torsdag 11 oktober 2007

Parfymen - the movie

Efter att ha läst den originella Parfymen som bok blev jag såklart nyfiken på hur den skulle göra sig som film. Boken har ju inte direkt så mycket dialoger att ta fasta på och hur ska man "översätta" alla utförliga beskrivningar av Grenouilles doftintryck visuellt (som ju är kärnan i boken och måste finnas med)? Efter att ha hyrt dvd:n kan jag konstatera att filmen faktiskt lyckas riktigt bra att fånga såväl bokens själ som att visualisera doftintrycken, genom att klippa in inzoomade bilder på det Grenouille förnimmer, och dessutom håller hög klass i övrigt. Det glädjer mig dessutom att den bihandlingen i boken jag hade mycket svårt för, där Grenouille under flera års tid lever som grottmänniska och sedan återvänder till civilisationen och blir omhändertagen av en forskare som intresserar sig för naturens inverkan på kroppen, nästan helt skalats bort.

Skådespelarna är bra allihop! Gillar särskilt Dustin Hoffman i rollen som parfymören Baldini, som får till den patetiskt humoristiska framtoningen alldeles ypperligt. Och Alan Rickman har ju en röst to die for. Den som främst bör lyftas fram är kanske ändå Ben Whishaw som hamnar riktigt nära min uppfattning om bokversionens Grenouille. Det kan inte vara en enkel roll at spela då nästan allt måste uttryckas genom kroppen och inte genom ord, då ett av karaktärens kännetecken är att han knappt pratar. Det enda negativa med filmen är väl att den är lite för lång, drygt 2:20, men det formatet är ju standard numera. Vad hände med gamla hederliga 1:30-1:45, då man faktiskt orkade hålla sig koncentrerad hela tiden?

Men alltså, jag kan inte riktigt släppa intrycket av den enorma sexorgien på torget med hundratals skådespelare och statister inblandade. Inte så att jag direkt generas av det, men jag kan inte låta bli att fundera över hur inspelningen gick till. Var det så att regissören tog tag i en megafon och ropade: "Hallå, allihopa! Hugg tag i närmaste skådis och sätt igång och hångla och klä gärna av er under tiden - alla 400 (?) samtidigt, tack! Om ni har lust kan ni ju byta partners lite då och då och var framför allt inte rädda för att släppa fram era bisexuella sidor!" Stämningen måste ju varit lite bisarr där på plats, eller? Ganska så krävande statistroller... Parfymens masspsykotiska inverkan går dock verkligen genom rutan, om man säger så.

Hur som helst: Rekommenderas för er som vill ha något annorlunda!

2 kommentarer:

Marianne sa...

Den här måste jag se! Det är ju så sällan som en fantastisk bok blir en lika fantastisk film.

Funderar lite på det du skriver om filmens längd... Jag vet ju inte hur mycket du ser på TV, men frågan är om man inte har vant sig såpass vid reklamavbrott att det är därför det blir svårt att koncentrera sig i över två timmar.

Kan statisterna ha varit porrskådisar, kanske?
Hoppas de fick bra betalt!

Erika sa...

Marianne: Jag håller med, men jag tyckte den här lyckades. Det kan vara lite som du säger med reklamen, men jag tycker att de flesta filmer numera generellt sett har längre speltid (typ en halvtimme) än för låt oss säga tio år sedan.

Alltså, de där scenerna var kanske inte riktigt så explicita, men det är nästan att man ställer sig frågan.