Jag blir så glad av snälla och charmiga gamlingar! Det finns ju tyvärr en del pensionärer som är lite bittra och snäsiga, men de trevliga kan verkligen förgylla ens dag när man sitter där i disken. Idag (well, igår enligt klockan) tittade en av mina favoritgubbar in. Han närmar sig de 90 och har både hörapparat och nedsatt syn, men är alltid på samma strålande humör. Förra gången han var på besök ville han att jag skulle visa honom hur man reserverar böcker i bibliotekskatalogen hemifrån via Internet. Jag fick noga repetera steg för steg men blev ändå positivt överraskad över hans initiativ och vänliga inställning till teknik, då min erfarenhet av äldre är att de ofta vägrar befatta sig med datorer överhuvudtaget.
Den här gången ville han istället ha hjälp med att hitta två böcker, varav den ena lästs högt ur på radio tidigare på morgonen. Det roliga var emellertid storyn bakom den andra boken (Vilda svanar av Jung Chang), som en vilt främmande kvinna rekommenderat honom i samband med en felringning. Istället för att lägga på hade de nämligen fortsatt prata en halvtimme och till och med bytt boktips med varandra... Det tyckte jag var fint.
4 kommentarer:
Farbrorn påminner mig om min farfar, som var stammis på bibblan här i stan.
På slutet läste han med hjälp av ett gigantiskt förstorningsglas med inbyggd lampa, och eftersom han var en vänlig själ lät han mig tro att de böcker jag köpte åt honom (när jag var max. 13 år)alltid var bland de bästa han någonsin hade läst.
Det tvivlar jag ju starkt på idag, utom möjligen de Nobelpristagare som jag valde på senare år... :o)
Och vilken felringning! Undrar om det var en uttråkad telefonförsäljare som ville prata om något vettigt istället för det vanliga blajet?
Marianne: Mysig farfar! Det låter ju som han uppskattade böckerna du gav honom som en fin gest iaf, men framför allt var han säkert glad över att du redan som barn visade intresse för litteratur.
Jag fick intrycket av att det rörde sig om en helt vanlig felringning (den här gubben är ju charmig och kan säkert hålla damerna kvar), men jag vet förstås inte.
Telefonförsäljare måste för övrigt vara grymt uttråkade av sitt monotona jobb. Har total förståelse för de som gärna tar ut svängarna lite när de ändå har någon på tråden, det är väl nästan en nödvändig åtgärd för att slippa dö av tristess.
Hihi, jag skulle gärna ringa fel till den farbrorn, han verkade ju jättesöt :)
Camilla: Jag kanske ska rota fram hans nummer? Skämt åsido, men söt är ordet.
Skicka en kommentar