Omringad av autografer

Igår var jag och jobbade på Örby bibliotek, ett litet kombinerat folk- och skolbibliotek mellan Högdalen och Älvsjö. Det första jag lade märke till var förstås autograferna på väggen bredvid infodisken, som jag fascinerat studera i detalj i säkert en kvart! De tillhör bl.a. författarna Håkan Nesser, Björn Ranelid, Mari Jungstedt, Maj Sjöwall, Kerstin Thorvall, Anna-Karin Palm, Olov Svedelid, Ylva Eggehorn, Kjell Johansson, Theodor Kallifatides, Göran Greider m.fl. samt förläggarna Svante Weyler och Dorotea Bromberg. En riktigt imponerande samling för detta lilla bibliotek! Jag vet inte riktigt hur det är nu för tiden, men tidigare har biblioteket uppenbarligen haft en väldigt aktiv vänförening som anordnat författarkvällar och liknande evenemang.

Så här ser det ut på väggen med autografer och hälsningar:

Och så en hälsning från Mari Jungstedt:

Såklart att jag vågar! I augusti väntar sambons landställe på Fårö på oss.

Pop på biblioteket

I eftermiddags besökte jag Stadsbiblioteket för att uppleva den något oväntande kombinationen bibliotek och popmusik på premiären evenemanget Bibliotekspop. På scenen stod Twig, Sad day for puppets, Elenette och Peter Morén (från Peter Bjorn and John), som har det gemensamt att samtliga sångare/sångerskor är utbildade bibliotekarier. Förutom att två av dem råkade vara mina gamla klasskamrater i Uppsala, träffade jag också flera dito både i publiken och bland Stadsbibliotekets personal. Roligt!

Da - det gick bra!

I helgen har jag jobbat på Medborgarplatsens bibliotek, en trevlig arbetsplats på alldeles lagom promenadavstånd hemifrån - vad mer kan man begära? Inte så mycket, men det är ju onekligen en trevlig överraskning att springa på en författare i lunchrummet när man precis ska till att värma sin medhavda matlåda. Författaren i fråga har skrivit en bok om allt (eller ingenting) och hennes främsta kännetecken är sannolikt två mörka flätor. Ja, ni vet nog vem jag talar om... Nu satt hon omgiven av deltagarna i den skrivarcirkel hon ledde för dagen och jag tjuvlyssnade förstås på diskussionerna. Efter att ha avhandlat hur man kokar kola på bästa sätt ett tag gled de snart över till något betydligt mer intressant: nämligen bokmässan och alla fynd man kan göra där.* Tips från författaren: använd handskar för att slippa skavmärken i händerna p.g.a. alltför tunga och välfyllda bokkassar.

Annars har jag nu klarat av tentan i arkivrätt (skulle jag tro). Fan vad jag är bra! Bedriften firades igår kväll med några kursare på sovjetkitschiga KGB bar, där det dracks en och annan Smirnoff Ice. Men bara så vi är på det klara: aldrig mer juridik! No way.

*Jag längtar ihjäl mig!!! Kan det bli torsdag snart så jag får åka till Göteborg?

Arkitekttävlingen avgjord!

Nu har vinnaren i arkitekttävlingen avseende tillbyggnaden till Stockholms stadsbibliotek (för övrigt min tidigare arbetsplats) utsetts!

Det vinnande bidraget är Delphinium av den tyska arkitekten Heike Hanada, född 1964. I DN:s artikel framhåller juryn förslagets genomförbarhet och funktion och Hanada själv menar att Asplund betyder mycket för henne och att hon försökt anamma hans arbetssätt och tänkande.

Min första tanke är att det är ett snyggt och funktionellt val som trots sitt moderna utseende harmonierar väl med huvudbyggnaden. Från början var jag mest imponerad av Cut och The Book Hill, men jag ser helt klart potentialen i Delphinium. Ska bli spännande att se det färdiga resultatet 2013!

En go gubbe

Jag blir så glad av snälla och charmiga gamlingar! Det finns ju tyvärr en del pensionärer som är lite bittra och snäsiga, men de trevliga kan verkligen förgylla ens dag när man sitter där i disken. Idag (well, igår enligt klockan) tittade en av mina favoritgubbar in. Han närmar sig de 90 och har både hörapparat och nedsatt syn, men är alltid på samma strålande humör. Förra gången han var på besök ville han att jag skulle visa honom hur man reserverar böcker i bibliotekskatalogen hemifrån via Internet. Jag fick noga repetera steg för steg men blev ändå positivt överraskad över hans initiativ och vänliga inställning till teknik, då min erfarenhet av äldre är att de ofta vägrar befatta sig med datorer överhuvudtaget.

Den här gången ville han istället ha hjälp med att hitta två böcker, varav den ena lästs högt ur på radio tidigare på morgonen. Det roliga var emellertid storyn bakom den andra boken (Vilda svanar av Jung Chang), som en vilt främmande kvinna rekommenderat honom i samband med en felringning. Istället för att lägga på hade de nämligen fortsatt prata en halvtimme och till och med bytt boktips med varandra... Det tyckte jag var fint.

Horace stora dag närmar sig

Nu har Svenska akademien enats om vem som ska bli årets nobelpristagare och satt ett datum för tillkännagivande. När Horace Engdahl öppnar dörren till Börssalen torsdagen den 11 oktober kl. 13:00 och deklarerar vinnaren, samt ger en motivering först på svenska och sedan på x antal övriga språk, hoppas jag att ni liksom jag befinner er i närheten av en radio eller tv, eftersom denna en av årets viktigaste händelser måste upplevas live!*

På biblioteken runt om i landet är den här stunden helig. Det klassiska förfarandet är att hela personalstyrkan (och en del låntagare) samlas runt en radio som i förväg placerats centralt i biblioteket. När tillkännagivandet gjorts brister folk ut i spontana reaktioner och de mest nobelfrälsta bibiotekarierna samlar hastigt in alla böcker som finns inne av den aktuella författaren för att lägga upp dem på ett bord tillsammans med en skylt med pristagarens namn och foto. Det mesta brukar gå åt i ett nafs. Reservationerna brukar också hagla in under resten av dagen, för att inte tala om de närmaste veckorna.

SvD har listat Ladbrokes vadslagningsodds. Själv hoppas jag på att någon av följande författare ska få priset: Paul Auster, Haruki Murakami, Ian McEwan, Joyce Carol Oates och Tomas Tranströmer. Snälla ledamöter, kan ni inte vara lite wild and crazy (dvs. publikfriande) den här gången?

*Jag som är ledig på torsdag leker dessutom med tanken på att bege mig in till Gamla stan för en live-live version. Men det finns kanske en gräns för hur nördig man får vara?

Bibliotekens barnverksamhet

Apropå ett tidigare inlägg om intervjun med Kristina Lugn, som inte fick börja läsa före skolåldern för sin mamma som ansåg sådana fasoner arroganta, blev Marianne lite nyfiken på bibliotekens barnverksamhet, dvs. hur man arbetar för att stimulera barns läsning. Nu arbetar jag inte som barnbibliotekare (även om jag gärna skulle prova på det någon gång) utan med mer betoning på vuxna, men i stora drag handlar barnverksamheten om följande:

• Bjuda in skolklasser till biblioteket och ha en klassisk biblioteksvisning, dvs. berätta om vad man kan göra på biblioteket, vad som finns där och var man hittar olika saker.
• Sagostunder för de minsta med högläsning av sagor och bilderböcker.
• Bokprat där bibliotekarien berättar om handlingen olika böcker och samtidigt visar böckerna för barnen. Gärna på ett så intresseväckande sätt som möjligt, så att barnen blir sugna på att läsa.
• Tävlingar av olika slag, t.ex. poesitävlingar för ungdomar eller att motivera barn till att läsa genom att erbjuda dem ett pris (t.ex. en bok), efter att de har läst ett par böcker och skrivit recensioner om dem.
• Skrivarverkstäder där unga uppmuntras att använda sin kreativa sida.
• Programverksamhet som riktar sig till barn, t.ex. filmvisning under skolloven. Roligt i sig med film ju, men det är också ett klassiskt knep att locka dit barnen, för det slutar ofta med att de även lånar hem böcker.
• Samarbete med lärare. T.ex. att man hjälper till att plocka fram böcker om barnen ska skriva arbeten om vissa ämnen.
• Nyblivna föräldrar brukar få En bok för allas Barnens första bok eller liknande gratis, samt informationsmaterial om biblioteket. De brukar också bjudas in till biblioteket, där bibliotekarien informerar dem om barns läsutveckling.
• Distribuera relevant gratismaterial, t.ex. Barnbokskatalogen (se inlägget nedan).

Det finns säkert några barn- eller skolbibliotekarier som läser det här som kan fylla på med ytterligare arbetssätt. Man kan i alla fall konstatera att verksamheten handlar minst lika mycket om förebyggande åtgärder och indirekt påverkan, som direktkontakt med barnen.