Bibliotekarie goes arkivarie

Idag påbörjade jag en ny utbildning som kommer sysselsätta mig det närmaste året. Förutom bibliotekarie ska jag nämligen bli arkivarie också. Varför? För att jag är trött på att hoppa runt på timmar, för att det känns är näst intill omöjligt att få fast jobb som bibliotekarie men verkar något lättare som arkivarie, för att jag har hört jättebra om utbildningen (mycket praktik!) och för att jag älskar utmaningen som det faktiskt är att studera. På universitetet befinner jag mig i mitt rätta element.

Intensivt är ett passande ord just nu. Jag pluggar, jobbar och ska på Popaganda både fredag och lördag (blev överlycklig av de senaste släppen med Embassy och älskade, älskade The Radio Dept). Men det är också begravning för en släkting som nyligen gick bort efter en lång tids sjukdom... Lite berg-och-dalbana helt enkelt.

Jag hinner inte läsa så värst, men har flera recensioner på lut. De har redan väntat för länge, men snart så kommer de. Särskilt ser jag fram emot att skriva om Människohamn, vilken fantastisk bok!

Mer substans, tack!

Vi är väl några stycken nu som sett den första trailern på filmatiseringen av Män som hatar kvinnor. Vad tycker ni? Rent innehållsmässigt gjorde den mig besviken eftersom den är ganska intetsägande. Visst är den snyggt gjord, men det är omöjligt att ana sig till handlingen när man inte ens får se någon riktigt scen eller ens skådespelarnas ansikten (även om vi som läst böckerna förstår anspelningarna på Lisbeth Salanders tatuering och datahackande). Det här är ingen trailer, utan en teaser på sin höjd...

Bästa barnboksförfattarna

Så här lagom till skolstart har DN:s kritiker plockat fram en lista på de 100 viktigaste barnboksförfattarna. Syftet med listan är bl.a. att poängera vikten av att förse barn med bra böcker, något Lotta Olsson skriver ytterligare om i en anslutande artikel. Bra initiativ tycker jag. Det är ju ofta så att de som läser regelbundet i barndomen tar med sig den goda vanan även i vuxna år. Jag själv är ett exempel på detta, medan min lillebror hör till motsatsen: en som aldrig läste som liten (på egen hand alltså, för vår mamma läste en del för oss högt) och därmed inte nu heller.

Jag tycker listan är väl avvägd då den tar upp både gamla och nya samt svenska och utländska författare, även om jag kanske skulle byta ut ett par av namnen mot andra. Mina personliga favoriter bland de utvalda är i alla fall Roald Dahl, Maria Gripe, Astrid Lindgren, Tove Jansson, Barbro Lindgren, Per Nilsson, Sven Nordqvist, Philip Pullman och J. K. Rowling,

Vad följde med hem?

Årets upplaga av Världens längsta bokbord blev till viss del en blöt historia. Inte så att himlen öppnade sig direkt, men såväl säljare som besökare fick utstå lite lagom drippdroppande varpå borden med jämna mellanrum fick täckas över med plast och presenning. Men skam den som ger sig!

På bokborden fanns inbunden facklitteratur och slitna pocketböcker i drivor. Deckare fanns det också massor av, även gamla hederliga pusseldeckare à la Agatha Christie och Maria Lang. Som den pocketfantast jag är var det främst försäljningen av det nämnda formatet jag kollade in och i synnerhet böcker som sålt slut på förlagen samt deckare och för mig nya (olästa) författare.

Följande böcker införskaffades för 10/20 kr styck, samtliga i nyskick:

* Siri Hustvedt - Ögonbindeln (slut på förlaget)
* Douglas Kennedy - Den andra kvinnan (slut på förlaget)
* Stora asiatiska kokboken
* Håkan Nesser - Människa utan hund
* Dennis Lehane - Patient 67 (finare ex som får ersätta det jag har)
* Julie Parsons - Mary, mary
* Giles Blunt - Fruset offer

Missa inte på söndag!

Stockholms kulturfestival pågår för fullt just nu och avslutas på söndag med Världens längsta bokbord, då 700 försäljare (förlag, antikvariat, litterära sällskap och bibliotek) dukar upp med böcker längs hela Drottninggatan mellan kl. 11-18. Om ni befinner er i Stockholm, så passa på!

I fjol gjorde jag flera fynd till rimliga priser och räknar med att göra så även i år.

Alice Kuipers - Livet på en kylskåpsdörr

Då var jag tillbaka hemma igen och ger mig direkt i kast med en recension. Jag blev nyfiken på Livet på en kylskåpsdörr redan när den kom ut i våras, men har inte läst den förrän nu. Vad som främst lockade var formen, eftersom berättandet helt och hållet utgörs av en korrespondens bestående av post it-lappar.

Boken handlar om den tonåriga Claire och hennes ensamstående mamma som jobbar oregelbundna tider. P.g.a. detta springer de hela tiden om varandra där hemma och tvingas därför kommunicera via post it-lappar på kylskåpet. Till en början handlar det mest om vardagsgrejer som vem som ska handla, vad de ska laga för mat och hur jobbet eller skolan har varit, men ganska snart ändrar berättelsen karaktär blir desto mer allvarlig och intressant.

Det är en gripande bok och jag känner verkligen för karaktärerna och det de utsätts för. Ändå är det berättarteknien som dominerar boken, men tyvärr finns det ett problem med den. För att läsaren ska kunna hänga med i vad som händer i "glappen" mellan lapparna som skrivs (eller med andra ord när mamman och dottern umgås på riktigt) blir vissa av meddelandena övertydliga referat som känns något krystade i sammanhanget. Detta minskar förstås realismen, men samtidigt: hur skulle författaren gjort istället? Läsaren måste ju kunna hänga med i handlingen.

Jag läste boken under ett par korta tunnelbaneresor till och från jobbet, vilket passade formatet ypperligt. Eftersom post it-lapparna är kortfattade liksom svischar man fram och jag gillar snabblästa böcker. Dessutom är formgivningen passande med sina illgula sidor.

1 år

Idag fyller Böcker med mera ett år! Det har varit ett trevligt år och även om jag måhända är inte direkt är den flitigaste bloggskribenten är jag glad över att vara en del av bokbloggosfären. Era lästips, recensioner, reflektioner och inte minst kommentarer förgyller min tillvaro, så jag vill ta tillfället i akt att tacka er alla.

I övrigt är jag återigen semesterfirare och kommer därför tillbringa den närmaste veckan ute på vårt landställe i den åländska skärgården. Väderleksrapporterna ser dock inte alltför lovande ut, så sambon och jag har helgarderat oss med en rejäl hög böcker och filmer. Internetuppkoppling saknas, så på återseende!

Dennis Lehane - En drink före kriget

Förförra sommaren läste jag Patient 67 av Dennis Lehane, som är en genialt konstruerad och överraskande thriller (som dessutom Martin Scorsese till min stora lycka filmar just nu med bl.a. Leonardo DiCaprio, Michelle Williams och Max von Sydow i rollerna!). Sedan dess har jag sett både hans Mystic river och Gone, baby, gone som filmer och konstaterat att jag verkligen gillar denne författares berättelser.

En drink före kriget är Lehanes debut och den första boken i serien om privatdeckarna Patrick Kenzie och Angie Gennaro i Boston. Den inleds med att de blir erbjudna en stor summa pengar av en trio politiker för att leta upp en städerska (Jenna) från kontoret som nyligen försvunnit och dessutom antas stulit viktiga dokument. Kenzie & Gennaro åtar sig fallet och hittar snart Jenna, men det visar sig att inget är som de trott. Istället sugs de in i en otäck härva där de gör allt för att ta reda på sanningen, även om det innebär fara för deras egna liv.

Dennis Lehane utmärker sig genom att skriva i en hårdkokt stil. Det är kärvt, våldsamt och fåordigt, toppat med svart humor. Att påstå att Lehanes debut är fantastisk vore att överdriva, men den är helt klart bra och läsvärd. Tempot är högt och jag är hela tiden nyfiken på fortsättningen. Det blir aldrig tråkigt och dessutom är det snyggt gjort. Ibland är en actionfylld, hårdkokt deckare med nattsvart människosyn precis vad man behöver...

Jag kommer sannolikt läsa mer av Lehane, i första hand fortsättningen om Kenzie & Gennaro. Nu inser jag dessutom att det är lika bra att jag väntat några år med läsningen eftersom Albert Bonniers förlag tyvärr gjort sig skyldiga till vansinnesdådet att översätta och ge ut böckerna i fel ordning på svenska. En dödssynd enligt mig! Den korrekta och kronologiska ordningen på de hittills fem böckerna i serien är i alla fall En drink före kriget, Mörker, ta min hand, Ingenting är heligt, Gone, baby, gone och Svart nåd - och det är vad jag tänker hålla mig till.