John Ajvide Lindqvist - Hanteringen av odöda

Hur skulle du reagera om de döda plötsligt vaknade till liv? Detta är precis vad som händer i John Ajvide Lindqvists andra roman under en varm sensommardag i Stockholm då elektriciteten får tuppjuck och människor går omkring med en ovanligt tryckande huvudvärk. Något har hänt, för plötsligt reser alla de personer som avlidit under de senaste två månaderna upp runt om på bårhusen och kyrkogårdarna och försätter hela samhället i chocktillstånd. Av förklarliga skäl blir det komplicerat att hantera de odöda, som man väljer att kalla omlevande i brist på bättre terminologi, och allra svårast blir det givetvis för de anhöriga att tackla situationen. För hur ska de förhålla sig till sina avlidna släktingar och äkta makar när de bara visar sig vara spillror av sitt forna jag, vandrande zombies i olika grader av förruttnelseprocessen och utan större förmåga att kommunicera? I centrum av berättelsen står journalisten Gustav Mahler (!), som gräver upp sitt nyligen förolyckade barnbarn Elias ur jorden, och som sedan gömmer sig undan myndigheterna i ett desperat försök att försöka återanpassa honom, och stå upp-komikern David vars fru Eva omkommer i en bilolycka. Eftersom hon dör samma natt uppvaknandet sker blir hon den bäst bevarade omlevande, men är det tillräckligt för att kunna börja om?

Romanen börjar riktigt spännande och det är omöjligt att inte låta sig ryckas med och känna såväl fascination som fasa i skildringen av hur de döda vaknar och hur såväl anhöriga som samhället reagerar. Detaljerna om de omlevande, den obehagliga stämningen i luften som föregår händelsern, bilagorna med medierapporteringen och det politiska spelet känns mycket realistiskt återgivet. Men från att till stor del vara engagerande och hjärtslitande tycker jag att slutet utgör romanens svaga punkt. Jag tror att jag helt enkelt har lite svårt för John Ajvide Lindqvists sätt att avsluta romaner, eftersom de tenderar att bli väl actionfyllda, uppskruvade och sätter punkt lite abrupt för min smak. Kanske skulle jag också vilja ta del av efterspelet lite mer, se vad som händer efter att det största kaoset har lagt sig och människor kan tänka klart igen och analysera vad som hänt.

Hanteringen av odöda är såklart bra och spännande ändå, även om jag måste säga att Låt den rätte komma in om den 12-årige Oskars vänskap som kommer i kontakt med en vampyr i Blackeberg gjorde betydligt större intryck på mig. Den hör till den skara böcker jag då och då gärna sitter och tänker tillbaka på. (Längtar för övrigt ihjäl mig efter filmatiseringen av den senare, med Tomas Alfredson som regissör. Trailern ser riktigt lovande ut!) Hur som helst är jag förtjust i författarens unika nisch, det här med att skriva "realistiska" skräckromaner som utspelar sig svenska miljöer och med ett språk och en stil jag gillar. Ska bli spännande att se vilka hemskheter hans kommande roman Människohamn har att bjuda på.