Min pojkvän tipsade om den här intervjun från SvD den 20 september, där Martina Lowden intervjuar Kristina Lugn om behovet av litteratur. Den är så fin och det framgår så tydligt hur lika Martina och Kristina är. Mobbade barn som vägrade automatvapen och istället plockade upp penna och papper och faktiskt blev något. Kända författare/poeter som verkligen lever för litteraturen. Härliga människor, tycker jag.
PS. Missa för övrigt inte det återkommande inslaget Fråga Lugn i Babel.
4 kommentarer:
Men vilken morsa hon hade, herregud!
"Vad man kan säga helt säkert är att det absolut bästa ett barn kan få som utgångsläge i livet är ett intresse för litteratur."
Så sant, så sant!
Marianne: Håller med om allt ovan. Barn som är intresserade av läsning måste helt klart stimuleras. Läsning är ju något positivt och dessutom en viktig kunskap som ligger till grund för inlärning m.m. Enligt min mamma började jag på eget initiativ lära mig läsa i 4-årsåldern och jag var nog lyckligt lottad då mina föräldrar både köpte en del böcker och tog med mig till biblioteket. Varför är inte alla föräldrar så? Men det var kanske lite annorlunda förr i tiden, när det här med utbildning inte ansågs självklart...
Samma här, jag kunde läsa när jag var fem.
Faktum är att det har gått utför med den svenska skolan under senare år, och har man inte själv insett vitsen med läsning kan man ju inte föra den vidare till sina barn heller.
Du, det vore intressant med ett blogginlägg om hur ni bibliotekarier jobbar för att väcka läsglädje hos barn m.m.
Har du lust med det vid tillfälle?
Marianne: Of course. Se dagens inlägg (25/9).
Skicka en kommentar