Höstkalendern i kulturväg

Inspirerad av The Girl Least Likely to har jag också gjort en höstkalender över roliga kulturrelaterade saker jag har att se fram den kommande tiden:

Konserter
16 september gör Taken By Trees en av sina få spelningar på Södra teatern. Ska bli roligt att äntligen få Victoria Bergsman uppträda, jag gillar verkligen hennes lågmälda stil och lite svala röst. Bara hon inte ställer in, hennes scennerver verkar ju inte vara på topp... Hoppas också på att fler av de inblandade musikerna på skivan medverkar på konserten, som t.ex. Björn Yttling från Peter, Bjorn & John och Verity Susman från Electrelane.

2 oktober spelar kanadensiska Feist på Cirkus, vilket också ska bli spännande. Upptäckte henne i och med släppet av albumet "The Reminder", alltså ganska nyligen, och gillar hennes melodiösa ballader och charmiga upptempolåtar. Dessutom har hon gjort världens skönaste och småknasigt koregraferade video till "1234" (filmad i en enda tagning utan klipp), som man blir alldeles glad av!

Ja, det var det enda inplanerade på musikfronten hittills, men det lär nog bli mer för hösten brukar vara en bra konsertsäsong... Vill även passa på att tipsa om Arcade Fire (lyssna på "Rebellion (lies)"!) som återvänder till Stockholm för ännu en spelning i år den 5 november, för er som missade dem då. Vi var på konserten i mars och eftersom jag har den fetaste konsttentan ever just detta datum så blir det ingen favorit i repris för min del.

Skivsläpp
Jens Lekman: Night falls over Kortedala, 5 september
The Radio Dept: ännu ingen titel, datum ej fastställt
PJ Harvey: White chalk, 26 september
(och det lär ju dyka upp fler!)

Litteraturhändelser
Bokmässan i Göteborg, 27-30 september! Efter första besöket förra året är jag helt fast. Hur underbart är det inte att glida omkring på en gigantisk mässa, omgiven av böcker som säljs till bra pris (och ibland signeras) och andra läsare som liksom en själv befinner sig i paradiset och där man skymtar välkända författare och kulturpersonligheter åt vilket håll man än ser? Främst är det ändå seminarierna som lockar: intervjuer, paneldebatter och författare som berättar om sina böcker och författarskap. Jag njuter när jag med jämna mellanrum sitter och bläddrar igenom pappersversionen av programmet, det finns så mycket att välja på...

TV

Ser fram emot Heroes, en serie om vanliga människor runt om i världen som upptäcker att de har övernaturliga krafter, som TV4 börjar sända på onsdagar kl. 21:00 med start 5 september (i väntan på att fjärde säsongen av Lost ska spelas in antar jag, som ju brukar ha samma sändningstid). Jag har hört mycket gott om Heroes, bl.a. har ju Fredrik Strage höjt både serien och hans favoritkaraktär cheerleadern till skyarna. Hoppas den lever upp till mina förväntningar!

The Girl Least Likely tipsade också om en ny serie som TV6 ska sända: Dexter som handlar om en crimelab-kille (rättare sagt blodanalytiker) som dessutom är seriemördare. Låter som något för mig, som gillar läskiga saker... I huvudrollen ser vi Michael C. Hall från Six feet under.

Liza Marklund - Livstid

Marklunds förra bok, Nobels testamente, tyckte jag var en av hennes absolut bästa, bl.a. för att den tar sin utgångspunkt i nobelfesten och fortsätter ha anknytning till nobelprisen. Alla som känner mig vet hur besatt jag är av hela nobelsvängen, hur jag sitter klistrad framför rutan både under prisutdelningen och hela banketten (trots att det är min pappas födelsedag) och att hela första torsdagen i oktober känns förstörd om jag inte får se alternativt höra Horace Engdahls utnämnade av litteraturpriset live! För att återgå till Marklund gillade jag också parallellhandlingen där man får följa med förövaren och skildringen av Annikas kaotiska privatliv, då hennes man är otrogen. Spännade på flera plan alltså och slutet blir lite av en cliffhanger.

Livstid är en fristående fortsättning på detta inferno, som tar vid precis där boken innan slutar, men lever inte alls upp till föregångaren enligt mig. David Lindholm, en välkänd och omtyckt polis, hittas mördad i sin lägenhet och genast misstänks hans fru Julia för mord då hon återfinns chockad i lägenheten. Men är svaret verkligen så enkelt? Annika Bengtzon börjar rota i Lindholms bakgrund och börjar tvivla alltmer på att Julia verkligen är skyldig.

Visst är boken helt okej och jag fortsätter läsa, men det blir aldrig riktigt samma driv som i Marklunds bästa böcker även om tempot är högt. Det är lite förutsägbart på vissa punkter och utan att avslöja för mycket blir jag också lite trött på det stereotypa skildrandet av hur psykiskt sjuka människor agerar. Men det är intressant att följa Annikas och Thomas relation och få inblick i diskussionen kring livstidsstraffet, som är ett genomgående tema i boken. De frågetecken som hängde kvar i luften efter Nobels testamente rätas dessutom ut. Bra, men Marklund kan bättre!

Expressen hjärta Bonniers

Nu har det hänt något som borde få Cecilia Wikström (fp) att gå upp i brygga! Expressen och Albert Bonniers förlag verkar ha tagit diskussionen om litterär kanon på allvar (eller åtminstone sett den ekonomiska potentialen i detta), då de under hösten/vintern kommer ge ut en klassikerserie om trettio böcker som kommer säljas tillsammans med tidningen. Varje tisdag bjuder på en ny inbunden titel för 59 kr (inkl. tidning). Dessa böcker har valts ut:

1. August Strindberg - Hemsöborna, 11/9
2. Selma Lagerlöf - Gösta Berlings saga, 18/9
3. John Steinbeck - Möss och människor, 25/9
4. Hjalmar Söderberg - Doktor Glas, 2/10
5. Virginia Woolf - Mrs Dalloway, 9/10
6. Harry Martinson - Nässlorna blomma, 16/10
7. Jane Austen - Stolthet och fördom, 23/10
8. Karin Boye - Kallocain, 30/10
9. William Golding - Flugornas herre, 6/11
10. Pär Lagerkvist - Dvärgen, 13/11
11. Thomas Mann - Döden i Venedig, 20/11
12. Hjalmar Bergman - Markurells i Wadköping, 27/11
13. Albert Camus - Främlingen, 4/12
14. Marguerite Duras - Älskaren, 11/12
15. Ernest Hemingway - Den gamle och havet, 18/12
16. Herman Hesse - Stäppvargen, 25/12
17. Joseph Conrad - Mörkrets hjärta, 1/1 2008
18. C.J.L. Almqvist - Det går an, 8/1
19. Elsie Johansson - Mosippan, 15/1
20. Oscar Wilde - Dorian Grays porträtt, 22/1
21. Francoise Sagan - Bonjour tristesse, 29/1
22. Fjodor Dostojevskij - Spelaren, 5/2
23. Ivar Lo-Johansson - Måna är död, 12/2
24. Franz Kafka - Förvandlingen, 19/2
25. Hjalmar Söderberg - Den allvarsamma leken, 26/2 2008
26. Harper Lee - Dödssynden, 4/3
27. John le Carré - Spionen som kom in från kylan, 11/3
28. Selma Lagerlöf - Kejsarn av Portugallien, 18/3
29. Evelyn Waugh - En förlorad värld, 25/3
30. D.H. Lawrence - Lady Chatterleys älskare, 1/4

Jag tycker hela idéen är bra, den slår ju helt klart högre än den tidigare satsningen med James Bond-filmerna, hehe. Urvalet verkar dessutom relativt väl avvägt. T.ex. tycker jag det känns rättvist att både Hjalmar Söderberg och Selma Lagerlöf har med två titlar, giganter som de är. De enda jag egentligen ställer mig lite tveksam till är nummer 22 och 23. Kunde man inte valt någon av Dostojevskijs mer klassiska verk och kanske tagit Kungsgatan av Ivar Lo istället? Och var är Moa Martinson när Harry är med? Jag ogillar när han föredras, när hon är minst lika bra (här sitter alltså en som skrivit C-uppsats i litteraturvetenskap om Moa). Men å andra sidan vägs det väl upp i och med att Elsie Johansson är med.

Maja Lundgren - Myggor och tigrar

För att kunna skriva om Maja Lundgrens omdiskuterade roman har jag blivit tvungen att fundera lite, för det är ingen enkel bok. Det är en spretig, fragmentarisk vardagsskildring med författaren i centrum där tyngdpunkten ligger på skildringen av hennes liv i Neapel, sida vid sida med camorran. Men det är snarare den betydligt mindre bihandlingen av boken, där olika manliga kulturpersonligheter (bl.a. Björn Ranelid, Carl Johan Vallgren, Jean-Claude "Jean-Kladd" Arnault) hängs ut som manschauvinister, som dragit åt sig all uppmärksamhet. Dessa två spår berättas parallellt och knyts inte ihop handlingsmässigt, bara associativt, då Lundgren vill belysa maffiatendenserna inom svenskt kulturliv.

Själva boken då? Jag gillar inledningskapitlet i Neapel och slutet i Neapel, som faktiskt blir riktigt obehagligt då Lundgren själv råkar illa ut. Då sitter jag som klistrad. Men det är alldeles för mycket mafiososnack däremellan för min smak, till och med pladdrigt och väl vardagligt på sina håll, som hennes ständiga iakttagandet av sina grannar. I Neapel hör det till vardagen att folk blir rånade eller lurade i butiker de handlar i och Lundgren aktar sig noga för särskilda män med makt. Trots att varningsklockorna ringer bosätter hon sig i de spanska kvarteren - camorrans hjärta! Till och med när klimatet hårdnar och dödsskjutningarna duggar tätt envisas hon med att stanna kvar. Vilket jag inte förstår.

Här måste jag kanske inflika att jag personligen är helt ointresserad av maffiarelaterade saker och därför blir denna roman väldigt långtråkig för mig... Visst glimmar den till ibland, men det är för långt mellan gångerna för att jag ska känna mig engagerad. Liksom Ulrika Kärnborg anser jag att den största behållningen trots allt är "den illistiga beskrivningen av könsdiskriminering och allmänt svineri i kulturlivet", för det är ärligt talat det enda jag går igång på. Vad är det för fel på dessa män som måste hävda sig på kvinnors bekostnad, inte kan erkänna kvinnors talang, utövar härskartekniker och flirtar och tafsar hit och dit? Jag blir så äcklad. Samtidigt ler jag roat, eftersom jag tycker Lundgren gör absolut rätt i att hänga ut dem.

Något som däremot stör mig är hur Lundgren kritiserar Aftonbladets kulturredaktör Håkan Jaensson, men ändå lik förbannat själv tar initiativet till en kärleksrelation med honom. Självplågeri månne? Jag tycker också att hennes misstanke om hur Jaensson sedan skulle skicka budskap riktat till henne genom kultursidornas notisrubrikerna är av den paranoida och långsökta sorten. Min inställning till författaren är således ganska ambivalent (om det inte redan har framgått).

Nej, det här är inget för mig. Så kan man väl sammanfatta det. Men jag kan rekommendera en läsning av passagerna s. 49-87 (om kulturskvallret) och s. 87-145 (om vikariatet vid Aftonbladets kulturredaktion). Läs och bli upprörd!

Kursstart och allmän glädje

Ikväll är det kursstart! Förra terminen började jag läsa grundkursen i konstvetenskap på kvällstid (halvtid) vid Stockholms universitet. Nu är det dags för andra halvan - den roliga halvan - som jag sett fram emot mest: 1800-1900-tals konst med godbitar som realism, impressionism och alla spännande grenar inom modernismen!

Ska så småningom bege mig iväg för att hinna förbi universitetsbiblioteket som har begränsade öppettider och enbart öppet på nedervåningen p.g.a. omfattande sabotage tidigare i somras. Någon idiot verkar ha något personligt mot detta bibliotek, eftersom det inte är första gången det händer.

Dessutom ska jag hinna registrera mig på kursen timmen innan den börjar, gå till Akademibokhandeln för att jämföra priset på en bok (ibland är Frescatibutiken faktiskt billigare än nätbokhandlarna) och nyfiket kolla in resultatlistan från den sista tentan vi skrev i våras på momentet 1400-1700-tal, där a certain someone fick hela 28 av 30 poäng.

En annan anledning till mitt glada humör är att jag har fått lön idag, vilket känns välförtjänt efter allt slit under sommaren! Ska se till att unna mig lite saker och inom kort bl.a. göra en stor skivbeställning från CD.on.

Bokfemman v. 34

Veckans tema för Bokfemman är svensk litteratur. Nämn dina 5 favoriter, böcker eller författare, i den svenska litteraturen.

Det här blir bara svårare och svårare, för det inget annat jag läser så mycket som svensk litteratur. Blandar författare och enstaka böcker nedan.

1. Claes Hylingers trilogi om Det hemliga sällskapet är ett absolut måste! Trots titeln är det inte alls fråga om någon deckare. Oh nej, detta hemliga sällskap är av en helt annan karaktär. Trilogin är en hyllning till maten, kulturen och litteraturen och den utspelar sig i både Göteborg och Frankrike med den unge 20-nånting Kurt i huvudrollen. Hylinger är en finurlig författare med varm och underfundig humor. Hans seminarium på förra årets bokmässa i Göteborg är förmodligen det bästa och mest underhållande jag varit på någonsin - mysstämningen i salen var total! När nu stol fyra står vakant i Svenska akademien är Claes Hylinger min givna kandidat.

2. Hjalmar Söderberg är min kanske största litterära hjälte. Doktor Glas är favoriten och Den allvarsamma leken kommer snäppet efter. Under gymnasiet väcktes mitt intresse för litteraturhistoria på allvar och det var framför allt Söderberg som var inkörsporten för mig. Jag föll så pladask för hans författarskap att jag skrev mitt specialarbete om Den allvarsamma leken. Läraren var lyrisk och översvallande i både kommentarer och betygssättning och detta gjorde mig ännu mer övertygad om det bara fanns en väg för mig att gå efter studenten: att börja studera litteraturvetenskap på universitet. Och ja, mina vänner, på den vägen är det. Nu sitter jag här som bibliotekarie.

3. Marie Hermanson beundrar jag för hennes originella stil, då hennes fängslande berättelser alltid är väldigt suggestiva och tangerar det övernaturliga. Sagolika, skulle man också kunna säga. Musselstranden är förmodligen hennes bästa, men jag gillar även Hembiträdet och Mannen under trappan som jag precis har läst. Ser fram också fram emot att läsa hennes nya roman!

4. John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in, om vampyren som verkar i stockholmsförorten Blackeberg, var den bästa roman jag läste förra året. Vad jag framför allt greps av var den 12-årige huvudpersonen Oskar och hans sköra vänskap med vampyren Eli och alla obehagligheter som vampyren logiskt omgav sig med och den skärande realismen. Det senare gav mig rysningar, för det enda som är värre än skräck är skräck som beskrivs på ett verklighetsnära och trovärdigt sätt. Det är en mycket tragiskt och gripande bok. Min enda invändning är att slutet kanske var lite too much, men detta är verkligen en bok man minns.

5. Carina Burmans mysdeckare i historisk miljö med hjältinnan Euthanasia Bondesson i huvudrollen (eutanasi = dödshjälp = humor) hör också till mina absoluta favoriter. De är så charmigt skrivna och har helt oemotståndliga karaktärer. Böckerna fokuserar dessutom inte bara på brottet utan lägger lika stor tyngd på världsliga saker som mat & vin, kärlek och litteratur. Hittills har det kommit ut två böcker i serien: Babylons gator utspelar sig i London 1851 i samband med den stora världsutställningen, där unga kvinnor och prostituerade försvinner på löpande band, och där Euthanasia får anledning att fundera över fattigdom, fördomar och olika laster. Vit som marmor kretsar istället kring skönhet, konst och död och utspelar sig bland de nordiska konstnärskretsarna i Rom året därpå, där flera konstnärer råkar illa ut. Jag hoppas Carina Burman planerar fler böcker i denna serie!

Bubblare: Johanna Nilsson, Moa Martinsons självbiografiska romantrilogi, Röda vita rosen av Mariette Glodeck, Dvärgen av Pär Lagerkvist, Drottningens juvelsmycke av C.J.L. Almqvist m.fl.

Marie Hermanson - Mannen under trappan

Fredrik och Paula flyttar in i ett gammalt, stort och vackert hus på en mindre ort. Det är ett hus som väcker stor beundran hos alla som besöker det och familjen har köpt det eftersom de vill flytta från storstan och slå sig till ro där med sina småbarn. Fredrik har en trygg anställning inom kommunen och Paula är konstnär som njuter av den fantastiska ateljén i det nya hemmet. Allt verkar vara frid och fröjd... Men så börjar konstiga saker att hända.

Fredrik, som lider av sömnproblem, träffar en natt på en mystisk man i sitt hus som kallar sig Kwådd. Kwådd är en hårig, illaluktande och oberäknelig typ som bestämt hävdar att han bor under trappan (i skrubben under den) och har gjort så långt innan familjen flyttade in. Han vägrar bli ivägkörd och för Fredrik blir detta ett stort problem. På olika sätt försöker han göra sig av med Kwådd, eftersom dennes närvaro och märkliga beteende rubbar Fredriks tillvaro. Detta leder till att Fredrik själv och saker omkring honom börjar att förändras... Vem är egentligen Kwådd? Och varför börjar sig Paula och hans son dra sig undan honom?

Mannen under trappan är en suggestiv roman med thrillerinslag som biter fast i mig och jag kan inte låta bli att sträckläsa den. Jag är väldigt förtjust i Marie Hermansons karakteristiska sätt att röra sig i gränslandet mellan verklighet, mardröm och galenskap - ett mönster som går igen i flera av hennes böcker. Det vilar också nästan alltid ett sagoaktigt skimmer över hennes berättelser, som gör att hon utmärker sig från andra författare. Rekommenderas!

Ett av mina tidsfördriv

Bland det bästa jag vet - förutom att läsa och diskutera böcker - är att ta del av recensioner och författarintervjuer i olika medier. Därför tänkte jag tipsa om alla braiga filmklipp om litteratur från SVT och TV4 som man kan se på webb-tv (för den som eventuellt missat det). Helt perfekt om man som jag inte orkar tajma in alla sändningstider, fortfarande sover sött under morgonprogrammen eller gärna skippar allt övrigt som händer i tv-sofforna för att komma till väsentligheterna direkt.

Eftersom det verkar lite smått komplicerat att länka till webb-tv:ns popupfönster så skriver jag istället ut sökvägarna till programmens hemsidor, varifrån man sedan kan klicka sig vidare till klippen:

Från SVT:s hemsida:

• Kulturnyheterna/Litteraturrecensioner: med Eva Beckman och Ingrid Elam.
• Gomorron Sverige/Böcker: med min personliga favorit Yukiko Duke (som tillsammans med sin mor också översätter Haruki Murakami till svenska!) och Magnus Utvik, varje tisdag.
• Go'kväll/Bok & film: med bl.a. Inga-Lill Mosander, varje fredag (åter i höst). Alla deckarfantaster därute får inte missa filmklippen från "Brottsplats Sverige", där en reporter intervjuar framstående deckarförfattare i de miljöer där böckerna utspelas.
• Babel, K Special och Kobra brukar givetvis också ha trevliga inslag om författare och litteratur, men dessa program föredrar jag normalt att se i sin helhet på tv.

Från TV4:s hemsida:

• Nyheter/Nyhetsmorgon/Böcker och teater: Författarintervjuer, författare som tipsar om sina egna favoritböcker m.m. Även "Lördagsintervjun" från Nyhetsmorgon bjuder på en del författare.

På SVT ligger klippen i regel bara uppe i 30 dagar, men ibland plockar de också fram gamla riktiga godbitar ur arkivet. På TV4 verkar klippen ligga kvar lite längre, t.ex. kan man ta del av en helt underbar intervju med Martina Lowden från i mars...

Fler tips mottages såklart tacksamt!

Jag börjar förstå vad det handlar om

Mitt Bokuspaket kom häromdagen och för närvarande är jag en tredjedel in i Myggor och tigrar (den är tjock!). Det tar bara ca 50 sidor innan de manliga kulturkändisarna börjar hängas ut en efter en, så den som väntar på något gott behöver inte vänta särskilt länge... Alltså dessa män! Ändå är jag inte förvånad. Återkommer såklart med recension senare.

På jobbet idag hade vi äntligen fått in Livstid av Liza Marklund, som jag självklart snappade åt mig från aktuellthyllan. Efter att ha läst många romaner i sträck är jag verkligen sugen på en deckare (eller kanske flera) att sätta tänderna i, eftersom det är en genre jag gärna läser. Nobels testamente, Marklunds förra, var jag väldigt förtjust i då den höjde nivån igen efter ett par mellanböcker. Men eftersom den avslutades med en rejäl cliffhanger, åtminstone på det personliga planet för Annika Bengtzon, så känns fortsättningen efterlängtad.

Curtis Sittenfeld - I en klass för sig

Boken handlar om den 14-åriga Lee som börjar studera på internatskolan Ault i Massachusetts, USA. Till skillnad från sina klasskamrater, som har rika föräldrar, har Lee kommit in på skolan tack vare ett stipendium vilket gör det svårare för henne att smälta in (även om det är fult att prata om pengar). Hon är heller inte beredd på det hårda sociala spelet bland eleverna på skolan, vilket gör att hon gradvis förändras och stöter på olika typer av problem och konflikter hon tvingas tampas med.

Just de sociala reglerna tycker jag att Curtis Sittenfeld beskriver oerhört träffsäkert. Boken känns heller inte tillrättalagd på något vis, utan är snarare smärtsamt ärlig då den inte viker undan för jobbiga situationer och känslor. Som läsare kan man ibland också relatera till ångesten när man tänker tillbaka på sin egen högstadietid.

Att boken berättas av den vuxna Lee, som hunnit få distans till och kan reflektera över de episoder som skildras, tycker jag är ett smart drag som ger större tyngd åt berättelsen. Till svagheterna tycker jag hör att boken känns aningen för lång och att språkrytmen inte är ultimat för min smak, vilket gjorde att den blev lite mer tidskrävande än normalt. Men det är i själva verket petitesser, för jag vill poängtera att det verkligen är en bra och läsvärd bok. Dessutom vurmar jag för handlingar som utspelar sig i internatskolemiljö.

Bokfemman v. 33

Veckans tema för Bokfemman är brittisk och amerikansk litteratur. Nämn dina 5 favoriter - böcker eller författare.

Detta var ångestladdat eftersom det är så enormt mycket som inte får plats, så jag gjorde helt enkelt så att jag valde böcker från lite olika delar av mitt liv som jag verkligen tyckt om, alltså både nytt som gammalt.

1. Paul Auster har varit en av mina absoluta favoritförfattare sedan jag läste New York-trilogin för ett antal somrar sedan. Framför allt gillar jag hans språk och den postmoderna stilen, men också mystiken, New York, vardagsskildringarna och de intressanta karaktärerna. Andra favoriter av honom är bl.a. Illusionernas bok och Orakelnatten, men som tur är har jag flera godbitar kvar av honom att läsa, som hans två senaste böcker.

2. Agatha Christie har jag kanske inte läst så mycket på senare tid, utan plöjde snarare i mellan- och högstadiet, men hennes odödliga pusseldeckare och charmigt karakteristiska detektiver som Hercule Poirot och Miss Marple fortsätts kännas aktuella. Några av mina favoriter är Mordet på orientexpressen, Döden på Nilen, Ett mord annonseras och Fem små grisar. Både den här sommaren och förra har jag dessutom följt de BBC-producerade tv-serierna om de båda detektiverna som TV4 visat slaviskt.

3. Sarah Waters Nattvakten läste jag i januari då den kom ut på svenska och är bland det bästa jag läst på länge, och jag kommer ibland på mig själv med att tänka tillbaka på den. Den handlar om fyra personer i London - Kay, Helen, Viv och Duncan - vars öden vävs samman under krigstiden. Boken handlar om hur svårt det är att leva i krig, att vara kvinna, att vara lesbisk och att bli sviken i kärlek eller av en vän. Jag upplever berättelsen mycket gripande och trovärdig. Fascinerande med romanen är också att den berättas i omvänd kronologisk ordning då den börjar 1947, passerar 1944 och slutar 1941. Fokus ligger därför inte på hur det ska gå för karaktärerna, det får vi på ett sätt veta med en gång, men konsekvenserna är svåra att förstå utan de pusselbitarna som de tidigare avgörande händelserna ger.

4. Douglas Couplands Girlfriend in a coma kom jag över under första året på gymnasiet och den gjorde stort intryck på mig, inte minst för att jag då nyss upptäckt The Smiths som ju gjort låten med samma titel, men också för att den var annorlunda mot mycket som jag läst tidigare och p.g.a. den tryckande undergångsstämningen. Kanske dags att läsa om snart, för att se vad jag tycker nu nästan ett årtionde senare.

5. Ian McEwans Försoning läste jag alldeles nyss och har kanske inte riktigt hunnit få distans till, men jag tycker den var så pass bra att den platsar här i skrivande stund. Jag kommer garanterat läsa fler böcker av honom framöver.

Dagens skörd

... från världens längsta bokbord blev följande:

• Margaret Atwood, Oryx och Crake
• Douglas Coupland, Hej Nostradamus
• Harold Bloom, Hur du ska läsa och varför
• Kate Atkinson, I museets dolda vrår
• Kari Hotikanen, Löpgravsvägen
• Ian McEwan, Kärlekens raseri
• Lian Hearn, Över näktergalens golv & Under lysande måne (del 1 och 3 i trilogin Sagan om klanen Otori)

Samtliga i pocket och kanonfint skick (knäckta ryggar och liknande defekter går fetbort för mig) för 20 eller 10 kr/styck. Snacka om fynd! Utbudet var stort och vid de största pocketborden var hyperventilationen nära. Framför allt fanns det väldigt många kansken att ta ställning till, men p.g.a. det facila priset tillät jag mig dock att göra några chansningar... För övrigt är det så mycket mer spännande att gå och rota i lådor där böckerna ligger i anarkistisk oordning jämfört med att gå in i en vanlig bokhandel, just för att man aldrig vet vad man kommer hitta. Trevlig idé överhuvudtaget med bokbord längs stadens största shoppingstråk, enligt mitt intryck var det både välbesökt och uppskattat.

Världens längsta bokbord

Stockholms kulturfestival har pågått under veckan och i vanlig ordning avslutas den med Världens längsta bokbord på Drottninggatan där det dukas upp med böcker i långa rader från bokhandlar, bibliotek och förlag och där även andra aktiviteter som boksigneringar och litterära vandringar pågår vid sidan av. Förra året mätte bordet över en mil (!) och det återstår väl att se om ett nytt rekord sätts imorrn... Klockan 11-18 är det i alla fall som gäller och mer information hittar du här.

Själv har jag inte riktigt bestämt mig för om jag ska gå än. Jag är ärligt talat ganska slut efter att ha jobbat sex dagar i rad, men om det blir okej väder imorrn låter det ju onekligen lockande!

Senare tillägg: Nu när jag sett bokbordet med egna ögon så kan jag ju slå fast att det rimligen inte var fråga om en mil i längd, utan snarare en kilometer. Ovan refererade jag okritiskt vad Kulturfestivalen själva skrivit på sin sida, men någon måste ju ha varit lite virrig.

Match point

Har precis sett Match point för tredje gången, medan det var premiärvisning för min pojkvän. Love it. Jag är ju väldigt svag för Woody Allens filmer överhuvudtaget - särskilt Hanna och hennes systrar, Manhattan och Annie Hall - och då främst för New York-skildringarnas, humorns och Woodys lagom neurotiska (och klart inspirerade av honom själv) karaktärers skull. Så att jag skulle falla för den här filmen var mindre tippat, då den utspelar sig i London, är en thriller och Woody inte ens gör en cameo.

Ändå är det Woody Allen written all over it. Jag älskar de litterära referenserna och då tänker jag främst på Brott och straff, för Chris ses ju faktiskt läsa både boken och The Cambridge Companion to Dostoevsky för att kunna smälta in i överklassens intellektuella samtal, men framför allt för att han citerar och hänvisar till verket flera gånger och själv sakta men säkert förvandlas till Raskolnikov. "Have you seen my Strindberg book?" är en annan klassiker och som svensk ler man en smula åt rösterna från någon av Ingmar Bergmans filmer som hörs i bakgrunden när Chris och Chloe går på bio.

Men det är den sista halvtimmen i filmen som är den klart bästa, där allting ställs på sin spets och blir riktigt spännande. Första gången hoppade jag till i stolen av lycka när James Nesbitt dök upp i rollen som kommissarien (härliga Adam från Kalla fötter). Scenen där han löser hela brottet i sömnen och korrekt kan redogöra för varenda liten detalj är härlig, men också vändningen att han tvingas ge upp då slumpen gör att Chris klarar sig. Just den lilla detalj man trodde skulle fälla honom blev istället hans räddning... Komplicerade och bistra realistiska slut is the shit.*

* Men hade det varit på riktigt hade han gärna fått åka fast.

Sorry

En person gjorde mig uppmärksam på att det inte gick att kommentera på min blogg om man inte var Blogger-användare. Det var naturligtvis inte meningen (hade missat inställningen) och det är åtgärdat nu - alla som vill är självklart välkomna att kommentera!

Ian McEwan - Försoning

Jag har länge velat läsa något av Ian McEwan och mitt val föll på Försoning, även om Lördag i och för sig också verkar spännande. Handlingen byggs upp kring en serie händelser som utspelar sig under en varm sommardag 1935, då Briony är 13 år. Hon kommer på den äldre systern Cecilia och Robbie Turner, en ung man med fattig bakgrund som är knuten till familjen, i en intim situation. Dessutom inträffar något hemskt i samband med middagen dit familjen Tallis även bjudit in några släktingar och vänner. Konsekvensen av allt detta blir att Briony begår ett oförlåtligt brott gentemot Robbie, något hon snart kommer ångra och försöka sona under resten av sitt liv. Boken handlar också om krigets fasor, kärlekens starka band och att bryta med sin egen familj, vilket Cecilia tvingas göra när familjen Tallis vänder Robbie ryggen.

Försoning är en stark roman som behandlar ett svårt ämne. Jag berördes mycket av slutkapitlet som gjorde den redan sorgliga och orättvisa berättelsen ännu mer tragisk och sedd med nya ögon. Plötsligt blev det ännu tydligare hur komplicerad situationen var och och hur ett enda felsprång kan förstöra flera människors liv.

Boken nominerades till Bookerpriset 2002 och på IMDB läste jag nyligen att den spelats in som film, där vi bl.a. kan se Keira Knightley och James McAvoy i rollerna som Cecilia och Robbie. Filmen har premiär den 23 november och är regisserad av Joe Wright, som även gjort Stolthet och fördom (filmen, inte tv-serien). Trailern går att se här... Åh, det ser riktigt lovande ut!

Hanne Ørstavik - Kärlek

Kärlek är en kort roman (148 sidor) som jag slukade i en session. Typiskt för författaren är att skriva korta böcker, vardagsskildringar med existentiella undertoner. Handlingen kretsar kring Vibeke och hennes son Jon och utspelar sig under kvällen före hans 9-årsdag. "Vibeke och hennes son Jon är nyinflyttade till en liten ort i Nordnorge. Jon går ut för att sälja lotter och Vibeke går till biblioteket. Därifrån får läsaren följa de två i spåren genom den kalla vinterkvällen", står det på baksidan. I egenskap av boknörd och bibliotekarie gnuggade jag förstås händerna över tanken att läsaren kanske får följa med Vibeke bland bokhyllorna och ta del av hennes bokval, och kanske kunde en vänlig och kunnig bibliotekarie t.o.m får en biroll - men tji fick jag! Biblioteket visar sig vara stängt, Vibeke har tagit fel på dag när de har kvällsöppet, och istället beger hon sig ut till det närliggande tivolit. Där möter hon en man som väcker hennes intresse, samtidigt som Jon träffar en ny kompis han följer med hem.

Jag gillar berättandet i den här romanen eftersom läsaren får följa Vibeke och Jon så parallellt som det nästan går, i kapitlets olika stycken. Detta understryker deras samhörighet trots att de lever olika liv och gör saker på varsitt håll. Det är en fin vardagsskildring där betoningen ligger på tankar och känslor snarare än den yttre handlingen, men där tempot eskalerar och den harmoniska och avslappnade stämningen förändras en aning mot slutet.

Bokusbeställning

Gick in på Bokus igår, vilket jag har för vana att göra efter midnatt då de släpper dagens erbjudande, och nu var det Maja Lundgrens omtalade Myggor och tigrar för 49 kr som jag såklart inte kunde motstå. Passade även på att slänga in några pocketböcker i beställningen som jag varit sugen på ett tag och så här blev resultatet:

• Maja Lundgren, Myggor och tigrar
• Carina Rydberg, Den som vässar vargars tänder
• Patrick Süskind, Parfymen: en mördares historia
• Nicole Krauss, Kärlekens historia
• Linda Olsson, Nu vill jag sjunga dig milda sånger
• Zadie Smith, Om skönhet

Summa: 234 kr och fraktfritt som student. Billigt!

Erika Simpson

Så här skulle jag se ut om jag bodde i Springfield. Och du själv? Testa på simpsonizeme.com!

De 50 bästa barnböckerna

Denna lista har jag snott från Martina. Usprungligen har den sammanställts av bl.a. Svenska akademien, Svenska Deckarakademin, bibliotekarier och bokhandlare och publicerats i tidskriften Boken.

Fetstil för böcker man läst
kursiv för de man vill läsa
överstuket för de man inte vill komma i närheten av
+ markerar de böcker man har i bokhyllan
* för de böcker man aldrig hört talas om.

1. + H. C. Andersen - Sagor
2. + Christina Björk/Lena Anderson - Linnéa i målarens trädgård
3. Ivar Arosenius - Kattresan
4. Gunilla Bergström - Alfons Åberg
5. Elsa Beskow - Bilderböckerna (några av dem)
6. Enid Blyton - Fem-böckerna
7. Jean de Brunhoff - Babar
8. Bröderna Grimm - Sagor
9. + Lewis Carroll - Alice i Underlandet
10. Aidan Chambers - Dansa på min grav
11. James Fenimore Cooper - Den siste mohikanen
12. *Richmal Crompton - Bill-böckerna
13. Roald Dahl - Kalle och chokladfabriken
14. Roald Dahl - SVJ
15. Daniel Defoe - Robinson Crusoe
16. Charles Dickens - Oliver Twist
17. Alexandre Dumas d.ä. - De tre musketörerna
18. Alexandre Dumas d.ä. - Greven av Monte Cristo
19. Michael Ende - Momo - eller kampen om tiden
20. Kenneth Grahame - Det susar i säven
21. Maria Gripe - Hugo och Josefin
22. *Lennart Hellsing - Bananbok
23. Tove Jansson - Mumintrollen
24. Rudyard Kipling - Djungelboken
25. Ole Lund Kirkegaard - Gummi-Tarzan
26. Gösta Knutsson - Pelle Svanslös
27. *Erich Kästner - Emil och detektiverna
28. Selma Lagerlöf - Nils Holgersson
29. C.S. Lewis - Sagan om Narnia (åtminstone Häxan och lejonet)
30. + Astrid Lindgren - Bröderna Lejonhjärta
31. Astrid Lindgren - Emil i Lönneberga
32. + Astrid Lindgren - Mio min Mio
33. Astrid Lindgren - Pippi Långstrump
34. + Astrid Lindgren - Ronja Rövardotter
35. Barbro Lindgren - Loranga, Masarin och Dartanjang
36. Erik Linklater - Det blåser på månen
37. Michelle Magorian - Godnatt, mister Tom
38. *Egon Mathiesen - Misse med de blå ögonen
39. A.A. Milne - Nalle Puh
40. L.M. Montgomery - Anne på Grönkulla
41. Sven Nordqvist - Pettson-böckerna
42. Margaret Rey - Pricken
43. Antoine de Saint-Exupéry - Lille prinsen
44. Maurice Sendak - Till vildingarnas land
45. Robert Louis Stevenson - Skattkammarön
46. Jonathan Swift - Gullivers resor
47. Lisa Tetzner - Sotarpojken
48. Mark Twain - Huckleberry Finn
49. Mark Twain - Tom Sawyer
50. Jules Verne - En världsomsegling under havet

Så här många böcker brukar jag sällan kunna pricka in på en lista. Visst läste jag mycket som barn, men en del av förtjänsten beror på att jag har pluggat 20 poäng barn- och ungdomslitteratur.

Bokfemman v. 32

Temat för veckans Bokfemma är utländska författare. Nämn dina 5 favoriter - böcker eller författare - av utländsk litteratur (EJ US eller UK!).

Oj, det här var verkligen något att bita i... Tyvärr läser jag mest svenskt, från övriga Norden eller engelskt/amerikanskt, helt enkelt för att det generellt är vad som intresserar mig mest, men självklart förstår jag att det är på bekostnad på övriga språkområden. Jag har visserligen ett helt gäng böcker som varken är svenska eller engelska på min att läsa-lista, så det här blev en påminnelse om att jag bör ta tag i någon av dem. Det här är i alla fall vad jag har lyckats skrapa ihop till veckans tema:

1. Kappan av Nikolaj Gogol (Ryssland) är en alldeles bedårande berättelse om en försynt ämbetsman vid ett statligt verk i det 40 grader kalla St Petersburg som lever ett inrutat liv och drömmer om en härlig, värmande kappa. Det är när hans stora önskning äntligen går i uppfyllelse som de verkliga problemen börjar... Åh, den är så fin, och kort och snabbläst också då det är en längre novell. Kan verkligen rekommenderas.
2. Alberte-trilogin av Cora Sandel (Norge) där vi följer den norska flickan Alberte uppväxt från livet i den norska småstaden där hennes föräldrar dör i en tragisk olycka, hur hon beger sig till Paris och lever bland konstnärerna och därefter hennes vuxna liv när hon återvänder till Norge. Fantastiska böcker, särskilt mellanboken Alberte och friheten om tiden i Paris.
3. Norwegian Wood av Haruki Murakami (Japan) var det kanske fem år sedan jag läste, men den lever fortfarande kvar i minnet som en av de bästa böcker jag någonsin läst och jag kan ibland komma på mig själv med att tänka på den och då minns jag framför allt den lite sorgliga stämningen i den och Toru, de båda flickorna och musikreferenser. Hög tid för omläsning kanske?
4. Vecka 43 av Hanne Ørstavik (Norge) är en lågmäld och psykologiserande roman, som gjorde stort intryck på mig när jag läste den förra året, då jag både gillar stämningen och metadiskussionerna om litteratur. Boken handlar om Solveig, fil.dr. i litteraturvetenskap, som flyttar till en liten folkhögskola för att undervisa och blir vän med Hilde vars forskning hon länge beundrat. Stämningen och relationerna i romanen förändras gradvis och crescendot i boken utgörs av en diskussion om "äkta" litteratur och dess verkliga betydelse, vilken får konsekvenser för Solveig.
5. Anna Karenina av Leo Tolstoj (Ryssland). Återigen en ryss för att de klassiska ryssarna är så förbannat bra och för att kärlekshistorien mellan Anna Karenina och greve Vronskij är en av de finaste, men också mest tragiska som skrivits. Dessutom har jag en viss förkärlek för olyckliga slut - de känns ofta mer realistiska och har en tendens att stanna kvar hos en mycket längre än de lyckliga.

Antingen eller-lista

Listor gillar jag och den här säger förmodligen en hel del om mig som läsare... Det kommer garanterat dyka upp flera listor här framöver!

pocket/inbunden - Pocket helt klart. Smidigast att ta med sig, lättare att packa med och framför allt inte lika tunga att hålla i. Faktum är att all skönlitteratur jag äger är i pocketformat och att jag får viss ångest av inbundna romaner. Det kan gå så långt att jag måste köpa ett pocketex, även om jag råkar ha ett inbundet dito. Detta gäller dock bara böcker jag äger. När det gäller biblioteksböcker så föredrar jag inbundet trots tyngden i väskan.
tjock/tunn - Tunn. Jag har mycket svårt att ta mig igenom en tjock bok om den inte är fantastiskt bra och tycker generellt att korta och koncisa böcker är bättre än för tjocka och pladdriga. Men vissa böcker kan såklart inte vara tjocka nog...
översatt/originalspråk - Jag läser helst svenska översättningar, om det finns.
svenskt/utländskt - Mycket svenskt blir det, annars engelskt/amerikanskt och från övriga Norden.
Lindgren/Lagerlöf - Lindgren, även om jag önskar att jag hade läst mer av Lagerlöf.
soffan/sängen - Sängen innan sovdags är en klassiker.
kväll/dag - Känner störst ro på kvällar och nätter.
deckare/kärlek - Deckare. Har mycket svårt för genren romantiska böcker, men läser gärna böcker med kärlekstema.
fakta/fiktion - Fiktion!

lära/njuta - Njuta!
framsida/baksida - Framsida, eftersom en bra sådan kan fånga mitt intresse.

låna/köpa - Jag lånar det mesta, framför allt nyutkommet och sånt jag betraktar som chansningar. Det jag verkligen vet att jag vill ha köper jag och då i pocket.
läsa/lyssna - Jag föredrar att läsa på det "vanliga" sättet, men tycker att ljudboken är ett väldigt bra alternativ.

manlig/kvinnlig - När jag väljer böcker är det storyn i sig som avgör, inte författarens kön. Efter en snabbräkning efter vad jag hittills läst i år kan jag konstatera att jag läser relativt jämlikt (ca 60/40%) med viss övervikt åt kvinnliga författare.
en åt gången/flera på gång - En åt gången, men om den pågående upplevs seg kan jag påbörja en annan parallellt.

Kazuo Ishiguro - Never let me go (spoilervarning!)

Boken utspelar sig till stor del på den idylliska internatskolan Hailsham, men visar sig snabbt inte vara någon "vanlig" internatskolberättelse. Handlingen kretsar kring vännerna Kathy, Tommy och Ruth, men mycket tidigt står det klart att eleverna på skolan inte är som alla andra. De har kommit till världen för ett särskilt ändamål får de veta, men när det gäller att avslöja detaljer kring deras tillvaro sluter sig lärarna som musslor. Som läsare frågar man sig varför de saknar kontakt med människor utanför skolan, varför några föräldrar aldrig nämns och vem madame är som hämtar de bästa av konstverken som eleverna har skapat.

Genom olika ledtrådar får läsaren så småningom insikt om att eleverna är klonade och lever isolerade från omvärlden, i väntan på att bli vuxna då de upprepande gånger ska donera organ tills det att de fullbordar (dör). Kärnan i romanen är dels ungdomarnas ansträngan att försöka pussla ihop de pusselbitar de har kring sina liv, men den handlar också om de tre nämnda centrala karaktärerna och om kärlek, vänskap och svek. Boken har den nu 31-åriga Kathy som berättare och består av tre delar med återblickar till tiden på Hailsham, efter Hailsham i väntan på donation och slutligen utspelar den sig i nutid då Kathy är vårdare och snart, likt Ruth och Tommy, ska börja donera.

Med tanke på vilka grova övergrepp de utsätts för, förvånar det mig först hur Hailshameleverna fullständigt finner sig i sitt öde, utan att på minsta sätt ifrågasätta det och göra uppror. Samtidigt kan man förstå om de upplever sig sakna alternativ, då de saknar reell kontakt med världen utanför...

Boken är mycket fängslande och suggestivt berättad. Jag tycker mig känna igen den lite återhållsamma stilen från författarens Återstoden av dagen, trots att jag bara har sett filmversionen med Emma Thompson och Anthony Hopkins i huvudrollerna. Dessutom gillar jag det faktum att vi faktiskt inte får veta allt, det här är en bok som man funderar vidare på. Magiskt men tragiskt, är min sammanfattning om denna bok.

Bokfemman v. 31

Från och med nu hoppar jag på Bokfemman, de listor med olika litteraturteman som Malin sätter ihop varje vecka.

Veckans tema är Astrid Lindgren. Nämn dina 5 favoriter av hennes böcker.

Åh, Astrid Lindgren... Vilken barndomsnostalgi. Jag har såklart läst en hel del av hennes böcker genom åren, men jag förknippar henne lika mycket med filmatiseringarna av dem, så mina urval präglas av både läs- och filmupplevelser.

1. Vi på Saltkråkan är en fantastisk sommaridyll med härligt persongalleri och varm humor. Svensk sommar och mysstämning rakt igenom.

2. Alla vi barn i Bullerbyn tycker jag om för att den så fint skildrar livet på landet ur barnens perspektiv med Lisa i centrum. Böckerna och tv-serien blir också som en slags kalender över året, eftersom vi får vara med om både skolstart, snöstorm, midsommar och jul- och nyårsfirande. De sex barnen är också så härliga med olika personligheter, att alla kan identifiera sig med någon av dem.

3. Bröderna Lejonhjärta är, tillsammans med den nedanstående, en av de mest mörka och sorgliga berättelserna av Astrid Lindgren i mitt tycke. Den behandlar ett svårt ämne som döden, men på ett hoppfullt sätt genom "återfödelse" i Nangijala/Nangilima etc. Samtidigt visar den att det finns mycket ondska i världen och att man ska kämpa för det man tror på.

4. Mio, min Mio är en mycket gripande berättelse med fantasyinslag, en ruskig historia på liv och död där flera barn dör p.g.a. Riddar Kato med stenhjärtat. Läste om boken för ett halvår sedan och tycker fortfarande att det är en väldigt obehaglig, men stark, berättelse.
5. Ronja Rövardotter gillar jag bl.a. för skildringen av rövarlivet och den historiska medeltidsmiljön. Den handlar också om att växa upp och fokuserar mycket på relationer, som den mellan Ronja och hennes pappa och vänskapen som utvecklas mellan Ronja och Birk. I filmversionen tyckte jag att rumpnissarna var lika gulliga som vildvittrorna var läskiga. Och vem minns inte scenerna när rövarna tvättar sig i snön eller när Skalle-Per dör med Mattis klassiska utbrott "Du fattas mig" som numera titt som tätt figurerar i dödsannonser?

Vad jag tycker är så fascinerande med Astrid Lindgrens författarskap är den enorma produktionen, den höga kvaliteten och den imponerande spännvidden. Hon hade förmågan att skildra allt ifrån familjeidyller, historiska miljöer och berättelser som angränsar till fantasygenren med samma precision - med barnets perspektiv, humorn och de fantastiska karaktärerna som de gemensamma nämnarna.

Bokblogg

Eftersom jag älskar böcker och läser så mycket skönlitteratur jag kan - och dessutom suger i mig så mycket jag kan om litteratur från bokbloggar, recensioner och kultursidor - så kände jag att en egen bokblogg kanske vore på sin plats. Både för att för reflektera lite mer kring det jag läser och litteratur i allmänhet och inte minst för att komma i kontakt med likasinnade.

Läsning har alltid varit ett av mina största intressen och det är knappast någon slump att svenska alltid var mitt favoritämne i skolan, att jag direkt efter studenten gav mig i kast med att studera litteraturvetenskap och att jag numera är utbildad till och arbetar som bibliotekarie, ett yrke där man bokstavligen omringas av böcker dagarna i ända.

Välkommen!