Mari Jungstedt - Den mörka ängeln

Den mörka ängeln är Mari Jungstedts sjätte deckare om Anders Knutas och hans kollegor vid Visbypolisen. Boken inleds med att en ny kongresshall ska invigas nere vid hamnen, ett projekt som dock inte riktigt faller alla i smaken. Till invigningsfesten är alla som är något på Gotland inbjudna, men evenemanget får en tragisk efterklang då Viktor Algård, festfixaren själv, hittas giftmördad i lokalen morgonen därpå.

I varannat kapitel följer vi polisens arbete, i varannat kapitel en icke-namngiven deprimerad person som mår mycket dåligt till följd sin problematiska uppväxt. Att denna person på något sätt är länkad till mordet på kongresshallen är inte så svårt att räkna ut, men exakt hur är inte lika självklart. Jag gillar denna typ av berättande, som gör att man som läsare får större inblick i båda sidorna av storyn och därför ofta upplever sig ligga steget före polisen.

Jungstedt har varit klok nog att inte göra denna bok lika tjatig som sina föregångare på vissa punkter. Den stormiga relationen mellan reportern Johan och Emma har tack och lov äntligen blivit harmonisk efter att de gift sig och den här gången har Kihlgård, gourmanden från Rikskrim (vars fascination för mat författaren tidigare uppehållit sig lite väl kring), lyckligtvis inte möjlighet att delta i mordutredningen. Vid sidan av mordintrigen får vi istället en uppföljning på den hemlighet polisen Karin burit på och de dramatiska händelser som tilldrog sig i slutet I denna ljuva sommartid, vilken jag recenserat här.

Jag tycker att Den mörka ängeln hör till Jungstedts bättre böcker. Jag blev liksom ganska välvilligt inställd redan från början, eftersom jag upplevde tillvägagångssättet för mordet ovanligt sofistikerat för denna våldsamma och blodtörstiga samtid: en gammal hederlig cyankaliumförgiftning med kvardröjande doft av bittermandel, what else liksom?