måndag 29 december 2008

Fel fokus


Vad tyckte ni om SVT:s stora julsatsning, tv-serien om Selma Lagerlöf? Själv är jag inte så imponerad. När jag först hörde talas om att den skulle göras blev jag glad och hoppades på att den skulle fokusera på författarskapet, vilket ju trots allt är kärnan. Men istället väljer SVT att fullständigt frossa i hennes homosexuella läggning, vilket jag inte riktigt förstår poängen med. Särskilt det första avsnittet tycker jag är märkligt eftersom det huvudsakligen skildrar hur den bisexuella Sophie Elkan slits mellan Selma och en fransman, medan det nyutgivna debutverket Gösta Berlings saga nästan ignoreras och bara nämns enstaka gånger i förbifarten... Det andra avsnittet, vilket berättar om hur Selma fjorton år senare är i Stockholm för att ta emot Nobelpriset i litteratur, träffar både Brandes och Strindberg och där livskamraten Valborg Olander drabbar samman med Sophie Elkan, är dock något mer lyckat i mitt tycke eftersom det har bättre balans.

Men jag är inte nöjd för det. Jag hade hellre velat se varifrån Selma hämtade sin inspiration, hur hon satt och skrev på sin kammare, hur Valborg korrekturläste och skrev rent hennes manuskript och hur hennes liv förändrades i takt med att hon blev mer känd. Men också skildringar av det vardagliga livet: hur hon bodde, vad hon gjorde på sin fritid och vilka hon umgicks med. Med andra ord: lite lagom av allt för att få den där helhetsbilden. Selma är så mycket mer än bara lesbisk!

12 kommentarer:

emm sa...

Håller med dig. SVT har sannerligen inte lyckats med sin Selma!

klara sa...

Hmm, har fått för mig att jag läste någonstans att de ville ta fram detta med Selmas sexualitet eftersom de ofta har sopats undan in i ett hörn som man helst vill glömma bort. Men att då göra "tvärtom" blev inte heller lyckat. Hon var väl varken "icke-homosexuell" eller "homosexuell" utan hon var "Selma" och det hade jag velat se mer av - Selma som människa och därmed fått se de olika sakerna som formade hennes personlighet, hennes liv och troligen därmed hennes författarskap.

Den saknade definitivt en del, blev lite besviken. Hade sett fram emot det så...

Bokmoster sa...

Jag hade också gärna sett mer om Selmas arbete och vardag, men är ändå inte lika besviken som andra jag har pratat med. Selma är alltid Selma. Vore förstås kul med en fortsättning, som fick gå mer på djupet.

fullbokhylla sa...

Jag var grymt besviken efter första delen och tyckte precis som flera föregående talare att det var ett osmakligt frosseri. När jag såg del två kände jag att del ett blev lite mer motiverad. Om man vill förklara hennes fega Nobeltal så ger första avsnittet en bakgrund som är väsentlig. Men, som sagt, jag hade hellre sett mer om hennes skrivande och mindre eftersökeri. En positiv sak var i alla fall att jag blivit mycket nyfiken på att läsa mer av och om Selma!

fullbokhylla sa...

effektsökeri skulle det stå, inte eftersökeri...

Ylva sa...

Jag stämmer in i kören av besvikna tittare och håller med dig, Erika, om att man hellre borde ha fokuserat på författaren Lagerlöf - istället för att hitta på en historia om att hon egentligen skulle gjort feministisk revolution men blev tvingad att skriva ett nytt nobeltal...
Jag kände mig pinsamt berörd i soffan.

Catrin sa...

Det kändes som om det var jag som skrivit ditt inlägg ... Jag satt och retade up mig till de milda grad på första avsnittet och har därför inte sett det andra. Jämför till exempel med andra stora julsatsningar från SVT som Bellman eller Strindberg, där man fokuserat på MÄNNISKAN och verken , hur de kom till och kanske varför instllet för en läggning. Men det är väl för att de är MÄN förstås.

Erika sa...

Skönt att höra att det inte bara är jag som tycker så här!

Emm: Nej, jag hade helt klart väntat mig lite mer från SVT.

Klara: Det kan säkert stämma. Det dröjde väl ett tag tills alla brev mellan Selma-Sophie och Selma-Valborg offentliggjordes och hennes läggning därmed kom ut för allmänheten... Men ändå, det faktum att hon var homosexuell är inte direkt kittlande år 2008.

Bokmoster: Jag trodde från början att det säkert skulle bli tre avsnitt åtminstone. Själva upplägget kändes lite märkligt också, med två avsnitt med så lång tid emellan.

Erika sa...

Full bokhylla: Visst hängde de ihop, men lite väl löst tyckte jag nästan. Hoppet blev lite för stort.
Kul att du blivit sugen på att läsa Selma i alla fall! Om du vill komma igång så rekommenderar jag Herr Arnes penningar som nog är min personliga favorit. Blott 80 sidor och så thrilleraktigt spännande att man knappt kan lägga den ifrån sig!

Ylva: Man undrade lite grann ibland vad som är dokumenterad fakta resp. fiktion... Inte helt solklart alla gånger, men det kändes lite väl dramatiskt med alla turer kring nobeltalet.

Catrin: Jag håller med dig om att detta var något helt annat än tidigare författarskildringar. Men det är väl helt enkelt för svårt att se förbi att hon kvinna och lesbisk i en mansdominerad värld.

Hans Berggren sa...

Hej! TV vill väl lyfta fram människan Selma, mer än författaren. Hennes livsstil provocerade många, och det är egentligen märkligt att hon klarade sig i det oscarianska Sverige, då homosexualitet var kriminellt. Jag håller med om att TV-serien inte ger särskilt mycket när det gäller hennes böcker, men som person är hon intressant. Man måste också komma ihåg att det handlar om fiktion - att det skulle ha funnits ett feministiskt nobelpristal som hon tvingades lägga åt sidan är så vitt jag vet ren fantasi.

Hans Berggren

Pia sa...

Ditt inlägg är verkligen huvudet på spiken! Jag älskar Selmas böcker, och hade velat veta mer om hennes inspiration och författarliv. MEn det kanske bara är vi boknördar som vill sitta och titta på sånt ;)

FruE sa...

Innan jullovet läste jag Johan Werkmästers biografi om Selma - Selma Lagerlöf – liv, lust, litteratur, för att förbereda mig inför att "klä ut mig" som Selma och gå runt i klasserna i skolan och berätta om "mitt" liv. Den var oerhört intressant och jag blev riktigt sugen på att läsa hennes böcker. Därför såg jag fram mycket mot SVT:s filmatisering, men blev liksom du, väldigt besviken. Alltför stort fokus lades på hennes sexualitet och känslan av att "nu ska vi äntligen berätta om detta" förstörde allt. Jag tycker att det är synd att en sådant intressant liv reduceras till detta. Men jag läser gärna mer Selma.