söndag 22 februari 2009

Bokrea? Nja...

Förra året skrev jag ett inlägg om hur bokrean reat ut sin själ - och jag är fortfarande av samma åsikt. Jag har förstås bläddrat igenom Akademibokhandelns katalog och klickat runt lite på Adlibris och Bokus bara för att, men tycker i vanligt ordning att det inte finns särskilt mycket av intresse. Möjligen att jag får svårt att undvika att lägga vantarna på Boel Westins Tove Jansson: ord, bild, liv för 99 kr, men det är å andra sidan en bok jag velat ha sedan den kom ut och skulle alltså inte vara något impulsköp.

Är jag tråkig som känner mig totalt osugen annars? Kanske. Men jag har lärt mig av mina misstag och tänker inte köpa på mig en massa som ändå bara blir liggande, bara för att rensas ut några år senare.

fredag 13 februari 2009

Ingrid Hedström - Lärarinnan i Villette

En omtyckt lärarinna i den lilla staden Villette i Belgien blir påkörd och avlider till följd av sina skador. Händelsen avfärdas till att börja med som en olycka, men när flera vittnen börjar träda fram blir det tydligt att det är fråga om mord. Det blir den unga och lovande åklagaren Martine Poirot (efternamnet är såklart en blinkning åt Agatha Christies belgiske detektiv) som tar sig an fallet och ju mer hon nystar i det, desto mer komplicerat blir det och allt fler personer i Villette tycks vara inblandade. Vad handlar det hela om egentligen?

Jag gillar de två parallella spåren i berättandet, där man vid sidan av Martines utredning även får följa hennes historieforskande make Thomas och hans sökande i arkiven med anledning av en påträffad massgrav som är flera hundra år gammal. Till en början kan man fråga sig vad detta skulle ha med resten av handlingen att göra, men precis som med alla andra trådar väver Hedström ihop allt på ett ovanligt snyggt sätt i slutet!

Bland övriga svenska samtida deckare känns Lärarinnan i Villette som en frisk fläkt med sin "franska" stil. I en intervju läser jag att författaren till vardags är utrikeskorrespondent för DN i just Belgien, varför det blev naturligt att boken skulle utspela sig där (staden Villette är emellertid fiktiv). Vidare berättar hon hur hon alltid gillat deckare och bl.a. gått en deckarskrivarkurs i Skottland med bl.a. Denise Mina och Val McDermid som lärare! Artikeln går att läsa här.

Hedström är väl värd Svenska deckarakademiens debutantpris för 2008 och jag ser verkligen fram emot nästa bok i serien, Flickorna i Villette. Väntan blir lyckligtvis ganska kort, för den beräknas komma ut redan i mars!

tisdag 10 februari 2009

Anne Holt - Presidentens val

USA har just fått sin första, kvinnliga president: Helen Lardham Bentley. Bara ett par månader efter att hon svurit presidenteden gör hon sitt första statsbesök någonsin, i Oslo lagom till syttende mai (nationaldagen alltså). Norge antas vara ett av de säkraste länderna i världen, men vad händer? Presidenten försvinner spårlöst från sitt hotellrum redan första natten, utan att övervakningskamerorna registrerat något och utan att ett fönster eller dörr öppnats.

Det visar sig att alla bär på hemligheter i det förflutna med koppling till fallet, inte bara presidenten själv utan även huvudpersonen Inger Johanne Vik (norsk psykolog med förflutet inom FBI). Samtidigt följer vi en man i en helt annan del av världen som verkar vara inblandad i kidnappningen på något sätt, men vars motiv är långt ifrån solklara.

Jag gillar ambitionen med den här deckaren, då Anne Holt många intressanta kopplingar till Hillary Rodham Clinton (förebild för Helen?), 11 september-attackerna och problem med stöddiga amerikaner som är fräcka nog att försöka styra och ställa över norska säkerhetspolisens utredning trots att brottet ju ägt rum på norsk mark. Dessutom tyckte jag det var en kul detalj när Inger Johanne, medan Helen svär presidenteden, utbrister att: "jag hade faktiskt trott att dom skulle välja en afroamerikan innan dom accepterade en kvinna" (s. 10). För jo, med facit i hand vet vi ju att det var så det blev.

Presidentens val liknas bäst vid en thriller. Den håller högt tempo hela vägen och är svår att lägga ifrån sig. Framför allt fortsätter den vara spännande ända in i slutet, även jag om jag tycker upplösningen kanske sker lite väl hastigt.

Slutligen blev jag hur nyfiken som helst på ett sidospår i boken, som efter mindre efterforskningar visar sig utgöra handlingen i Anne Holts föregående roman. Spoilervarning! Ni som inte vill få intrigen eller mördaren i Det som aldrig sker avslöjade bör sluta läsa genast!

När presidentens försvinnande diskuteras i norska nyhetsprogram intervjuas en f.d. deckarförfattare: Wencke Bencke, vilket får Inger Johanne Vik och Hanne Wilhelmsen att fnysa av irritation:

Wencke Bencke var landets mest kända kriminalförfattare. Efter att ha levt ett liv som excentrisk, tvär och otillgänglig i åratal hade hon trätt fram i rampljuset året innan. Kändisar avrättades i långa rader i ett fall som poliser aldrig kom tillrätta med. Inger Johanne blev motvilligt indragen i utredningen, men även för henne verkade morden länge vara utan motiv och inbördes sammanhang. Och Wencke Bencke blev mediernas favoritexpert. Hon briljerade med insikt i kriminellas karaktär och absurda logik samtidigt som hon höll ett ironiserande avstånd till polisen. Alltsammans gjorde sig bra i teve.

Samma höst kom hon ut med sin artonde och bästa roman. Den handlade om en kriminalförfattare som mördare av tristess. Boken sålde i hundratjugotusen exemplar på tre månader och köptes raskt av förlag i mer än tjugo länder.

Bara en handfullmänniskor, bland annat Inger Johanne och Yngvar, visst att boken i grund och botten handlade om Wencke Bencke själv. De kunde aldrig bevisa något men visste allt. Det hade
kriminalförfattaren själv sett till. Det spår hon hade lagt ut var oanvändbara som bevis men tillräckliga för Inger Johanne Vik.

- ur Anne Holt, Presidentens val, s. 157 f.


Vilket stoff för en deckare! Det var min första tanke. Men när jag började snoka runt och insåg att Anne Holt faktiskt redan gjort en bok av detta, kunde jag inte låta bli att bli lite arg på henne. Varför avslöja såväl mördare som motiv inför presumtiva läsare? Långt ifrån alla läser deckare (som oftast är fristående) i ordning och efter att ha fått allt förstört för sig finns det ju heller ingen anledning att läsa den aktuella boken. Synd på en bra story.

fredag 6 februari 2009

Litteraturens långa natt

Om nån timme eller så ska vi iväg på Litteraturens långa natt på ABF-huset, ett trevligt evenemang som bevistades även förra året. Totalt åtta författare låter sig intervjuas av Svante Weyler och läser dessutom högt ur sina böcker: PO Enquist, Theodor Kallifatides, Sara Mannheimer, Malte Persson, Marjaneh Bakhtiari, Amanda Svensson, Martina Lowden och Eva Adolfsson (som ersätter Elsie Johansson som lämnade återbud). Ska bli jättekul!

söndag 1 februari 2009

Bokbloggar.nu

Maria på Arianrhod har kommit på den goda idén att skapa portalen Bokbloggar.nu, vilken listar en massa renodlade bokbloggar och dessutom länkar till de senaste inläggen som publiceras. Nu blir det lättare att hålla koll på alla nya spännande bokbloggar som poppar upp och få upp ögonen för sådana man eventuellt missat!