Karin Alvtegen - Skugga

Alvtegens senaste psykologiska thriller heter Skugga och handlar om en rad serie tragiska händelser som utspelar sig kring familjen Ragnerfeldt med nobelpristagaren Axel i centrum. När familjens gamla hushållerska Gerda Persson går bort och efterlämnar ett brev till en för familjen okänd Kristoffer är tiden inne för diverse sanningar att komma upp till ytan, vilket både blottlägger obehagliga händelser ur det förflutna och föranleder nya i nuet.

Summan av tragiken landar på två mord, två självmord, otrohet, ett övergivet barn, psykisk sjukdom, alkoholism, sexuella övergrepp och en livslögn av stora proportioner. Visst fattar jag att Alvtegen försöker visa på kopplingen mellan olika svek och dess konsekvenser och hur detta kan leda till en enda gigantisk, ond spiral som suger in allt och alla i närheten, men det blir ändå alldeles för mycket elände i en och samma bok. Det känns inte riktigt trovärdigt. På grund av detta blir jag heller aldrig riktigt engagerad och tar god tid på mig med boken, vilket inte är något gott betyg för en thriller. Men även om början är en aning trög tar sig Skugga mot slutet som blir riktigt ödesmättat då alla bitar fallit på plats. Dessutom tycker jag att Alvtegen är väldigt skicklig i sina karaktärsbeskrivningar, framför allt i fråga om Axels son Jan-Erik och hittebarnet Kristoffer (här i vuxen ålder) som jag upplever realistiska. Ja, det var väl det om boken.

Slutligen måste jag säga att jag stör mig en aning på Alvtegens alla s-titlar: Skuld, Saknad, Svek, Skam (jag har läst en av dem tidigare, men minns inte vilken då de är så förvillande lika) och nu senast Skugga. Lite catchy i början kanske, men vid det här laget är det mest tjatigt. Det finns ju så många andra bokstäver som gör sig bra i versalform.