söndag 30 november 2008

Haruki Murakami - Sputnikälskling

För ungefär fem år sedan läste jag Norwegian wood, som jag fortfarande tänker tillbaka på som en av de bästa böcker jag någonsin läst. Det här är således min andra Murakami.

I centrum för berättelsen står Sumire, en ung och driven opublicerad författare som lever för litteratur. Vi får lära känna henne genom det hennes bäste vän K väljer att berätta om henne. K:s intresse för Sumire är uppenbart: han är hemligt förälskad i henne, men känslorna är obesvarade och Sumire har för övrigt aldrig varit kär.... Men så en dag. På en bröllopsmiddag faller hon pladask (och till sin egen förvåning) för en kvinna: den betydligt äldre Myu. När hon erbjuder Sumire jobb säger hon direkt ja. Kontakten med K blir allt glesare och hela hennes tillvaro kommer att kretsa kring Myu, på gott och ont. Allt är dock frid och fröjd till den dag de åker på affärsresa till Europa och hamnar på en förhållandevis isolerad grekisk ö...

Boken har en stegrande spänning. Mystiken tätnar och man anar att något kommer hända och när det väl gör det blir man riktigt nyfiken. Varför och hur gick det till? Handlingen får allt mer surrealistiska drag. Jag säger bara: episoden med pariserhjulet! Så obehaglig att jag får rysningar.

Trots att det var ganska länge sedan jag läste Murakami känner jag direkt igen mig i hans sätt att skriva: stämningen, känslan av att vara på gränsen mellan dröm och verklighet, återkommande teman som lesbisk kärlek och triangeldraman och hans karakteristiska sätt väva in referenser till framför klassisk musik. Jag gillade det då och jag gillar det nu.

Sputnikälskling är välskriven och spännande - man sugs onekligen in i berättelsen och har svårt att slita sig från den. Däremot känner jag mig lite besviken på slutet som jag fann en aning abrupt och otillfredsställande, vilket drar ner det totala intrycket ett snäpp. Men jag har helt klart ändå fått mersmak för Murakami och är glad över att jag har både Kafka på stranden och Fågeln som vrider upp världen väntandes i bokhyllan.

10 kommentarer:

Bokmoster sa...

Har haft svårt för att ta till mig Murakami, men den här recensionen gör att jag gärna gör ett nytt försök. Tack!

hermia sa...

Åh, jag håller precis på med Sputnikälskling. Började igår kväll och somnade sent för den är svår att släppa. Ser fram emot fortsatt spänning och hoppas jag gillar slutet bättre än du ;-)

Tekoppen sa...

Har ännu inte gjort något försök med Murakami, men har tre hemma (fågeln, kafka, norwegian). Så det blir nog en del japansk absurdism så småningom! Och sputnik tänker jag definitivt läsa! Bra recension!

Catrin sa...

Min första Murakami var Kafka på stranden och efter den var jag FAST! Fortsatte med Norwegian Wood, som jag hört många benämna som "en av de bästa böcker jag läst", men jag gillade Kafka bättre. För att inte tala om Fågeln som vrider upp världen som jag njöt av hela sommaren. Har efter det läst After The Quake och nu står Sputnikälskling på tur och jag ser SÅÅÅ mycket fram emot den, särskilt efter din trevliga recension. //Catrin

Bokmania sa...

Jag har också gillat Sputnikälskling. Jag recenserade den i lördags.

Lena sa...

Jag måste säga att jag blev besviken på denna bok, visst den var välskriven och det fanns vissa partier som man blev andlös över t.ex. pariserhjulet. Men däremellan så kändes det mesta som ett försök, som att han inte nådde ända fram. För det han verkligen lyckades med Kafka på stranden eller Fågeln som vrider upp världen, misslyckades han med i den här. Jag var helt enkelt besviken.

Erika sa...

Bokmoster: Kul! Han förtjänar en andra chans.

Hermia: Den har något magnetiskt över sig, så där så att man tänker på den även när man inte läser den...

Tekoppen: Då har du en del att se fram emot! Jag skulle nog börja med Norwegian wood, som inte alls är surrealistisk (även om "Murakamikänslan" är påtaglig) och dessutom skriven först av de tre böckerna du nämnde.

Erika sa...

Catrin: Ofta kanske det är det den första boken man läser som man fastnar mest för, eftersom den blir inkörsporten till författarskapet.
Hur som helst... Jag ser verkligen fram emot att ge mig på både Kafka och Fågeln så småningom.

Bokmania: Roligt att du också tyckte om den!

Lena: Tråkigt att du blev besviken, men det är nog sällan en författare lyckas göra sina läsare helt nöjda med alla sina böcker.

Hermia sa...

Ja men precis den är/var magnetisk. Kunde inte passa arbetstiden i morse eftersom jag ägnade mig åt utläsning. Igår kväll kom jag till avsnittet du skriver så här om: "Jag säger bara: episoden med pariserhjulet! Så obehaglig att jag får rysningar." Din text om boken påverkade definitivt min läsning för direkt när Myu kom till nöjesparken hörde jag mitt hjärta slå allt snabbare... Jag gillade den här bättre än jag gillade Kafka på stranden som är det enda jag läst tidigare av Murakami. Men jag hade svårt att se personerna framför mig, vilket jag annars inte har något problem med. Det störde mig lite och jag undrar vad det beror på, om de är så ändå vagt tecknade och flytande att de för mig blev skuggestalter. Men vad för slags läsupplevelse var jag egentligen med om? Vad var det som hände? Det skulle vara så roligt att diskutera romanen!

Och ja, kanske ska jag ta och skriva ett eget inlägg...

Erika sa...

Hermia: Det här är en berättelse som stannar kvar... Jag har också grubblat vidare över saker och ting ända sedan jag lade ifrån mig boken. Vad hände med Sumire på ön och vad hände med Myu i pariserhjulet? Har jag missat någon ledtråd någonstans?