilt tycker om i Mordbyn är dess realistiska och skarpsinta psykologiska porträtt och den tryckta, kusliga och ödemättade stämningen som vilar över hela romanen. Kort och intensiv är den också (ca 150 sidor), men ack så spännande!

Theorin vann Glasnyckeln

Grattis till Johan Theorin som välförtjänt vann deckarpriset Glasnyckeln som årligen delas ut av Skandinaviska Kriminalsällskapet för bästa svenska, finska, norska, danska eller isländska kriminalroman. Bland tidigare vinnare märks bl.a. Stieg Larsson, Håkan Nesser, Arnaldur Indridason, Jo Nesbø och Karin Fossum.

I mitt tycke hör både Skumtimmen och Nattfåk till det bästa jag läst inom genren på senare år och jag ser fram emot hans två kommande romaner, som avslutar den planerade Ölandskvartetten, enormt.

Läsa magisteruppsatser

... i arkivvetenskap på löpande band är ingen höjdare. Roligare saker kan man göra. Jag som i vanliga fall hör till den ambitiösa skaran har nu, helt utmattad, slagit av på takten och har siktet inställt på måndag då utbildningen äntligen är i hamn.

Mysdeckaren Filosofiska söndagsklubben av Alexander McCall Smith, som var tänkt att utgöra ytterst lättsmält underhållning mellan varven med den akademiska prosan, har jag dessvärre inte haft någon tid över till. Då och då tar jag mig dock en liten funderare över hur det egentligen förhåller sig med mysteriet med den unge man som fallit mot sin död från konserthusbalkongen... Förhoppningsvis får gåtan sin lösning under helgen som för ovanlighetens skull går i ledighetens tecken.

En bokhandel i Paris

Ett givet mål i Paris var såklart bokhandlar. Min franska är visserligen i närheten av att klara av att läsa en bok, utan begränsar sig snarare till att förstå skyltar och menyer eller beställa macarons på ett boulangerie när sötsuget faller på, men ändå... För atmosfärgens och nyfikenhetens skull. Den enorma bokhandeln Gibert Joseph på 26 Boulevard St Michel, om fyra eller fem våningar, besöktes ett par gånger.

Tyvärr måste jag säga att franska, skönlitterära böcker tyvärr inte väcker något köpbegär hos mig med sina genomgående vita ryggar och omslag. Stilrent tycker kanske vissa, men om man som jag gärna omger sig med starka färger ger det bara ett dystert intryck.

Snyggaste omslagen ever, som jag skulle kunnat köpa enbart för utseendets skull, hade däremot böckerna från förlaget med det passande namnet Motifs. Visst är de fina?

Jag läser förvisso inte serier, men om jag varit en fena på franska hade förmodligen det här albumet fallit min cynisk-ironiska personlighet i smaken. (På svenska: "Jag skulle vilja ta livet av mig, men jag har inte tid".)

Le retour d'Erika

Efter en intensiv praktikperiod på ett arkiv, några veckors plågsamt författande av mitt livs andra (och definitivt sista!) magisteruppsats följt av en belöningsresa där jag och sambon mötte våren i Paris, är jag tillbaka och redo att skriva här igen!

Siri + Stockholm = sant

Egentligen har jag tagit en bloggpaus p.g.a. bristande motivation att skriva och på tok för mycket att göra (läsmotivationen är det dock lyckligtvis inget fel på). MEN jag känner ju ändå ett visst ansvar att förmedla en hemskt trevlig nyhet jag ramlade över på Internationell författarscens hemsida tidigare ikväll och som få tycks ha upptäckt:

Siri Hustvedt kommer till Stockholm tisdagen den 19 maj! Programmet är alltså extrainsatt och biljetterna (som släpptes vid midnatt) går att köpa här.

Nu återgår jag till pausandet, men kommer förmodligen tillbaka när jag hittat gnistan igen.

Bokrea? Nja...

Förra året skrev jag ett inlägg om hur bokrean reat ut sin själ - och jag är fortfarande av samma åsikt. Jag har förstås bläddrat igenom Akademibokhandelns katalog och klickat runt lite på Adlibris och Bokus bara för att, men tycker i vanligt ordning att det inte finns särskilt mycket av intresse. Möjligen att jag får svårt att undvika att lägga vantarna på Boel Westins Tove Jansson: ord, bild, liv för 99 kr, men det är å andra sidan en bok jag velat ha sedan den kom ut och skulle alltså inte vara något impulsköp.

Är jag tråkig som känner mig totalt osugen annars? Kanske. Men jag har lärt mig av mina misstag och tänker inte köpa på mig en massa som ändå bara blir liggande, bara för att rensas ut några år senare.

Ingrid Hedström - Lärarinnan i Villette

En omtyckt lärarinna i den lilla staden Villette i Belgien blir påkörd och avlider till följd av sina skador. Händelsen avfärdas till att börja med som en olycka, men när flera vittnen börjar träda fram blir det tydligt att det är fråga om mord. Det blir den unga och lovande åklagaren Martine Poirot (efternamnet är såklart en blinkning åt Agatha Christies belgiske detektiv) som tar sig an fallet och ju mer hon nystar i det, desto mer komplicerat blir det och allt fler personer i Villette tycks vara inblandade. Vad handlar det hela om egentligen?

Jag gillar de två parallella spåren i berättandet, där man vid sidan av Martines utredning även får följa hennes historieforskande make Thomas och hans sökande i arkiven med anledning av en påträffad massgrav som är flera hundra år gammal. Till en början kan man fråga sig vad detta skulle ha med resten av handlingen att göra, men precis som med alla andra trådar väver Hedström ihop allt på ett ovanligt snyggt sätt i slutet!

Bland övriga svenska samtida deckare känns Lärarinnan i Villette som en frisk fläkt med sin "franska" stil. I en intervju läser jag att författaren till vardags är utrikeskorrespondent för DN i just Belgien, varför det blev naturligt att boken skulle utspela sig där (staden Villette är emellertid fiktiv). Vidare berättar hon hur hon alltid gillat deckare och bl.a. gått en deckarskrivarkurs i Skottland med bl.a. Denise Mina och Val McDermid som lärare! Artikeln går att läsa här.

Hedström är väl värd Svenska deckarakademiens debutantpris för 2008 och jag ser verkligen fram emot nästa bok i serien, Flickorna i Villette. Väntan blir lyckligtvis ganska kort, för den beräknas komma ut redan i mars!

Anne Holt - Presidentens val

USA har just fått sin första, kvinnliga president: Helen Lardham Bentley. Bara ett par månader efter att hon svurit presidenteden gör hon sitt första statsbesök någonsin, i Oslo lagom till syttende mai (nationaldagen alltså). Norge antas vara ett av de säkraste länderna i världen, men vad händer? Presidenten försvinner spårlöst från sitt hotellrum redan första natten, utan att övervakningskamerorna registrerat något och utan att ett fönster eller dörr öppnats.

Det visar sig att alla bär på hemligheter i det förflutna med koppling till fallet, inte bara presidenten själv utan även huvudpersonen Inger Johanne Vik (norsk psykolog med förflutet inom FBI). Samtidigt följer vi en man i en helt annan del av världen som verkar vara inblandad i kidnappningen på något sätt, men vars motiv är långt ifrån solklara.

Jag gillar ambitionen med den här deckaren, då Anne Holt många intressanta kopplingar till Hillary Rodham Clinton (förebild för Helen?), 11 september-attackerna och problem med stöddiga amerikaner som är fräcka nog att försöka styra och ställa över norska säkerhetspolisens utredning trots att brottet ju ägt rum på norsk mark. Dessutom tyckte jag det var en kul detalj när Inger Johanne, medan Helen svär presidenteden, utbrister att: "jag hade faktiskt trott att dom skulle välja en afroamerikan innan dom accepterade en kvinna" (s. 10). För jo, med facit i hand vet vi ju att det var så det blev.

Presidentens val liknas bäst vid en thriller. Den håller högt tempo hela vägen och är svår att lägga ifrån sig. Framför allt fortsätter den vara spännande ända in i slutet, även jag om jag tycker upplösningen kanske sker lite väl hastigt.

Slutligen blev jag hur nyfiken som helst på ett sidospår i boken, som efter mindre efterforskningar visar sig utgöra handlingen i Anne Holts föregående roman. Spoilervarning! Ni som inte vill få intrigen eller mördaren i Det som aldrig sker avslöjade bör sluta läsa genast!

När presidentens försvinnande diskuteras i norska nyhetsprogram intervjuas en f.d. deckarförfattare: Wencke Bencke, vilket får Inger Johanne Vik och Hanne Wilhelmsen att fnysa av irritation:

Wencke Bencke var landets mest kända kriminalförfattare. Efter att ha levt ett liv som excentrisk, tvär och otillgänglig i åratal hade hon trätt fram i rampljuset året innan. Kändisar avrättades i långa rader i ett fall som poliser aldrig kom tillrätta med. Inger Johanne blev motvilligt indragen i utredningen, men även för henne verkade morden länge vara utan motiv och inbördes sammanhang. Och Wencke Bencke blev mediernas favoritexpert. Hon briljerade med insikt i kriminellas karaktär och absurda logik samtidigt som hon höll ett ironiserande avstånd till polisen. Alltsammans gjorde sig bra i teve.

Samma höst kom hon ut med sin artonde och bästa roman. Den handlade om en kriminalförfattare som mördare av tristess. Boken sålde i hundratjugotusen exemplar på tre månader och köptes raskt av förlag i mer än tjugo länder.

Bara en handfullmänniskor, bland annat Inger Johanne och Yngvar, visst att boken i grund och botten handlade om Wencke Bencke själv. De kunde aldrig bevisa något men visste allt. Det hade
kriminalförfattaren själv sett till. Det spår hon hade lagt ut var oanvändbara som bevis men tillräckliga för Inger Johanne Vik.

- ur Anne Holt, Presidentens val, s. 157 f.

Vilket stoff för en deckare! Det var min första tanke. Men när jag började snoka runt och insåg att Anne Holt faktiskt redan gjort en bok av detta, kunde jag inte låta bli att bli lite arg på henne. Varför avslöja såväl mördare som motiv inför presumtiva läsare? Långt ifrån alla läser deckare (som oftast är fristående) i ordning och efter att ha fått allt förstört för sig finns det ju heller ingen anledning att läsa den aktuella boken. Synd på en bra story.

Litteraturens långa natt

Om nån timme eller så ska vi iväg på Litteraturens långa natt på ABF-huset, ett trevligt evenemang som bevistades även förra året. Totalt åtta författare låter sig intervjuas av Svante Weyler och läser dessutom högt ur sina böcker: PO Enquist, Theodor Kallifatides, Sara Mannheimer, Malte Persson, Marjaneh Bakhtiari, Amanda Svensson, Martina Lowden och Eva Adolfsson (som ersätter Elsie Johansson som lämnade återbud). Ska bli jättekul!

Bokbloggar.nu

Maria på Arianrhod har kommit på den goda idén att skapa portalen Bokbloggar.nu, vilken listar en massa renodlade bokbloggar och dessutom länkar till de senaste inläggen som publiceras. Nu blir det lättare att hålla koll på alla nya spännande bokbloggar som poppar upp och få upp ögonen för sådana man eventuellt missat!

Deckarfrossa

Här har det varit dött ett tag. Två kursstarter, en massa jobb och nu senast i raden: vinterkräksjukan. Usch och fy säger jag bara... Men för att hoppa till någon trevligare är jag barnsligt exalterad över den här terminens extrakurs: Detektivromanen 1850-1950: valda verk och problem. Kan ni fatta hur underbart det är verkligen få frossa i deckare, ha riktiga myspysdiskussioner om Edgar Allan Poe, Arthur Conan Doyle Agatha Christie, Dorothy Sayers, Stieg Trenter, Raymond Chandler m.fl och dessutom få 7,5 hp för det (well, efter att ha skrivit en hemtenta då)?

Senast läste vi Dolken från Tunis av Agatha Christie, där vi förutom att dissekera romanen på mordmotiv, villospår och liknande även hann gå igenom författarens olika återkommande deckarfigurer och småprata om våra personliga Christie-favoriter. Till nästa måndag ska vi ha läst Dorothy Sayers Kamratfesten och Maria Langs Mördaren ljuger inte ensam (den senare var inte med på litteraturlistan, men läraren slängde mer än gärna in den eftersom många i klassen, liksom jag själv, gärna ville få chans att diskutera henne). Jag längtar redan!

PS. Jag såg precis att Helena listat Agatha Christie-romaner på veckans 10-i-topp tidigare idag. Kolla in och diskutera!

Senaste bokenkäten

Hittade den här på bokhora.

1. Vilka författare köper du alltid i inbundet (dvs, snabbt efter boken kommit ut)?

Jag köper nästan aldrig inbundna böcker eftersom jag både tycker det är för dyrt och dessutom föredrar pocketformatet. Oftast brukar jag låna nyutgivna böcker från biblioteket om jag inte kan hålla mig, eller beställa recensionsex för den delen - annars inväntar jag snällt pocketutgivningen.

2. Vilka författare har du flest böcker av i bokhyllan?

Jag har tre eller fler böcker av ganska många författare, men det högsta antalet står helt klart Agnes von Krusenstjerna för med Fröknarna von Pahlen-serien som består av sju delar.

3. Vilken var den senaste boken någon tipsade dig om, och vad tyckte du om tipset? Var blev du tipsad, om det var en blogg?

Jag tycker jag får superbra boktips från andra bokbloggar mest hela tiden! Ingen nämnd, ingen glömd.

4. Vilken var den senaste boken du gav bort? Mottagande?

Minns inte riktigt. Jag ger sällan bort böcker, nästan bara om någon specifikt har önskat det, och föredrar att köpa alla mina egna så jag får precis vad jag vill ha.

5. Har du några biblioteksreservationer just nu?

Alltid, och minst 10-20 stycken samtidiga skulle jag tro! Både romaner och kurslitteratur. Som personal inom Stockholms stadsbibliotek får man reservera obegränsat antal böcker och slipper dessutom betala några avgifter, vilket förstås utnyttjas till fullo.

6. Vilken bok/böcker läser du just nu?

En gammal hederlig Sherlock Holmes-deckare (En studie i rött) som är charmig, spännande och skriven med briljant humor!

Internationell författarscen = internationell företeelse

Så var man hemma från en härlig minisemester med besök på Malmö stadsbibliotek, Kongelige bibliotek i Köpenhamn och museet Louisiana i det natursköna Humlebaek som höjdpunkter.

Under tiden vi var borta fick jag mail om att Internationell författarscen har presenterat sitt program för våren 2009 och bl.a. kan stoltsera med författare som Amoz Oz, Markus Zusak (som jag läser nu), Hanne Vibeke Holst och Anna Gavalda. Ingen av dem hör väl direkt till mina favoritförfattare, men jag kommer förmodligen gå på en eller ett par av programmen ändå eftersom jag helt enkelt älskar författarsamtal.

När vi var på Det Kongelige Bibliotek/Den sorte diamant (vilken fantastisk byggnad!) igår upptäckte vi att det också finns en dansk version av företeelsen, med det påfallande lika namnet International forfattarscene vilken helt och hållet verkar bygga på samma idé. Jag har inte gjort några djupare efterforskningar i ämnet, men man undrar ju lite vilka som först ute? Min gissning är att Kulturhuset i Stockholm var det, men vad vet jag... Det är helt klart ett imponerande program de bjuder på i Köpenhamn. Själv hade jag mer än gärna lyssnat till Jan Kjaerstad!

För övrigt hade jag sett fram den där nya bokmässan i Stockholm under våren, men nu meddelar Boksalongen att evenemanget dessvärre skjuts upp ett år och istället kommer äga rum den 9-11 april 2010. Trist!

Malmö & Köpenhamn

Efter att ha jobbat större delen av jullovet känns både ledighet och luftombyte efterlängtat. Så nu slappar jag och sambon efter fyra timmars tågresa på ett hotellrum i Malmö, där vi även ska spendera morgondagen. Sen drar vi vidare till Köpenhamn några dagar. Hur trevligt som helst!

PS. Med på resan är Boktjuven av Markus Zusak som verkar lovande.

Christine Falkenland - Vinterträdgården

När jag läste Christine Falkenlands förra bok Trasdockan tyckte jag verkligen om inledningen och stämningen, men lämnades otillfredsställd av slutet som inte alls gav mig de svar jag hoppats på. Eftersom jag tycker att hon är en intressant författare bevistade jag ändå hennes miniseminarium på bokmässan i höstas där hon varvade mellan att berätta om och. läsa högt ur sin nyutgivna Vinterträdgården. Jag tror det var lika mycket berättelsen i sig, om den 40-åriga förskoleläraren som Laura plötsligt förälskar sig i den yngre Sharzad, med ursprung från Iran och dessutom mamma till ett av barnen på daghemmet, som hennes eftertänksamma sätt att högläsa som direkt gjorde att jag lovade mig själv att läsa boken så småningom.

Faktum är att hennes högläsning har satt spår i min läsning av boken. Falkenland är ju även poet och hennes lyriska språk smittar av sig även på prosan, vilken föranleder en mer långsam lästakt... Ni vet hur man hör sin egen röst i huvudet när man läser långsamt och liksom uttalar varje ord? Bara det att jag hela tiden hörde Christines eftertänksamma stämma med göteborgsdialekt istället. I början irriterade det mig, men eftersom jag hade svårt att skaka av mig det helt vande jag mig till slut.

Jag tycker framför allt om första halvan av boken där Laura upptäcker sina känslor för Sharzad och försöker närma sig henne, men även de partier som berättar saker om Lauras bakgrund och som format henne till den ensamma människa hon är som fortfarande bor tillsammans med sin pappa och hund. Det är vackert skrivet och jag tycker om Falkenlands förmåga kombinera och beskriva omvälvande känslor och dramatiska inre skeenden med en lugn och stillsam yta.

Psst

Mattias Boström på Piratförlaget hälsar att alla bokbloggare är varmt välkomna att beställa recensionsexemplar framöver, så passa på om ni hittar något intressant!