Senaste bokenkäten

Hittade den här på bokhora.

1. Vilka författare köper du alltid i inbundet (dvs, snabbt efter boken kommit ut)?

Jag köper nästan aldrig inbundna böcker eftersom jag både tycker det är för dyrt och dessutom föredrar pocketformatet. Oftast brukar jag låna nyutgivna böcker från biblioteket om jag inte kan hålla mig, eller beställa recensionsex för den delen - annars inväntar jag snällt pocketutgivningen.

2. Vilka författare har du flest böcker av i bokhyllan?

Jag har tre eller fler böcker av ganska många författare, men det högsta antalet står helt klart Agnes von Krusenstjerna för med Fröknarna von Pahlen-serien som består av sju delar.

3. Vilken var den senaste boken någon tipsade dig om, och vad tyckte du om tipset? Var blev du tipsad, om det var en blogg?

Jag tycker jag får superbra boktips från andra bokbloggar mest hela tiden! Ingen nämnd, ingen glömd.

4. Vilken var den senaste boken du gav bort? Mottagande?

Minns inte riktigt. Jag ger sällan bort böcker, nästan bara om någon specifikt har önskat det, och föredrar att köpa alla mina egna så jag får precis vad jag vill ha.

5. Har du några biblioteksreservationer just nu?

Alltid, och minst 10-20 stycken samtidiga skulle jag tro! Både romaner och kurslitteratur. Som personal inom Stockholms stadsbibliotek får man reservera obegränsat antal böcker och slipper dessutom betala några avgifter, vilket förstås utnyttjas till fullo.

6. Vilken bok/böcker läser du just nu?

En gammal hederlig Sherlock Holmes-deckare (En studie i rött) som är charmig, spännande och skriven med briljant humor!

Internationell författarscen = internationell företeelse

Så var man hemma från en härlig minisemester med besök på Malmö stadsbibliotek, Kongelige bibliotek i Köpenhamn och museet Louisiana i det natursköna Humlebaek som höjdpunkter.

Under tiden vi var borta fick jag mail om att Internationell författarscen har presenterat sitt program för våren 2009 och bl.a. kan stoltsera med författare som Amoz Oz, Markus Zusak (som jag läser nu), Hanne Vibeke Holst och Anna Gavalda. Ingen av dem hör väl direkt till mina favoritförfattare, men jag kommer förmodligen gå på en eller ett par av programmen ändå eftersom jag helt enkelt älskar författarsamtal.

När vi var på Det Kongelige Bibliotek/Den sorte diamant (vilken fantastisk byggnad!) igår upptäckte vi att det också finns en dansk version av företeelsen, med det påfallande lika namnet International forfattarscene vilken helt och hållet verkar bygga på samma idé. Jag har inte gjort några djupare efterforskningar i ämnet, men man undrar ju lite vilka som först ute? Min gissning är att Kulturhuset i Stockholm var det, men vad vet jag... Det är helt klart ett imponerande program de bjuder på i Köpenhamn. Själv hade jag mer än gärna lyssnat till Jan Kjaerstad!

För övrigt hade jag sett fram den där nya bokmässan i Stockholm under våren, men nu meddelar Boksalongen att evenemanget dessvärre skjuts upp ett år och istället kommer äga rum den 9-11 april 2010. Trist!

Malmö & Köpenhamn

Efter att ha jobbat större delen av jullovet känns både ledighet och luftombyte efterlängtat. Så nu slappar jag och sambon efter fyra timmars tågresa på ett hotellrum i Malmö, där vi även ska spendera morgondagen. Sen drar vi vidare till Köpenhamn några dagar. Hur trevligt som helst!

PS. Med på resan är Boktjuven av Markus Zusak som verkar lovande.

Christine Falkenland - Vinterträdgården

När jag läste Christine Falkenlands förra bok Trasdockan tyckte jag verkligen om inledningen och stämningen, men lämnades otillfredsställd av slutet som inte alls gav mig de svar jag hoppats på. Eftersom jag tycker att hon är en intressant författare bevistade jag ändå hennes miniseminarium på bokmässan i höstas där hon varvade mellan att berätta om och. läsa högt ur sin nyutgivna Vinterträdgården. Jag tror det var lika mycket berättelsen i sig, om den 40-åriga förskoleläraren som Laura plötsligt förälskar sig i den yngre Sharzad, med ursprung från Iran och dessutom mamma till ett av barnen på daghemmet, som hennes eftertänksamma sätt att högläsa som direkt gjorde att jag lovade mig själv att läsa boken så småningom.

Faktum är att hennes högläsning har satt spår i min läsning av boken. Falkenland är ju även poet och hennes lyriska språk smittar av sig även på prosan, vilken föranleder en mer långsam lästakt... Ni vet hur man hör sin egen röst i huvudet när man läser långsamt och liksom uttalar varje ord? Bara det att jag hela tiden hörde Christines eftertänksamma stämma med göteborgsdialekt istället. I början irriterade det mig, men eftersom jag hade svårt att skaka av mig det helt vande jag mig till slut.

Jag tycker framför allt om första halvan av boken där Laura upptäcker sina känslor för Sharzad och försöker närma sig henne, men även de partier som berättar saker om Lauras bakgrund och som format henne till den ensamma människa hon är som fortfarande bor tillsammans med sin pappa och hund. Det är vackert skrivet och jag tycker om Falkenlands förmåga kombinera och beskriva omvälvande känslor och dramatiska inre skeenden med en lugn och stillsam yta.

Psst

Mattias Boström på Piratförlaget hälsar att alla bokbloggare är varmt välkomna att beställa recensionsexemplar framöver, så passa på om ni hittar något intressant!

Årets bästa 2008

I fråga om läsningen detta år är jag liten besviken på mig själv. Dels har jag inte läst så mycket som jag velat (p.g.a. stress och perioder av bristande läslust), dels finns det en drös böcker som jag läst men däremot inte hunnit eller orkat blogga om, vilket känns lite trist när min ambiton ju ändå är att skriva om så många som möjligt. Men men... jag har förtröstan inför 2009!

Min läsutmaning för 2008, som gick ut på att läsa fler klassiker och gärna ett par böcker på engelska, gick väl inte riktigt enligt planerna. Jag har visserligen fördjupat mig i ordentligt Selma Lagerlöfs författarskap i och med den 7,5 hp-kurs jag tagit del av under hösten, men antalet böcker på engelska blev lika med noll - det är bara att inse att jag föredrar svenska översättningar. Jag konstaterar också att det här med läsutmaningar inte riktigt är min grej, då jag är en lustläsare som finner uppsatta mål hämmande. Alltså: ingen läsutmaning för det kommande året.

Hur som helst, så här ser årets sammanfattning ut på läsfronten.

Årets bästa böcker:
Jette A. Kaarsbøl – Den stängda boken
John Ajvide Lindqvist – Människohamn

Och ytterligare några som varit riktigt bra:
Johan Theorin – Nattfåk
Haruki Murakami – Sputnikälskling
Selma Lagerlöf - Kejsarn av Portugallien; Herr Arnes penningar
Arnaldur Indridason – Kvinna i grönt
Jessica Kolterjahn – Ut ur skuggan
Jan Kjaerstad – Tecken till kärlek
Erik Andersson - Översättarens anmärkningar
Jodi Picoult – Allt för min syster

Här skulle jag lätt kunna fylla på med ytterligare 5-10 böcker till här, för jag har läst många som varit bra i år! Man väljer ju sina böcker med omsorg...

Årets besvikelser: Även om Carina Burmans Hästen från porten var helt okej så levde den inte alls upp till seriens föregångare, men jag hoppas ändå på fler charmiga böcker om Euthanasia Bondesson! Den andra besvikelsen var Alice Sebolds Månvarv som visserligen började lovande, dock tappade jag intresset totalt en bit in i boken och lade den åt sidan. Och sen var väl inte Helena von Zweigbergks Ur vulkanens mun någon stor favorit hos mig...

Litterära evenemang: Dennis Lehane på Internationell författarscen var en riktig höjdare! Och bokmässan som helhet förstås också en mycket trevlig upplevelse.

Det var väl allt. Gott nytt år!

Fel fokus

Vad tyckte ni om SVT:s stora julsatsning, tv-serien om Selma Lagerlöf? Själv är jag inte så imponerad. När jag först hörde talas om att den skulle göras blev jag glad och hoppades på att den skulle fokusera på författarskapet, vilket ju trots allt är kärnan. Men istället väljer SVT att fullständigt frossa i hennes homosexuella läggning, vilket jag inte riktigt förstår poängen med. Särskilt det första avsnittet tycker jag är märkligt eftersom det huvudsakligen skildrar hur den bisexuella Sophie Elkan slits mellan Selma och en fransman, medan det nyutgivna debutverket Gösta Berlings saga nästan ignoreras och bara nämns enstaka gånger i förbifarten... Det andra avsnittet, vilket berättar om hur Selma fjorton år senare är i Stockholm för att ta emot Nobelpriset i litteratur, träffar både Brandes och Strindberg och där livskamraten Valborg Olander drabbar samman med Sophie Elkan, är dock något mer lyckat i mitt tycke eftersom det har bättre balans.

Men jag är inte nöjd för det. Jag hade hellre velat se varifrån Selma hämtade sin inspiration, hur hon satt och skrev på sin kammare, hur Valborg korrekturläste och skrev rent hennes manuskript och hur hennes liv förändrades i takt med att hon blev mer känd. Men också skildringar av det vardagliga livet: hur hon bodde, vad hon gjorde på sin fritid och vilka hon umgicks med. Med andra ord: lite lagom av allt för att få den där helhetsbilden. Selma är så mycket mer än bara lesbisk!