Johan Theorin - Nattfåk

När jag läste Skumtimmen förra sommaren blev jag överlycklig eftersom jag visste att jag hittat en författare som jag kommer läsa allting av framöver.

Till min stora glädje annonserade Johan Theorin tidigt att hans ambition var att skriva fyra romaner, fristående men ändå sammanlänkade, som utspelar sig på Öland under de olika årstiderna. Nyligen kom så andra boken ut.

Nattfåk är fylld av spänning och beskrivs enklast som en blandning av deckare och spökhistoria. Den handlar om familjen Westin som flyttar från en villa i Bromma till en stor gård på Öland som de tar sig an som renoveringsobjekt. Om Åluddens gård går många rykten, t.ex. att de döda återvänder dit på julaftonsnatten, vilket de först inte bryr sig om. Det dröjer dock inte länge förrän det inträffar en tragedi i familjen - en av dem drunknar under mystiska omständigheter. Därigenom får pappan i familjen, Joakim Westin, kontakt med en bokens andra viktiga personer: den nyinflyttande närpolisen Tilda och så småningom även Gerlof Davidsson (som är släkt med Tilda och central karaktär i förra boken). Men Nattfåk handlar också om några inbrottstjuvar som metodiskt arbetar sig fram över Öland, varvat med lösryckta historier om Åludden från andra tider. Och i bakgrunden ligger hela tiden hotet om fåken (ett ovanligt kraftigt snöoväder) är på väg...

Som flera andra redan poängterat finns det kusligt många likheter mellan Nattfåk och John Ajvide Lindqvists Människohamn, trots att dessa är skrivna samtidigt och inte rimligen kan ha inspirerat varandra: böckerna utspelar sig på olika öar, centrala personer drunkar/antas ha drunkat, de kretsar kring flera gernerationer ur samma familj, "Hubba bubba" förekommer återkommande som namn resp. uttryck, de har övernaturliga inslag, växlar mellan nutida händelser och historiska utsnitt osv. I början tyckte jag nästan det var obehagligt att läsa Nattfåk just av den anledning. Lyckligtvis kunde jag snart skaka av mig detta, eftersom bokens utformning ändå ser ganska annorlunda ut. Böckerna har dock det gemensamt att de är lysande, om än på olika sätt.

Det är många trådar som tycks stråla samman i ett enda stort kaos, men Theorin knyter ihop dem snyggt på slutet så att everything makes perfect sense... Skumtimmen var mycket bra, men jag undrar om inte Nattfåk är strået vassare!