måndag 11 februari 2008

Käre Robert Smith

Tack för en tre timmar lång konsert med 30-talet låtar i lördags, något så mastigt hade jag inte riktigt väntat mig. Inte heller en sådan hitkavalkad. Mittenpartiet kanske svajade lite med obskyra låtval och jag tyckte det var lite synd att ni inte hade någon synth i bandet (som ju präglar flera av låtarna), men jag är ändå nöjd så nöjd. Hur kan man inte bli det när man får uppleva Just like heaven, Pictures of you, In between days, Push, A Night like this, Close to me, Lovesong, A Forest och Lullaby? Och hela tre vändor med extranummer.

Slutet var bäst, när ni brände av halva Boys don't cry-albumet och hela Hovet vibrerade. Din röst lät fantastisk live och svajade inte ens på slutet. Dessutom var det härligt att se att du log brett varje gång du gick av och på scenen. Lycka att sedan promenera hem över Skanstullbron, med dämpad hörsel och era låtar ringandes i öronen...

Hälsningar,
Erika


Inga kommentarer: