Jag har varit nyfiken på Ann Cleeves sedan hennes debut Svatt som natten gavs ut på svenska (ungefär samtidigt som jag startade den här bloggen), men eftersom jag hört ganska blandat om henne har jag hittills legat lågt. Ute på ett regnigt landställe blev jag dock sugen på att ge henne en chans, något jag definitivt inte ångrar. Svart som natten utspelar sig på Shetlandsöarna under vintern. En ung kvinna, Catherine, hittas strypt med sin egen halsduk och den första alla misstänker är stans enstöring Magnus Tait. Ingen kan heller låta bli att göra kopplingar till fallet med den 8-åriga flickan Katriona som försvann spårlöst för ett antal år sedan. Även den gången var Tait huvudmisstänkt, men flickan återfanns aldrig... Frågan är bara: är saker så enkla som de ser ut att vara?
Cleeves har ett sätt att skriva som tilltalar mig direkt. Jag tycker om språket och hur hon bygger upp berättelsen, men framför allt hennes trovärdiga personbeskrivningar och miljöskildringar som ger en känsla för det karga vinterklimatet. Det enda negativa jag egentligen kan komma på att säga är att jag lite för tidigt fick en idé om vem som var mördaren och varför, men spänningen förstördes inte alltför mycket av detta eftersom man ju aldrig kan vara riktigt säker förrän sista bladet är vänt.
I likhet med Johan Theorin och Mons Kallentoft har Cleeves snöat in på idén med "årstidsböcker", dvs. att skriva en kvartett böcker som utspelar sig i samma geografiska miljö under respektive årstid. Och varför inte, det verkar ju vara ett vinnande koncept? Hittills har två andra böcker i serien utkommit: Vita nätter (sommar) och Rött stoft (vår), som förutom Shetlandsöarna har polisen Jimmy Perez som viktigaste gemensamma nämnare. Jag planerar att läsa bägge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar