Den dubbla tystnaden, Mari Jungstedts sjunde deckare, handlar om vilka konsekvenser hemlighetsmakeri i den närmaste kretsen kan få. Ett kompisgäng bestående av tre par åker på gemensam semester till den årliga Bergmanveckan på Fårö (som i verkligheten för övrigt pågår just nu) följt av ett besök på Stora Karlsö. Till vardags bor paren i samma nybyggda villlaområde och umgås, enligt utomstående, ovanligt intensivt med varandra för att det ska vara hälsosamt. Jodå, det går bara något dygn in på semestern innan en av männen hittas mördad och en av kvinnorna är spårlöst försvunnen, varpå kommissarie Anders Knutas och kollegan Karin Jacobsson kopplas in på fallet. Första halvan är riktigt bra! Spänningen byggs långsamt upp genom att skildra de centrala personernas liv med en märkbar hotfull stämning i botten. Jag gillar detta att det dröjer ett tag innan det händer nåt vilket gör att man sitter som på nålar, men också att det är långt ifrån självklart vem eller vilka det är som kommer råka illa ut. Dessutom tycker jag om jag miljöerna och alla referenser till Ingmar Bergman, som har en central betydelse för handlingen. Utredningen är också intressant att följa, men mot slutet tycker jag dock att boken tappar en aning, bl.a. för att upplösning till viss del känns förutsägbar trots alla villospår och för att mördarens motiv helt enkelt är i det simplaste laget. Detta drar tyvärr ner helhetsintrycket en aning, men Den dubbla tystnaden är fortfarande läsvärd och bra på många sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar