fredag 21 mars 2008

Mot Bryssel

Som vanligt struntar jag i allt vad påskfirande heter och beger mig istället iväg till Bryssel med J. för att hälsa på en av hans bröder. Jag ser fram emot Manneken Pis (till höger), Horta Museum med den berömda jugendinteriören (nedan), belgisk choklad och kanske, om jag vågar, den lokala körsbärsölen. Jag avskyr nämligen öl i vanliga fall - en rödvinsdrickare är vad jag är.

Reselektyr? Jag anammar den norska traditionen med påskekrim och tar med mig Glasbruket av Arnaldur Indridason. Tillbaka sent på måndag kväll igen.

onsdag 19 mars 2008

75% boknörd


Ungefär som jag trodde, även om jag måste inflika att jag på regelbunden basis redan deltar i en bokcirkel där vi läser barn- och ungdomslitteratur (även om jag inte brukar skriva om det här, eftersom jag valt att fokusera på vuxenböcker) ;)

tisdag 18 mars 2008

Jodi Picoult - Allt för min syster

Det här är en bok jag varit nyfiken på länge, eftersom den behandlar ett fascinerande etiskt dilemma. Kate Fitzgerald utvecklar en ovanlig leukemiform när hon är två år och är i behov av blod- och benmärgsdonationer, men en passande donator saknas. Därför beslutar sig föräldrarna att skaffa ett syskon till henne, en s.k. designer baby som matchas genetiskt efter Kates behov. Den nu 13-åriga systern Anna, som donerat till Kate sedan hon var baby, börjar tröttna på att donera mot sin vilja. När Kate plötsligt är i behov av hennes ena njure för att kunna överleva får hon nog. Hon vill inte längre vara en reservdel till sin syster och tar därför kontakt med en advokat som är känd för att representera minderåriga, för att försöka få rätten att bestämma över sin egen kropp (då föräldrarna fattar alla medicinska beslut för barn under 18 år).

Vad jag gillar med Allt för min syster är att den inte är svart eller vit, utan lyckas beskriva alla nyanser däremellan. Anna tar t.ex. inte avstånd från sin familj eller tvärtom, utan fortsätter bo och umgås med dem, samtidigt som hon ständigt lever med skuld, tvekan och dåligt samvete. Föräldrarna får också mycket svårt att bemöta henne, eftersom de älskar henne samtidigt som de är djupt besvikna på henne. I grund och botten är det här alltså en bok om vad som händer med relationer i samband med en krissituation.

Stilmässigt kan jag inte låta bli att associera till Alice Sebolds Flickan från ovan, vilket nog har med språket, det svåra ämnet och berättartekniken att göra. Berättandet sker i jagform, där man följer alla inblandade personer (utom Kate) i olika kapitel: Anna, pappa Brian, mamma Sarah, brodern Jesse, advokaten Campbell Alexander och slutligen Julia, den gode man som utsetts åt Anna då hon är minderårig. Berättartekniken ger en nyanserad bild av situationen, vilket förstås sätter igång tankar hos läsaren om vad han/hon själv har för åsikter om det hela.

Själv är jag ganska klar över var jag står i frågan: Ingen får någonsin bestämma över en annan människas liv och kropp. Även om det givetvis är hemskt att Kate är sjuk, måste Anna få bestämma själv huruvida hon vill donera eller inte, särskilt när det börjar handla om livsviktiga organ som njurar. Jag kan delvis förstå föräldrarnas frustration över sitt sjuka barn, men vad de tvingar Anna att göra är helt enkelt inte rimligt. Att skaffa ett syskon under dessa premisser - inte för att man önskar sig ett till barn, utan för att man vill åt en mänsklig reservdel - tycker jag också är tveksamt. Jag kan bli så arg på föräldrarna! Dessutom tycker jag synd om den äldre brodern Jesse som blivit helt osynlig i familjen och som får löpa vind för våg, vilket naturligtvis får konsekvenser.

Förutom huvudhandlingen har Jodi Picoult även vävt in flera sidospår som jag tycker om. Jag tänker i första hand på det om Campbell och Julia som för många år sedan haft ett förhållande som kraschade ordentligt och som nu tvingas arbeta tillsammans igen, men även mystiken kring Campbells ledarhund (han är ju inte blind!) som vållar både läsaren och bokens personer huvudbry.

Om romanen i sig är en emotionell berg-och-dalbana, så är det ingenting mot slutet med flera omskakade chockvågor... Allt för min syster är en mycket välskriven, spännande och tänkvärd roman som inte lämnar någon oberörd! Jag är helt klart sugen på att läsa mer av Jodi Picoult i framtiden. Någon som kan rekommendera någon annan av hennes böcker?

fredag 14 mars 2008

Philip Pullman - Den mörka materian

För några veckor sen läste jag klart Philip Pullmans omtalade fantasytrilogi Den mörka materian som består av böckerna Guldkompassen, Den skarpa eggen och Bärnstenskikaren. Den första boken läste jag redan för ett och ett halvt år sen, men för att helt förstå de övriga två kändes det nödvändigt att läsa om den.

Egentligen räcker det att läsa inledningskapitlet i Guldkompassen där 11-åriga Lyra blir vittne till hur rektorn på Jordan Collage i Oxford (där hon bor) förgiftar vinet som hennes farbror Lord Asriel ska dricka - sedan är man hooked! Det fortsätter med att flera barn kidnappas runt om i staden av några som kallas slukarna, som enligt ryktet utför hemska experiment på dem. Lyra är fast besluten att ta reda på vad som händer barnen, precis som hon börjar luska i vad stoft är, ett begrepp som tycks väcka starka känslor hos alla vuxna. Lyras äventyr blir förstås långt ifrån riskfria.

I och med bok nummer två, Den skarpa eggen, öppnas dörren upp för andra världar och vi introduceras till ytterligare en huvudperson: 12-åriga Will. Han kommer får vår egen samtida värld, men är eftersom han är efterlyst för dråp. Han tvingas fly, medan han letar efter sin far som han inte sett sedan han var liten. Så småningom träffar han Lyra och de blir vänner och följeslagare och Will kommer också över ett viktigt föremål som andra skulle kunna döda för att ha i sin ägo. Medan flera av de tidigare mysterierna börjar klarna, tillkommer nya. Grundkonflikten är emellertid Lord Asriel och andra icke-troendes uppror mot kyrkan/Auktoriteten. Dessutom existerar det en profetia som Lyra som hon själv är omedveten om och hon jagas nu av båda sidorna.

I Bärnstenskikaren kommer Lyra i underfund med vad hennes egentliga uppdrag består i och dessutom drar det ihop sig till den slutgiltiga uppgörelsen mellan Lord Asriel och Auktoriteten, med påföljande alliansbildningar, intriger och svek. Berättelsen blir allt mörkare och kretsar allt mer kring liv eller död.



Även om det här är fantasy och det ultimat handlar om kampen mellan ont och gott, gillar jag att långt ifrån alla karaktärer är stereotypt skildrade utan i själva verket mänskliga (när det rör människor) och komplexa. Persongalleriet är också fascinerande med daimoner, häxor, pansarbjörnar, änglar, mulefor och gallivespier. Barnen försöker finna sin plats i tillvaron och handlar efter sin egen övertygelse utan att lyssna på några vuxna. Lyra har en vild fantasi och förmåga att ofta ta till lögner, medan Will redan har ett liv på sitt unga samvete. Mrs Coulter, som inledningsvis tycks vara ondskan själv, är en riktigt lurig karaktär som blir alltmer tvetydig längre fram i berättelsen. Och Lord Asriel som leder kampen mot den onda kyrkan är för den skull inte speciellt trevlig, utan i själva verket en kall och ganska osympatisk person. Om jag ska välja ut några favoritkaraktärer i böckerna så är det nog (förutom Lyra, som är given) den intelligenta och omtänksamma häxan Serafina Pekkala och den trofasta och rättskipande pansarbjörnen Iorek Byrnison.

Jag tycker att den första boken i serien helt klart är den bästa, dock tätt följd av bok nummer två, kanske för att det i början råder en större mystik och finns mer att fascineras av såsom förekomsten av daimoner, alethiometern (ett sanningsläsande instrument) m.m. I och med den andra boken får man nytt perspektiv på den första, genom att nya världar introduceras. Den avslutande delen känns inte riktigt lika engagerande som de två förgående, och den är dessutom den tjockaste av böckerna, vilket gjorde att jag blev något otålig över att nå fram till slutet. De avslutande kapitlen lyfter dock upp boken, som får en alldeles underbar avslutning som känns fullständigt självklar och logisk, men snarare är bitterljuv än lycklig. Precis som jag vill ha det! Pullman knyter också elegant ihop alla trådarna i berättelsen, där alla sidospår utgör en logisk del i helheten.

Sammantaget tycker jag att Den mörka materian är en fascinerande trilogi som jag skulle rekommendera alla från tonåren och uppåt att läsa - definitivt även till personer som liksom jag själv sällan läser fantasy, eftersom den här trilogin fungerar utmärkt som introduktion till genren.

onsdag 12 mars 2008

ALMA-priset till Sonya Hartnett

ALMA-priset (Astrid Lindgren Memorial Award/Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne) instiftades efter den nämnda författarens död och har på bara några år blivit det mest prestigefyllda litteraturpriset för barn- och ungdomslitteratur i världen. Prissumman är hela fem miljoner kronor. Bland tidigare pristagare märks bl.a. Philip Pullman, Katherine Paterson, Christine Nöstlingar och den läsfrämjande organisationen Banco del Libro i Venezuela.

Tidigare idag utnämndes den australiensiska författaren Sonya Hartnett till årets pristagare. Hartnett skriver huvudsakligen ungdomsböcker och har hittills gett ut närmare tjugo stycken, varav två hittillsfinns översatta till svenska: Skuggan av den randiga vargen och Jag är djävulen.

Imorgon den 13 mars håller några representanter från juryn en föreläsning om pristagaren på Svenska barnboksinstitutet, Odengatan 61, kl. 18.30. Årets upplaga av SBI:s bokprovning är dessutom i full gång med fullspäckat program under morgondagen, där årets boktrender och diverse statistik presenteras, liksom flera av årets debutanter.

fredag 7 mars 2008

Slängkyss till Norstedts

Idag har jag fått Svensk bokhandelns pocketspecialnummer i brevlådan, ett tema som passar mig utmärkt eftersom jag i princip enbart köper skönlitteratur i pocket. Många aktuella pocketsläpp snokar jag förstås upp på Adlibris på egen hand (varken min bevakningslista eller önskelista går av för hackor!), men några utgivningarär förstås lätta att missa och därför brukar den här minikatalogen komma väl till pass.

Jag hoppade till och skrek högt av glädje när jag såg att Norstedts har bestämt sig för ÄNTLIGEN ge ut en ny pocketupplaga av Haruki Murakamis Norwegian Wood!!! Jag lånade boken på biblioteket i samband med att boken precis översatts och föll pladask, sedan dess har jag bittert ångrat att jag aldrig köpte den när den väl kom ut i pocket. I oktober får jag emellertid en ny chans och även om det är ett tag dit så är det ingenting jämfört med de år jag, varje gång jag besökt ett antikvariat eller en secondhandbutik, har tittat efter ett dugligt exemplar... Visst har vi alla någon eller några såna böcker förresten, som man konstant letar efter? Well, nu blir det till att hitta på någon ny för min del.

Ett urval av andra intressanta titlar:
* Marisha Pessl - Fördjupade studier i katastroffysik (april)
* Jenny Diski - Den motvilliga resenären (april)
* Ian McEwan - På Chesil beach (april)
* Gregory David Roberts - Shantaram, storpocket (maj)
* Carl Henning Wijkmark - Stundande natten (maj)
* Anne Tyler - Och var hör du hemma? (juni)
* Jeanette Winterson - Passionen (maj)
* Marjane Satrapi - Persepolis, samlingsalum (augusti)
* Haruki Murakami - Fågeln som vrider upp världen (augusti)

tisdag 4 mars 2008

Pär Lagerkvist - Onda sagor

Jag förväntade mig mycket av novellsamlingen Onda sagor (1924) och kunde därför inte undvika att bli en aning besviken. De onda sagorna känns till att börja med förhållandevis snälla och dessutom upplever jag att novellerna sinsemellan är av skiftande kvalitet. Av ett tiotal är det egentligen bra tre stycken jag tycker om, men dessa är å andra sidan väl värda att läsas.

Den första är den inledande "Far och jag" som skildrar en vanlig skogspromenad, där skogen blir hotfull efter mörkrets inbrott och fadern och sonen nästan blir påkörda av ett nedsläckt, förbipasserande tåg. Genom sonens slutkommentar förstår man att upplevelsen blir en slags metafor för att växa upp, hur det hittills så trygga livet och relationen till fadern håller på att förändras.

Den andra är den blott två sidor långa "En hjältes död" som, i vad som närmast kan liknas vid reportageform, beskriver hur en man accepterar 500 000 kronor som betalning för att inför allmän beskådan hoppa ner från ett höghus mot en säker död. En fascinerande och absurd berättelse som illustrerar konsekvenserna av idoldyrkan i kombination med masspsykos.

Den tredje novellen är "Hissen som gick ner i helvete" där frun och hennes älskare kamrer Jönssons hisstur slutar nere i helvetet där de tas emot av djävulen själv. Detta i sig upplever hon inte som otäckt, desto värre blir det när hon träffar påå sin egen make Arvid alldeles blek och med ett skottsår vid tinningen... Jag upplever novellen som en surrealistisk drömsekvens, måhända symboliserar den kvinnans omoraliska beteende?

Min absoluta Lagerkvist-favorit är annars romanen Dvärgen (1944) som är galet underhållande genom huvudpersonens ondska, missunnsamhet och totala avsaknad av empati - egenskaper som bara framhävs ytterligare av det subjektiva jagberättandet. Bland Lagerkvists diktsamlingar är Aftonland (1953) förstås vacker, men min personliga favorit är klyschigt nog Ångest (1916). What can I say, jag är ju trots allt en melankoliker. Det är för övrigt inte för inte som denna författare och poet skämtsamt brukar gå under namnet Pär Dysterkvist, eller vad sägs om följande:


"Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen."

"Ingen hand är så tom som min,
intet hjärta så öde.
Trädde någon i mina gårdar in,
han trodde sig stå bland de döde."