torsdag 7 februari 2008

Bokfemman, v. 6

Veckans tema är serier. Välj din topp 5 av serier.

Hittar jag en författare vars sätt att skriva jag verkligen tycker om kastar jag mig gladeligen över fler av hans/hennes böcker, men jag är inte nödvändigtvis någon stor serieläsare för det. Serier kräver liksom en helt annan typ av engagemang än fristående böcker, de måste gripa tag i en ordentligt för att man ska vilja fortsätta läsa de följande böckerna. Här är några serier ( i de flesta fall trilogier visar det sig) jag verkligen är svag för:

Cora Sandel - Alberte-serien (Alberte och Jakob, Alberte och friheten, Bara Alberte). Sekelskifte, vilsen ung kvinna, melankolisk stämning och konstnärskretsen i Paris. Vad mer kan man begära?

Carina Burmans historiska deckare (Babylons gator, Vit som marmor) som utspelar sig i i diverse historiska miljöer under 1850-talet - hittills under världsutställningen i London samt bland den nordiska konstnärskretsen i Rom - där författarinnan Euthanasia Bondesson tenderar att hamna mitt bland diverse mord och mysterier som hon sedan tar sig an att lösa på eget bevåg. Charmigt, stilfullt och underhållande. Ser fram emot den tredje delen, Hästen vid Porten, som utspelar sig Konstantinopel och kommer ut i mars!

Stieg Larsson - Millenniumtrilogin (Män som hatar kvinnor, Flickan som lekte med elden, Luftslottet som sprängdes). Känner mig så Svensson som nämnar dessa deckare, men när jag påbörjade serien kunde jag inte sluta läsa. Det är ovanligt och därför hamnar den här. Dessutom är Lisbeth Salander en av de mest fascinerade personer jag stött på i litteraturen någonsin.

Paul Auster - New York-trilogin (Stad av glas, Våldnader, Det låsta rummet). New York, spänning och identitetsproblematik som sätter igång tankeprocesser hos läsaren på ett sätt som gör att man man både känner sig snurrig i huvudet och intelligent på en och samma gång. Jag tänker ofta tillbaka på trilogin som bland det bästa jag någonsin läst, men borde kanske läsa om den för att se om det påståendet fortfarande håller i sig.

Moa Martinson - trilogin om Mia (Mor gifter sig, Kyrkbröllop, Kungens rosor). Jag är ingen stor läsare av arbetarlitteratur, men Moas självbiografiska romaner är så härligt rättfram i sin skildring av det tunga arbetarlivet, den egna uppväxten och vänskapen mellan kvinnor och präglas inte minst av humor och värme.

Sedan finns det ju givetvis massor med serier man skulle vilja läsa om tiden fanns, t.ex. de här (där jag i vissa fall har läst någon enstaka del fristående):

* Agnes von Krusenstjerna - Fröknarna von Pahlen
* Jan Kjaerstad - Wergelandtrilogin
* Philip Pullman - Den mörka materian
* Klas Östergren - Gentlemen och Gangsters
* Per Anders Fogelström - Stadserien
* Doris Lessing - Martha Quest-serien
* Marcel Proust - På spaning efter den tid som flytt (ska bara bryta ett ben först, eller kanske ännu hellre två)

Uppdaterat senare:
Glömde visst nämna Lian Hearns Sagan om klanen Otori, ytterligare en serie som jag gärna skulle läsa. Dess fjärde del (sequel till trilogin), som Calliope sågar totalt, känns dock mindre lockande... Fascineras ändå lite av kronologin då den nyutkomna femte delen utgör en prequel till resten av sagan som därmed utgör en cirkulär komposition. Intressant! Eller så har författarinnan bara väldigt svårt att släppa sina karaktärer... Den som läser kanske får se.

10 kommentarer:

Lena sa...

Du fann verkligen bra serier, läste triologin om Moa när jag var tonåring och älskade dom, vet inte vad jag skulle tycka om dom idag.

Nu till serier du ännu inte läst, jag måste rekommendera Marcel Proust, jag läste förra hösten "På spaning efter den tid som flytt" och det var en läsupplevels av stor klass, jag saknade verkligen huvudpersonen när böckerna var slut, ville ha ännu mer böcker. Jag hade inte brutit något ben, bestämde mig bara för att försöka och det gick så lätt. Han är ett språkligt geni Proust. Så jag säger till alla läs serien.

Erika sa...

Lena: Jag har läst första delen (Combray) ur På spaning och tyckte inte riktigt att den fångade mig då, men det var å andra sidan 6-7 år sen. Någon gång tänker jag i alla fall ge hela serien en chans.

Lena sa...

Jag tyckte han var rätt svår i början, hade börjat med första delen flera gånger och bara suckat, men efter att ha läst tre av böckerna så släppte känslan av att jag läste Proust.
Man måste komma in i hans språk bruk på det sättet är han lite som Virginia Woolf, som jag älskar, men även hon tog sitt tag.

Calliope sa...

Är i vanliga fall lite allergisk mot arbetarlitteratur - det blir så mycket "vi hade bara grå stekt gröt att äta och inga skor på fötterna". Men Moa gillar jag! Hennes huvudpersoner har det inte heller så kul men hon klarar att skildra det på ett bra sätt.
Detsamma gäller för Harry Martinson också; hans Nässlorna blomma m fl är riktigt bra!

Calliope sa...

Är i vanliga fall lite allergisk mot arbetarlitteratur - det blir så mycket "vi hade bara grå stekt gröt att äta och inga skor på fötterna". Men Moa gillar jag! Hennes huvudpersoner har det inte heller så kul men hon klarar att skildra det på ett bra sätt.
Detsamma gäller för Harry Martinson också; hans Nässlorna blomma m fl är riktigt bra!

Calliope sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
camilla sa...

Men hur kunde jag glömma Alberte-serien! Den måste omedelbums omläsas

Erika sa...

Lena: Jo, det tar en stund att komma in i språket med de ovanligt långa meningarna helt klart. Kräver sin koncentration.

Calliope: Jag vet precis vad du menar, ofta känns det lite väl grått och eländigt (även om den bistra verkligheten säkert var precis just så). Men jag tycker ändå det är lite kul att röra sig bland olika genrer. Gillar Harry också!

Camilla: Gör det! Min personliga favorit i serien är för övrigt mittenboken (Alberte och friheten), den tänker jag tillbaka på ganska ofta.

Belgarion sa...

Trevligt att du nämner Carina Burman. Har bara läst "Babylons gator" men den gav definitivt mersmak.

Vad gäller Lian Hearn tycker jag definitivt att den serien är läsvärd. Den är inte överdrivet bra språkligt, men ändå spännande eftersom det är ganska mycket "österländsk mystik".

Erika sa...

Belgarion: Ledsen att jag inte upptäckt ditt inlägg förrän nu, är visst lite disträ :/

Carina Burman är underbar och hon verkar ha blivit ganska populär bland bokbloggare på senare tid, vilket är kul!

Lian Hearns böcker står i bokhyllan och väntar. Just nu är jag i full färd med Den mörka materian, så det kanske dröjer lite innan jag ger mig i kast med nästa fantasyserie, men jag kommer garanterat att läsa den.