lördag 25 augusti 2007

Bokfemman v. 34

Veckans tema för Bokfemman är svensk litteratur. Nämn dina 5 favoriter, böcker eller författare, i den svenska litteraturen.

Det här blir bara svårare och svårare, för det inget annat jag läser så mycket som svensk litteratur. Blandar författare och enstaka böcker nedan.

1. Claes Hylingers trilogi om Det hemliga sällskapet är ett absolut måste! Trots titeln är det inte alls fråga om någon deckare. Oh nej, detta hemliga sällskap är av en helt annan karaktär. Trilogin är en hyllning till maten, kulturen och litteraturen och den utspelar sig i både Göteborg och Frankrike med den unge 20-nånting Kurt i huvudrollen. Hylinger är en finurlig författare med varm och underfundig humor. Hans seminarium på förra årets bokmässa i Göteborg är förmodligen det bästa och mest underhållande jag varit på någonsin - mysstämningen i salen var total! När nu stol fyra står vakant i Svenska akademien är Claes Hylinger min givna kandidat.

2. Hjalmar Söderberg är min kanske största litterära hjälte. Doktor Glas är favoriten och Den allvarsamma leken kommer snäppet efter. Under gymnasiet väcktes mitt intresse för litteraturhistoria på allvar och det var framför allt Söderberg som var inkörsporten för mig. Jag föll så pladask för hans författarskap att jag skrev mitt specialarbete om Den allvarsamma leken. Läraren var lyrisk och översvallande i både kommentarer och betygssättning och detta gjorde mig ännu mer övertygad om det bara fanns en väg för mig att gå efter studenten: att börja studera litteraturvetenskap på universitet. Och ja, mina vänner, på den vägen är det. Nu sitter jag här som bibliotekarie.

3. Marie Hermanson beundrar jag för hennes originella stil, då hennes fängslande berättelser alltid är väldigt suggestiva och tangerar det övernaturliga. Sagolika, skulle man också kunna säga. Musselstranden är förmodligen hennes bästa, men jag gillar även Hembiträdet och Mannen under trappan som jag precis har läst. Ser fram också fram emot att läsa hennes nya roman!

4. John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in, om vampyren som verkar i stockholmsförorten Blackeberg, var den bästa roman jag läste förra året. Vad jag framför allt greps av var den 12-årige huvudpersonen Oskar och hans sköra vänskap med vampyren Eli och alla obehagligheter som vampyren logiskt omgav sig med och den skärande realismen. Det senare gav mig rysningar, för det enda som är värre än skräck är skräck som beskrivs på ett verklighetsnära och trovärdigt sätt. Det är en mycket tragiskt och gripande bok. Min enda invändning är att slutet kanske var lite too much, men detta är verkligen en bok man minns.

5. Carina Burmans mysdeckare i historisk miljö med hjältinnan Euthanasia Bondesson i huvudrollen (eutanasi = dödshjälp = humor) hör också till mina absoluta favoriter. De är så charmigt skrivna och har helt oemotståndliga karaktärer. Böckerna fokuserar dessutom inte bara på brottet utan lägger lika stor tyngd på världsliga saker som mat & vin, kärlek och litteratur. Hittills har det kommit ut två böcker i serien: Babylons gator utspelar sig i London 1851 i samband med den stora världsutställningen, där unga kvinnor och prostituerade försvinner på löpande band, och där Euthanasia får anledning att fundera över fattigdom, fördomar och olika laster. Vit som marmor kretsar istället kring skönhet, konst och död och utspelar sig bland de nordiska konstnärskretsarna i Rom året därpå, där flera konstnärer råkar illa ut. Jag hoppas Carina Burman planerar fler böcker i denna serie!

Bubblare: Johanna Nilsson, Moa Martinsons självbiografiska romantrilogi, Röda vita rosen av Mariette Glodeck, Dvärgen av Pär Lagerkvist, Drottningens juvelsmycke av C.J.L. Almqvist m.fl.

2 kommentarer:

Marianne sa...

"Låt den rätte komma in" står med på min topplista också. En otrolig läsupplevelse!
Om slutet är too much? Nja, vissa får ju vad de förtjänar...

Ska nog kika närmare på Hylinger, tack för tipset :-)

Erika sa...

Marianne: Ja, läs Hylinger vetja! Visst får somliga vad de förtjänar i Låt den rätte komma in. Det jag tänkte på var att det hände lite väl mycket på slutet för min smak, särskilt vissa detaljer i samband med karaktären Håkan. Men på det hela en fantastisk bok såklart...