onsdag 8 augusti 2007

Kazuo Ishiguro - Never let me go (spoilervarning!)

Boken utspelar sig till stor del på den idylliska internatskolan Hailsham, men visar sig snabbt inte vara någon "vanlig" internatskolberättelse. Handlingen kretsar kring vännerna Kathy, Tommy och Ruth, men mycket tidigt står det klart att eleverna på skolan inte är som alla andra. De har kommit till världen för ett särskilt ändamål får de veta, men när det gäller att avslöja detaljer kring deras tillvaro sluter sig lärarna som musslor. Som läsare frågar man sig varför de saknar kontakt med människor utanför skolan, varför några föräldrar aldrig nämns och vem madame är som hämtar de bästa av konstverken som eleverna har skapat.

Genom olika ledtrådar får läsaren så småningom insikt om att eleverna är klonade och lever isolerade från omvärlden, i väntan på att bli vuxna då de upprepande gånger ska donera organ tills det att de fullbordar (dör). Kärnan i romanen är dels ungdomarnas ansträngan att försöka pussla ihop de pusselbitar de har kring sina liv, men den handlar också om de tre nämnda centrala karaktärerna och om kärlek, vänskap och svek. Boken har den nu 31-åriga Kathy som berättare och består av tre delar med återblickar till tiden på Hailsham, efter Hailsham i väntan på donation och slutligen utspelar den sig i nutid då Kathy är vårdare och snart, likt Ruth och Tommy, ska börja donera.

Med tanke på vilka grova övergrepp de utsätts för, förvånar det mig först hur Hailshameleverna fullständigt finner sig i sitt öde, utan att på minsta sätt ifrågasätta det och göra uppror. Samtidigt kan man förstå om de upplever sig sakna alternativ, då de saknar reell kontakt med världen utanför...

Boken är mycket fängslande och suggestivt berättad. Jag tycker mig känna igen den lite återhållsamma stilen från författarens Återstoden av dagen, trots att jag bara har sett filmversionen med Emma Thompson och Anthony Hopkins i huvudrollerna. Dessutom gillar jag det faktum att vi faktiskt inte får veta allt, det här är en bok som man funderar vidare på. Magiskt men tragiskt, är min sammanfattning om denna bok.

3 kommentarer:

Spectatia sa...

Det här är en av mina absoluta favoriter! Magisk men tragisk var en otroligt bra sammanfattning. :-)

Erika sa...

Ja, den mycket bra och väcker en hel del frågor. Jag går omkring och grubblar lite över den fortfarande.

Sista resan sa...

Gillar Ishiguro. En vackert sammansatt bok, på nåt sätt!