fredag 1 augusti 2008

Dennis Lehane - En drink före kriget

Förförra sommaren läste jag Patient 67 av Dennis Lehane, som är en genialt konstruerad och överraskande thriller (som dessutom Martin Scorsese till min stora lycka filmar just nu med bl.a. Leonardo DiCaprio, Michelle Williams och Max von Sydow i rollerna!). Sedan dess har jag sett både hans Mystic river och Gone, baby, gone som filmer och konstaterat att jag verkligen gillar denne författares berättelser.

En drink före kriget är Lehanes debut och den första boken i serien om privatdeckarna Patrick Kenzie och Angie Gennaro i Boston. Den inleds med att de blir erbjudna en stor summa pengar av en trio politiker för att leta upp en städerska (Jenna) från kontoret som nyligen försvunnit och dessutom antas stulit viktiga dokument. Kenzie & Gennaro åtar sig fallet och hittar snart Jenna, men det visar sig att inget är som de trott. Istället sugs de in i en otäck härva där de gör allt för att ta reda på sanningen, även om det innebär fara för deras egna liv.

Dennis Lehane utmärker sig genom att skriva i en hårdkokt stil. Det är kärvt, våldsamt och fåordigt, toppat med svart humor. Att påstå att Lehanes debut är fantastisk vore att överdriva, men den är helt klart bra och läsvärd. Tempot är högt och jag är hela tiden nyfiken på fortsättningen. Det blir aldrig tråkigt och dessutom är det snyggt gjort. Ibland är en actionfylld, hårdkokt deckare med nattsvart människosyn precis vad man behöver...

Jag kommer sannolikt läsa mer av Lehane, i första hand fortsättningen om Kenzie & Gennaro. Nu inser jag dessutom att det är lika bra att jag väntat några år med läsningen eftersom Albert Bonniers förlag tyvärr gjort sig skyldiga till vansinnesdådet att översätta och ge ut böckerna i fel ordning på svenska. En dödssynd enligt mig! Den korrekta och kronologiska ordningen på de hittills fem böckerna i serien är i alla fall En drink före kriget, Mörker, ta min hand, Ingenting är heligt, Gone, baby, gone och Svart nåd - och det är vad jag tänker hålla mig till.

5 kommentarer:

svartanova sa...

Har tänkt läsa Lehane flera gånger, men har inte tagit tag i det än. NU vet jag ju i alla fall vilken ordning jag ska läsa. Tack!

Magix sa...

Det där är det allra dummaste som förlag kan göra, finska förlag har gjort samma sak med Jo Nesbö. But why??

emm sa...

Javisst är det märkligt när dem ger ut böckerna i en serie i fel ordning.

Har läst en del av Lehane. Tycker hans böcker är helt ok.

Martina sa...

Eller väljer att inte översätta de första böckerna i en serie, som fallet är med t.ex. Peter Robinsons böcker. Jag tyckte väl att "En ovanligt torr sommar" inte kunde vara den första boken om Alan Banks...

Erika sa...

Svartanova: Så lite så. Men för någon som inte tidigare läst Lehane skulle jag hellre rekommendera Patient 67 som är både fristående och superbra.

Magix: Jag har också funderat på det och det måste väl helt enkelt vara så att förlagen ser på det hela ur ett vinstdrivande perspektiv. Alltså att de helst översätter den senaste romanen som finns ute, eftersom det nog är lättare att sälja in något aktuellt. Om försäljningssiffrorna sedan blir bra verkar det som om förlagen i vissa fall går tillbaka och översätter även tidigare böcker.

Emm: Märkligt var ordet! Se min teori ovan.

Martina: Ja, eller Indridason (som jag läste nyss) där man också helt sonika har skippat de två första böckerna. Illa!