Miranda July - Ingen hör hemma här mer än du

Jag fullkomligt älskade filmen Me and you and everyone we know (2005) som är Miranda Julys allkonstverk, där hon skrivit såväl manus som regisserar samt spelar en av huvudrollerna. För er som ännu inte sett den kan jag bara rekommendera att göra det så snart som möjligt. Novellsamlingen med lika långt namn som filmen har jag varit sugen på sedan jag hörde talas om att den existerade - och alldeles nyss kom den ut i svensk översättning!

Novellerna, som är femton till antalet och av varierande längd, påminner till stilen mycket om filmen. Berättelserna består av små utsnitt ur vardagen som ringar in de olika berättarjagens personligheter. Vardagssituationer, som på ett djupare plan om kontakten mellan olika människor, kretsar kring teman som kärlek, sex, vänskap och ensamhet. Det känns ärligt och ibland sorgligt, stundtals även humoristiskt eller bisarrt. Jag gillar språket också. Ibland formulerar sig Miranda July så träffsäkert och snyggt om saker att man blir arg för att man inte kommit på och gjort det själv.

I samlingar är det ofta så att man älskar en del noveller, medan andra lämnar mindre avtryck - så även här. Bland mina personliga favoriter finns "Simklubben", om en kvinna som tar sig an några icke-simkunniga pensionärer och lär dem torrsimma (dvs. på land), "Mannen i trappan" om en kvinna som, allt medan en man stökar omkring ute i trapphuset, hinner tänka igenom sin relation till den sovande mannen bredvid sig och ta beslut om deras gemensamma framtid och "Någonting som inte behöver något" om vänskapen mellan två unga tjejer (varav den ena är kär i den andra) som precis har flyttat hemifrån och försöker hitta jobb att försörja sig med.

Tack till Alfabeta som skickade mig ett recensionsex av den här boken. Er vill jag också berömma för den enkla men fina formgivningen som blir den perfekta inramningen till den här boken. Bilden av författaren som pryder baksidan tycker jag också mycket om. Hoppas hon skriver något mer i framtiden!