Kejsarn av Portugallien (1914) handlar om Jan av Skrolycka, fattig torpare i en värmländsk socken, vars tillvaro känns trist och meningslös då han har svårt att uppbringa vare sig intresse eller känslor för sin fru Kattrina eller det gemensamma barn de väntar. Men när han får se sin nyfödda dtter börjar hans hjärta klappa så hårt i bröstet att han nästan blir skrämd - han är inte van vid att känna en sådan berusande lycka! Från den stunden finns det inget han värderar högre i livet än dottern, som han älskar och tar hand om efter bästa förmåga, och också ger ett namn utöver det vanliga: Klara Fina Gulleborg! Jans faderskärlek är så iögonfallande och omsorgsfull att byns invånare ständigt reagerar på och kommenterar den, eftersom han tydligt märker ut sig från andra fäder.
Så länge Klara Gulla finns i hans närhet är allt frid och fröjd. Problemet uppstår när hon börjar bli vuxen och den nya storbonden Lars i Falla ställer familjen inför ett ultimatum: att betala för sitt torp på hans mark eller bli utkastade, varpå Klara Gulla tvingas bege sig till Stockholm och försörja familjen (genom prostitution får vi senare reda på). Hennes frånvaro blir långvarig och Jan håller på att förgås av sin saknad. Han blir först deprimerad, men depressionen övergår så småningom i ren galenskap.
För stå ut med den hårda verkligheten där dottern inte längre finns hos honom, bygger Jan upp en fantasivärld som blir verklig för honom: kejsardömen Portugallien, där han markerar sin och dotterns samhörighet genom att utnämna Klara Gulla till kejsarinna och sig själv till kejsare. I full mundering, bestående av kaskett och spira, för han ett dagdrivande liv där han vandrar runt i socknen och konverserar herrskapsfolk. För Jan innebär kejsaridentiteten att han blir en samhällsmedborgare som med självklarhet tar plats och yttrar sig allehanda frågor. Omvärldens förvirrade reaktioner på hans kejsarskap tolkar han enligt sin egen logik: givetvis känner de bara en osäkerhet inför hur man bör bemöta ett majestät... Större delen av tiden håller Jan emellertid hov nere vid ångbåtskajen där han år ut och år inväntar kejsarinnan Klara Gullas storslagna återkomst. Hela tiden tvingas hans fru Kattrina stå ut med honom och låta honom hållas, eftersom hon inser att hans fantasitillvaro är det enda sättet han kan bära sin oerhörda förlust på.
Jag tycker Kejsarn av Portugallien är fullständigt underbar och den hör till mina absoluta Lagerlöf-favoriter! Formen känns komplett, den är skriven med sådan värme och dessutom hänger den sorgliga berättelsen kvar långt efter man slutat läsa den.
7 kommentarer:
En helt underbar bok!
halvar (vars kommentar jag tagit bort): Tyvärr uppskattar jag inte ren reklam i kommentarsfältet, vilket jag därför konsekvent tar bort.
Du har inte tagit bort Halvars kommentar Erika. Och jag skulle uppmärksammat och nyfiket besökt en ny bloggare som fällt en relevant kommentar.
Ja visst är detta en av Selmas allra bästa romaner. Relationen mellan fadern och dottern fascinerar mig dessutom lite extra utifrån mitt arbete som barnpsykolog. Em motsvarande familj i verkliga livet skulle föranleda mycken oro för barnets möjlighet att utvecklas till en sund självständig individ. Beskrivningen av Jan och dottern får mig också att fundera mycket över Selmas relation till sin pappa.
Lyran: Tyvärr gick det inte att ta bort. Har provat från både den bärbara datorn och vår stationära, men deletesymbolen (soptunnan) är mystiskt som bortblåst...
Man får gärna skriva en relevant kommentar som återkopplar till inläggen och därigenom länka till sig själv, men reklam går bort.
Ja, visst. Far- och dotterrelationen tycker man till en början är fin, men snart börjar man fundera över att den nog inte är så hälsosam ändå... Och konsekvenserna låter inte direkt vänta på sig.
Det är mycket i Selmas författarskap som leder tillbaka till relationen till hennes far... Inte minst det här att männen inte sällan är alkoholiserade eller att ett återkommande tema hos henne är människor som förlorat eller är på väg att förlora sin gård (t.ex. Ingemar i Jerusalem. Hon kämpade ju själv för att kunna köpa tillbaka Mårbacka.
Jan blir ju så besatt av dottern att han inte alls ger henne möjlighet att utvecklas till en självständig individ. Här finns en psykisk variant av incest som skadar barn i oerhört hög grad. Och som du sa: "konsekvenserna låter inte direkt vänta på sig". Mamman tycks abdikera från sitt ansvar att ge flickungen lite stöd och krav. Jaa, det är synd om människorna...
Visserligen tycker jag att intrigen i detta fall är större än sin roman, men ändå: ett fängslande verk! Har läst två gånger. Snart blir det Gösta Berlingsa saga för kursen.
Tekoppen: Ja, man rycks verkligen med... Och särskilt slutet känns så tragiskt men sluter samtidigt cirkeln perfekt. Hoppas du gillar GBS!
Skicka en kommentar