måndag 12 november 2007

Hanne Ørstavik - Kallet - romanen

Kallet - romanen är den sjätte romanen av Hanne Ørstavik som finns översatt till svenska och den tredje av författaren som jag läst (de andra två är Vecka 43 och Kärlek). Liksom i de tidigare böckerna är de existentiella dragen och intresset för den mänskliga psykologin tydliga, men Kallet - romanen utmärker sig genom att vara ännu mer personlig då den till stor del berättas i jagform med författaren själv i centrum. Den ursprungliga idén med romanen är att skildra farmodern som varit missionär i Kina, men ju längre in i boken vi kommer desto tydligare blir det att författarens eget kall börjar stjäla alltmer uppmärksamhet. Det hela utvecklar sig till en slags metaroman där författaren diskuterar sitt eget skrivande (eller rättare sagt icke-skrivande i det här fallet), men Ørstavik diskuterar även sin familj och sitt privatliv. Eftersom det är fråga om en roman väljer jag dock att inte tolka alla detaljer som sanna rakt av, även om inspirationen av och kopplingen till det självupplevda är uppenbar.

Romanen består av löpande fragment som dels skildrar jagets nutid (då hon tar emot en journalist som ska intervjua henne) och dåtid (minnen från bl.a. uppväxten och sin egen skilsmässa), dels fiktiva glimtar ur farmoderns missionärsliv inspirerade av de fakta författaren har att utgå ifrån. Vad jag tycker bäst om är delarna där berättarjaget möter den unga kvinnliga journalisten och diskuterar skrivandet och sitt författarskap, eftersom de innehåller många intressanta reflektioner där många skulle fungera ypperligt även som fristående citat. Det känns verkligen som det är Hanne själv som talar den här gången, utan att gömma sig bakom en berättelse, och som läsare förstår man att ett kall inte alltid behöver vara den enklaste vägen att följa.

Inga kommentarer: