onsdag 18 juni 2008

Erik Andersson - Översättarens anmärkningar

Översättarens anmärkningar handlar om Erik Anderssons mödosamma arbete med att nyöversätta J.R.R. Tolkiens trilogi The Lord of the Rings till svenska. Detta har tidigare gjorts av Åke Ohlmarks (kring ca 1959-61), men i samband med att böckerna filmatiserades kände Norstedts förlag att det var dags för en uppfräschning. Resultatet blir också ganska annorlunda. Medan det är allmänt känt att Ohlmarks följt den gamla skolan och därmed tagit sig mer friheter och gjort en del anpassningar i sin översättning, är Andersson ambition snarare att med en perfektionists nit vara så trogen originalet och Tolkiens intentioner som möjligt.

Jag har haft ögonen på Översättarens anmärkningar (2007) ett tag, men väntade medvetet med att läsa den tills dess att jag hade tagit del av själva nyöversättningen som sådan för att kunna njuta av denna metabok till fullo. (Åh, vad jag för övrigt älskar böcker som handlar om böcker! Några andra exempel på bra sådana är Anne Fadimans Exlibris och Helene Hanffs Brev till en bokhandel). Under vårens fantasykurs var Tolkien förstås obligatorisk läsning och därefter passade jag på.

Boken består av korta dagboksinlägg från översättningsarbetet där Andersson berättar om hur det rör sig framåt eller bakåt och vilka olika delikata problem han stöter på på vägen. Mycket kretsar kring Tolkiens nomenklatur, dvs. namn på personer, platser och liknande. Här blir det också en kamp att försöka värja sig från Ohlmarks inarbetade dito. Att "döpa om" Bilbo Bagger, hober, Vattnadal och älssskade till Bilbo Secker, hobbitar, Riftedal och dyrgripen möter svårare motstånd än han kunnat ana.

Jag älskar humorn i boken och fnissar ständigt åt kniviga översättarsituationer där Andersson duckar för alla förståsigpåares åsikter som viner kors och tvärs över hans huvud: de påstridiga och envisa faktagranskarna, språkvetarna som kritiserar vissa av hans val i dagspressen och tolkienisterna som skriver forumtrådar med ämnen som "Fel i Ringarnas herre" osv. I fråga om Ringarnas herre (som Andersson valt att kalla trilogin) tycks alla ha en åsikt!

När det gäller översättning överlag trodde jag mig minsann veta ett och annat om hur översättare arbetar, t.ex. tog jag för givet att man läser igenom hela verket innan man påbörjar sitt arbete för att på så sätt skaffa sig en överblick. Döm därför om min förvåning när jag läste följande dagboksanteckningar:

6 februari 2004
[...] Jag tror det var vid uppläsningen på SF-bokhandeln för ett år sedan som jag fick en del närgånga frågor från de församlade tolkienisterna.
-Vet du vad du ger dig in på?
Nej, det visste jag nog egentligen inte.
- Vad tycker du om boken?
Jag tycker att den var ganska bra , hittills.
- Hittills?
- Ja, jag har ju inte läst längre än vad jag har översatt.
Oroliga blickar: nu var det verkligen uppenbart att jag inte visste vad jag gav mig in på.

9 februari 2004
Om jag aldrig hade sysslat med översättning skule nog tänka mig att det gick till så här: först läser man boken noggrant, kanske översätter man några meningar här och var för att få upp den rätta känslan. Sedan skrider man till verket!
Men så gör inte jag. Jag bara slår upp boken och börjar. Jag minns inte riktigt hur jag tänkte när jag gjorde min första översättning för tjugo år sedan. Kanske hade jag en litet naiv idé om att behålla spänningen - att jag i min översättning skulle dra nytta av samma kraft som driver den vanliga läsaren: ivern att få veta hur det skall gå. Åka snålskjuts på intrigen, kan man kalla det.

(Erik Andersson, Översättarens anmärkningar, s. 54 f.)

Läs denna underbara bok! Förutom att vara lärorik och lagom nördig i sina detaljdiskussioner är den också oerhört rolig och underhållande, oavsett om man är insatt i Tolkiens värld eller inte.

8 kommentarer:

Magix sa...

Vaaa? läser inte översättaren igenom boken först?!? det låter minst sagt konstigt, det tycker jag är fel, alltid förstår man ju inte alla nyanser förrän i slutet!

Erika sa...

Magix: Jag blev också helt chockad, satt bokstavligen och gapade när jag läste dessa rader! Men Andersson borde rimligen vara ganska ensam om detta arbetssätt...

Martina sa...

Vad jag förvånar mig över är hur Andersson klarat sig upp till vuxen ålder utan att ha läst böckerna överhuvudtaget... det finns liksom inte i min värld, att man inte läst LotR.

Erika sa...

Martina: Lite konstigt är det allt, men så gillar ju inte alla fantasy heller. Men många av de som inte har läst böckerna har nog sett filmerna i alla fall.

Sarah sa...

Men de som inte gillar fantasy borde inte översätta fantasy-böcker. Det är som med Harry Potter. Språket i de svenska översättningarna är mycket enklare, eller "barnsligare" än i orginalversionen... och vad jag har hört så är det för att Lena, som översätter dem, ser dem som böcker som riktar sig mot barn och ungdomar, medan J.K skriver för alla - även vuxna.

Jag har faktiskt kunnat acceptera att de har översatt om vissa namn, men jag skulle aldrig kunna läsa dem med de nya namnen, MEN det som stör mig är när han har översatt Barliman Butterbur, som i tidigare översättningen hette Barliman Smörblom, till Malte Smörblom. I en sådan situation, varför översätta om? Samma sak med Goldberry. Förut hette hon Gyllenbär och nu heter hon Hjortrongull.

Erika sa...

Sarah: Det är lite både och tycker jag. Kanske finns det en poäng i att välja någon som inte är så insatt i Tolkiens värld, för att få en så objektiv översättning som möjligt? Men det är klart att översättarens bakgrund och litterära referensramar kommer sätta sin prägel på översättningen, vilket ditt exempel med Harry Potter visar.

Jo, det finns många exempel på namnproblematik och detta diskuterar också Andersson väldigt ingående i sin bok (läs den, om du inte redan gjort det!). Faktum är att hans namn ofta ligger betydligt närmre originalbetydelsen än Ohlmarks översättning, då han noggrant konsulterat den skrift där Tolkien ger råd till de som översätter hans böcker (vilken delvis kom till p.g.a. Ohlmarks lite väl fria tolkning).

Summan av kardemumman är väl att översättningsarbete är betydligt svårare än man tror, särskilt i fråga om litterära verk med kultstatus. I fråga om en nyöversättning blir självklart också nya namnformer både förvirrande och ett störande moment för gamla, trogna läsare!

Bokhylleresor sa...

Har haft svårt att ta mig igenom Sagan om ringen. Men efter ditt tips så hittade jag ÖA på biblioteket. Underbart att följa hans tankar och bryderier när han översätter. Efter detta fick jag ett sådant sug att jag sträckläste det jag hade ratat av första delen i triologin. Nu måste jag bara ha de andra två delarna.
Tack för hjälpen och boten mot Tolkien motstånd!

Erika sa...

Bokhylleresor: Ja, den är otroligt underhållande! Litteraturrelaterade nörderier av detta slag framkallar verkligen feel good-känslor hos mig... Också roligt att höra att gett Sagan om ringen/Ringarnas herre en ny chans efter detta!