fredag 2 november 2007

Litterära hjältar

Jag blev utmanad av Spectatia att lista tre av mina litterära hjältar, såna där karaktärer som ger ett bestående intryck långt efter att boken är slut:

1. Lisbeth Salander (Millennium-trilogin av Stieg Larsson)
Hon är intelligent, kaxig, har en släng av Asperger och är både oberäknelig och oförutsägbar. Hon låter inte någon trycka ner henne utan att hämnas och trots att hon kan verka iskall så har hon också känslor, även om hon inte visar det. Vidare har hon sina egna metoder beträffande det mesta, hon skipar sin egen rättvisa och ber inte direkt om ursäkt för sig. Kort sagt: Hon är inte som någon annan och jag diggar henne stenhårt.

2. Hercule Poirot (en av Agatha Christies detektiver)
Han är belgare (inte fransman!) med en charmig accent. Han är lagom rund om magen, gourmet, alltid finklädd och på tok för artig och väluppfostrad bland sina trumpna medmänniskor. Jag är fascinerad av hans friserade mustasch och imponerad av hans små grå celler som gör att han kommer vilken tjuv eller mördare som helst på spåren. Poirot kan man alltid lita på. Framför allt är jag förtjust i David Suchet som gestaltar Hercule Poirot alldeles mästerligt på film.

3. Knut (Det hemliga sällskapet-trilogin av Claes Hylinger)
Han är några år över de tjugo och bor i Göteborg, men ger sig av till den lockande staden Paris så fort han får chansen, där de sanna upptäckterna står att finna. Annars pluggar han på universitetet vilket går sisådär, för han har många distraktioner. Han flanerar, samtalar, äter god mat och dricker vin. Framför allt så upptäcker han ett hemligt sällskap, som sedan kommer fortsätta att dyka upp i och prägla hans liv. Knut är egentligen en anti-hjälte i form av en simpel flanör med glimten i ögat, men likväl en hjälte i min värld.

Jag tänker inte skicka utmaningen vidare till någon speciell. Om du också är sugen på att skriva om dina litterära hjältar, så varsågod!

3 kommentarer:

Spectatia sa...

Ja, den där otippade kände jag inte till - alltid kul med lite nytt. Och friserad mustasch med knorr är verkligen fascinerande. :-)

Pi sa...

Salander funderade jag också på. Hon har absolut blivit större än böckerna! Men eftersom jag redan hade två unga hjältar så fyllde jag på med ytterligare en unge.

Erika sa...

Spectatia: Alltid kul att kunna bjuda på något nytt! Ja, jag har i alla fall lite svårt att låta bli att stirra på mustaschen ;)

Pi: Det tycker jag med. Nästan så man funderar på hur det går med hennes liv så här efter sista boken... Det lär vi aldrig få veta.