I helgen var vi på Liljevalchs för att se "Den stora färgskrällen" med verk av Sigrid Hjertén, Isaac Grünewald och Leander Engström. Eftersom Hjertén hör till mina favoritkonstnärer, och jag är oerhört svag för fauvism och expressionism i allmänhet, har jag längtat efter att gå på utställningen i flera veckors tid. Och visst var den riktigt intressant och omfattande med bra blandning av mästerverk och mindre kända dito. Kanske att Engströms måleri sticker ut en aning då han använder sig av helt andra motiv och färgskalor än konstnärsparet vars verk stundtals är förvillande lika till färg, form och uttryck, men ändå... Det är verkligen spännande konst från en spännande tid, och jag önskar återigen att jag varit med i Paris för hundra år sedan då allting hände.
4 kommentarer:
Visst är hon fantastisk, jag bara älskar Sigrids målningar. Lyckos dig som bor i Stockholm. Precis som du så skulle jag massor av skäl velat bo i paris under deras tid och bara fått vara en del av allt som hände då.
Lena: Ja, verkligen!
Jag gillar det nuvarande Paris också, men på den tiden känns det som det hände så mycket inom alla konstarter...
Jag tyckte att Leander smälte in bra, var där igårkväll, något av det bästa i konstväg jag sett på länge!
Tekoppen: Ja, det är fantastiskt måleri!
Skicka en kommentar