Selma Lagerlöf - Kejsarn av Portugallien

Kejsarn av Portugallien (1914) handlar om Jan av Skrolycka, fattig torpare i en värmländsk socken, vars tillvaro känns trist och meningslös då han har svårt att uppbringa vare sig intresse eller känslor för sin fru Kattrina eller det gemensamma barn de väntar. Men när han får se sin nyfödda dtter börjar hans hjärta klappa så hårt i bröstet att han nästan blir skrämd - han är inte van vid att känna en sådan berusande lycka! Från den stunden finns det inget han värderar högre i livet än dottern, som han älskar och tar hand om efter bästa förmåga, och också ger ett namn utöver det vanliga: Klara Fina Gulleborg! Jans faderskärlek är så iögonfallande och omsorgsfull att byns invånare ständigt reagerar på och kommenterar den, eftersom han tydligt märker ut sig från andra fäder.

Så länge Klara Gulla finns i hans närhet är allt frid och fröjd. Problemet uppstår när hon börjar bli vuxen och den nya storbonden Lars i Falla ställer familjen inför ett ultimatum: att betala för sitt torp på hans mark eller bli utkastade, varpå Klara Gulla tvingas bege sig till Stockholm och försörja familjen (genom prostitution får vi senare reda på). Hennes frånvaro blir långvarig och Jan håller på att förgås av sin saknad. Han blir först deprimerad, men depressionen övergår så småningom i ren galenskap.

För stå ut med den hårda verkligheten där dottern inte längre finns hos honom, bygger Jan upp en fantasivärld som blir verklig för honom: kejsardömen Portugallien, där han markerar sin och dotterns samhörighet genom att utnämna Klara Gulla till kejsarinna och sig själv till kejsare. I full mundering, bestående av kaskett och spira, för han ett dagdrivande liv där han vandrar runt i socknen och konverserar herrskapsfolk. För Jan innebär kejsaridentiteten att han blir en samhällsmedborgare som med självklarhet tar plats och yttrar sig allehanda frågor. Omvärldens förvirrade reaktioner på hans kejsarskap tolkar han enligt sin egen logik: givetvis känner de bara en osäkerhet inför hur man bör bemöta ett majestät... Större delen av tiden håller Jan emellertid hov nere vid ångbåtskajen där han år ut och år inväntar kejsarinnan Klara Gullas storslagna återkomst. Hela tiden tvingas hans fru Kattrina stå ut med honom och låta honom hållas, eftersom hon inser att hans fantasitillvaro är det enda sättet han kan bära sin oerhörda förlust på.

Jag tycker Kejsarn av Portugallien är fullständigt underbar och den hör till mina absoluta Lagerlöf-favoriter! Formen känns komplett, den är skriven med sådan värme och dessutom hänger den sorgliga berättelsen kvar långt efter man slutat läsa den.

What kind of reader are you?

What Kind of Reader Are You? Your Result: Dedicated Reader You are always trying to find the time to get back to your book. You are convinced that the world would be a much better place if only everyone read more.
Obsessive-Compulsive Bookworm
Literate Good Citizen
Book Snob
Fad Reader
Non-Reader
What Kind of Reader Are You? Quiz Created on GoToQuiz

Sevärt

Igår var det äntligen dags, filmatiseringen av Låt den rätte komma in hade premiär. Både jag och sambon, som också läst boken, tyckte att den levde upp till alla förväntningar! Filmen har oundvikligen skalat bort en del från romanen men fokuserar på det väsentliga, har vackert foto, charmiga tidstypiska detaljer och framför allt bra skådespeleri av de två barnen. Bege er till närmaste biograf!

Augustprisnominerade 2008

Jajamänsan, så här ser alltså årets nomineringar ut i de tre kategorierna:

Skönlitteratur
Eva-Stina Byggmästar - Men hur små poeter finns det egentligen
P.O. Enquist - Ett annat liv
Katarina Frostenson - Tal och regn
Sara Mannheimer - Reglerna
Malte Persson - Edelcrantz förbindelser
Bruno K Öijer - Svart som silver

Fackbok:
Ingrid Carlberg - Pillret
Paul Duncan & Bengt Wanselius - Regi Bergman
Lena Israelsson - Klosterträdgårdar
Lisbeth Larsson - Hennes döda kropp: Victoria Benedictssons arkiv och författarskap
Zac O'Yeah - Mahatma! Eller konsten att vända världen upp och ner av
Kjell Östberg - I takt med tiden: Olof Palme 1927-1969 av

Barn- och ungdomsbok
Eva Lindström - I skogen
Ingrid Olsson - Ett litet hål i mörkret
Mårten Sandén - Den femte systern
Sarah Sheppard - Massor av dinosaurier
Mats Wahl - När det kommer en älskare
Jakob Wegelius - Legenden om Sally Jones

Tråkigt nog har jag inte läst någon av de nominerade böckerna i år, även om vi har P-O Enquist bok (signerad!) liggandes hemma sedan bokmässan. Den verkar också omåttligt populär, både bland kritiker och läsare. T.ex. kan nämnas att reservationskön för boken på Stockholms stadsbibliotek består av hela 287 personer vilket är ovanligt mycket - men då ligger han ändå i lä då då Helena Henschens Hon älskade har hela 413 reservationer! Detta är en skyhög siffra jag faktiskt aldrig sett överträffad. Och med tanke på att hon också gillas av kritikerna, får det en att undra lite över vart hennes nominering tog vägen? Men men... Min gissning är hur som helst att P-O Enquist kammar hem det skönlitterära priset. För övrigt kanske det är på sin plats att gratulera Wahlström & Widstrand som är förläggare till hela fyra av sex av de nominerade titlarna.

När det gäller facklitteraturen hoppas jag på Lisbeth Larsson, eftersom Victoria Benedictssons författarskap är så spännande, annars Regi Bergman. Dock saknar jag Lennart Nilssons och Johan Erséus fantastiska fotobok om Stockholm bland årets nomineringar, trodde den var solklar? Brutus Östlings Kaxiga fåglar är för övrigt också mycket imponerande.

Augustpriset delas i år ut måndagen den 24 november i Stockholms konserthus. Det tyckte jag var lite överraskade eftersom det ju normalt brukar ske första måndagen i december och i Berwaldhallen dessutom, men ibland är det väl hög tid för lite förnyelse!

Recensionsex

Efter att ha läst följande inlägg hos Martina tänkte jag lyfta frågan om recensionsexemplar av böcker.

För min del har jag vid flera tillfällen fått erbjudanden från både förlag (t.ex. Kabusa förlag, Symposion) och enskilda författare, men framför allt har jag ett tiotal gånger mailat olika förlag och efterfrågat recensionsex av titlar jag är uppriktigt intresserad av att läsa. Min erfarenhet hittills har varit att de flesta förlag gått mig till mötes och inom kort skickat ut den aktuella boken. Men - och det är här det blir intressant - det har alltid varit de mindre eller mellanstora förlagen (t.ex. Ordfronts förlag, Alfabeta och Bra böcker). När jag tidigare gjort förfrågningar till såväl Norstedts som Albert Bonniers förlag fick jag varken ett nekande mail eller några böcker - och om några borde ha råd att skicka ut recensionsex på löpande band så är det väl dem?

Självklart förväntar sig förlagen i de flesta fall en gentjänst (att man recenserar boken på sin blogg), men då de i regel får det tillbaka förstår jag inte tveksamheten hos vissa förlag. Visst, vi bokbloggare är inga kulturskribenter eller proffs (även om flera av oss har adekvat utbildning och t.ex. är litteraturvetare som jag själv), men förlagen får ju ändå viss publicitet och dessutom nästan gratis sådan.

Hur är det med er andra bokbloggare, vad har ni för erfarenheter av recensionsex från förlag?

Överhopad med arbete

Hela förra veckan ägnades åt att skriva en djävulsk hemtenta som gick ut på att upprätta en dokumenthanteringsplan, vilket direkt hakades på av en fältstudie med efterföljande grupprapport under denna vecka. Alla som har skrivit rapport i grupp vet förmodligen hur roligt, enkelt och smidigt det är att skriva en längre gemensam text som alla är nöjda med (allt kursiverat bör läsas ironiskt). Men nu är vi äntligen klara i alla fall... Varpå det är hög tid att börja klura på Selma Lagerlöf-hemtentan - men där får jag allt skylla mig själv, extra tillval som det är.

Jaha

Jean-Marie Gustave Le Clézio? Boooring. Jag som brukar bli barnsligt exalterad över deklarerandet ryckte bara på axlarna den här gången - känner mig totalt ointresserad.

Selma Lagerlöf - En herrgårdssägen

En herrgårdssägen hör till en av Lagerlöfs kortare romaner (112 sidor) och är skriven 1899, dvs. åtta år efter debuten med Gösta Berlings saga. I den möter vi studenten Gunnar Hede som ligger på latsidan med sina studier i Uppsala, medan hans gård hemma i Dalarna håller på att gå förlorad. Varför? För att han trollbinds av sitt eget fiolspelande. Han inser dock behovet av att försöka rädda gården, men ett misslyckat försök leder i förlängningen till att han blir sinnessjuk. Hans identitet förändras och istället för den herreman som han egentligen är blir han helt förbytt och oigenkännlig för sin omgivning, då han numera försörjer sig på att sälja saker, går klädd i päls och kallas Getabocken.

Mest minnesvärda scen: När Getabocken räddar den unga Ingrid, som begravits skendöd, genom sin fiol och återför henne till livet. Så småningom känner Ingrid igen studenten i Getabocken (som hon mött en gång tidigare), varpå hon inser hur hon måste agera...

Övernaturliga inslag som det ovan är väldigt typiskt för Lagerlöf, men eftersom hon har en sådan auktoritet i sitt berättande - att hon är så övertygande och alltid får saker att framstå som så självklara - ifrågasätter man dem inte som läsare och de blir till en naturlig del av berättelsen. Jag tycker också att Lagerlöf underbygger vansinnet hos Gunnar Hede på ett trovärdigt sätt, då han utsatts för traumatiska upplevelser och ensam bär på den tunga bördan att försöka rädda sin gård. Att försöka återställa en balans som blivit rubbad är ett arketypiskt mönster inom litteraturen: i En herrgårdssägen handlar det om att försöka återställa Gunnar Hedes sanna identitet, dvs. göra honom frisk igen.

Selma, Selma

Under september-oktober går jag som tidigare nämnt en litteraturvetenskaplig temakurs om Selma Lagerlöf, varpå all övrig läsning blivit lidande (men vad gör väl det när man tillgodogör sig idel kvalitetslitteratur?). Hittills har vi läst och diskuterat En herrgårdssägen, Kejsarn av Portugallien, Herr Arnes penningar, Körkarlen och Jerusalem I och II, vilka jag tänkte skriva lite om här på bloggen. Hennes debut Gösta Berlings saga och hennes berömda lärobok i geografi, Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, har vi däremot bara läst enstaka kapitel ur, vilket gör att jag inte kommer gå in närmare på dem här. Kan dock varmt rekommendera den förstnämnda, som jag tidigare läst i sin helhet.

Johan Theorin - Nattfåk

När jag läste Skumtimmen förra sommaren blev jag överlycklig eftersom jag visste att jag hittat en författare som jag kommer läsa allting av framöver.

Till min stora glädje annonserade Johan Theorin tidigt att hans ambition var att skriva fyra romaner, fristående men ändå sammanlänkade, som utspelar sig på Öland under de olika årstiderna. Nyligen kom så andra boken ut.

Nattfåk är fylld av spänning och beskrivs enklast som en blandning av deckare och spökhistoria. Den handlar om familjen Westin som flyttar från en villa i Bromma till en stor gård på Öland som de tar sig an som renoveringsobjekt. Om Åluddens gård går många rykten, t.ex. att de döda återvänder dit på julaftonsnatten, vilket de först inte bryr sig om. Det dröjer dock inte länge förrän det inträffar en tragedi i familjen - en av dem drunknar under mystiska omständigheter. Därigenom får pappan i familjen, Joakim Westin, kontakt med en bokens andra viktiga personer: den nyinflyttande närpolisen Tilda och så småningom även Gerlof Davidsson (som är släkt med Tilda och central karaktär i förra boken). Men Nattfåk handlar också om några inbrottstjuvar som metodiskt arbetar sig fram över Öland, varvat med lösryckta historier om Åludden från andra tider. Och i bakgrunden ligger hela tiden hotet om fåken (ett ovanligt kraftigt snöoväder) är på väg...

Som flera andra redan poängterat finns det kusligt många likheter mellan Nattfåk och John Ajvide Lindqvists Människohamn, trots att dessa är skrivna samtidigt och inte rimligen kan ha inspirerat varandra: böckerna utspelar sig på olika öar, centrala personer drunkar/antas ha drunkat, de kretsar kring flera gernerationer ur samma familj, "Hubba bubba" förekommer återkommande som namn resp. uttryck, de har övernaturliga inslag, växlar mellan nutida händelser och historiska utsnitt osv. I början tyckte jag nästan det var obehagligt att läsa Nattfåk just av den anledning. Lyckligtvis kunde jag snart skaka av mig detta, eftersom bokens utformning ändå ser ganska annorlunda ut. Böckerna har dock det gemensamt att de är lysande, om än på olika sätt.

Det är många trådar som tycks stråla samman i ett enda stort kaos, men Theorin knyter ihop dem snyggt på slutet så att everything makes perfect sense... Skumtimmen var mycket bra, men jag undrar om inte Nattfåk är strået vassare!

Hopplöst efter

Jag ligger efter något så gräsligt med recensionerna just nu, tror det är typ sju böcker eller så som jag inte skrivit ett ord om än, varav några från i somras. Så vad göra? Kavla upp ärmarna och börja skriva förstås!