tisdag 9 oktober 2007

Håkan Nesser - Kära Agnes!

På väg till och från bokmässan förra helgen lyssnade vi på Kära Agnes! av Håkan Nesser som ljudbok i bilen, en kort kriminalroman med ca 3,5 timmars speltid.

Den handlar om barndomsvännerna Agnes och Henny, som återses efter 19 år i och med på Agnes makes begravning och därefter tar upp kontakten genom brevväxling. Vi lär således känna de båda kvinnorna genom deras brev och kapitel däremellan där Agnes blickar tillbaka på händelser ur deras uppväxt. I ljudboken läser Kristina Adolphson Agnes brev Kim Anderzon Hennys. Jag tycker att båda gör detta bra, det är lätt att se kvinnorna framför sig.

Utan att avslöja för mycket leder den återupptagna kontakten snart till att de börjar planera för ett mord tillsammans! Att få vara med från början när tanken föds, och inte där liket hittas, upplever jag som ett intressant grepp. Tro inte att den är mindre spännande för det. Den psykologiska utvecklingen är mycket intressant att följa, hur de först är relativt försiktiga i hur de uttrycker sig till att bli betydligt djärvare. Hur de obekymrat kastar sig mellan att planera för plats, tid och tillvägagångssätt och att diskutera vädret.

Brevromansformen tycker jag passar bra i det här fallet. Eftersom läsaren enbart har kvinnornas brev och de sätt de väljer att formulera sig på inför den andra att utgå ifrån, får man klura lite över vad de egentligen tänker och känner. Ganska snart får man också en obestämd föraning om att något inte riktigt är som det ska vara (förutom att de planerar ett mord då) - men vad, hur och varför? Den här romanen är ett verkligt crescendo, där pulsen successivt ökar ju närmare man kommer slutet. Och vilket slut sen!

2 kommentarer:

Maria sa...

Den här boken läste jag för ett par år sedan, och oj vad spännande det var i slutet! Jag fick dessutom läsa om det ett par gånger för att riktigt förstå alla vändningar.

Erika sa...

Maria: Ja, visst var det! Riktigt tvära kast som gjorde att man blev tvungen att tolka om hela romanen. Jag gillar sånt. Ett annat ypperligt exempel på liknande dramaturgi, som är spännande på ett annorlunda sätt och överraskar på slutet, återfinns i Patient 67 av Dennis Lehane. Omöjlig att lägga ifrån sig!