fredag 23 maj 2008

Helena von Zweigbergk - Ur vulkanens mun

Jag har aldrig läst något av Helena von Zweigbergk tidigare, men att jag uppfattar henne som den i särsklass sämsta (och vildast gestikulerande) programledaren för Filmkrönikan någonsin behöver ju inte nödvändigtvis betyda att hon skulle vara en dålig författare... Hur som helst, efter bokhorornas unisona hyllning av Ur vulkanens mun kände jag mig manad att ge både boken och författaren en chans.

Anna och Mats har varit gifta i tretton år och har två barn, Sebbe och Molly. Efter en tids äktenskapliga problem beslutar paret att åka till Sicilien (i närheten av vulkanen Etna) med hela familjen, trots att de har det skralt med ekonomin. Detta i ett desperat försök att lappa ihop äktenskapet. Semestern börjar dåligt i och med att hotellets pool är avstängd och därefter går allting bara utför... Den dåliga stämningen mellan Anna och Mats är total eftersom de ständigt surar, pikar och snäser åt varandra. Ärligt talat har jag svårt att förstå varför de inte separerat för länge sedan, med tanke på hur bittra de är? Även om det lättare att känna sympatier med Anna, som är bokens berättare, gillar jag inte riktigt någon av karaktärerna. De äktenskapliga problemen blir heller inte direkt bättre av att Anna börjar skicka pinsamma sex-sms till en snickare hon mött genom sitt jobb eller att Mats gör ett snedsprång på hotellet.

Jag irriterar mig återkommande på de konstruerade dialogerna och lillgamla barn har jag heller inte mycket till övers för. Vidare kan jag inte låta bli att himla på ögonen åt Annas sysselsättning till vardags, där hon tillsammans med en väninna skriver böcker om vardagens små njutningar, dvs. om stämningsfulla bordsdukningar till kräftskivor, nöjet av att äta honungsmelon i Italien och annat livsviktigt.

Styrkan i den här boken ligger i de partier där Anna är för sig själv och reflekterar över familjens tillvaro, då blir det plötsligt allmängiltigt och smärtsamt. Ren och skär ångest faktiskt, för självklart verkar det riktigt jobbigt när ett långvarigt förhållande håller på att falla i bitar. Här är faktiskt boken riktigt bra, men det räcker tyvärr inte för att väga upp helheten. Ur vulkanens mun är sannolikt det första och sista jag läser av Helena von Zweigbergk.

2 kommentarer:

BokLisa sa...

Intressant att du inte gillade boken - den verkar i alla fall väcka starka känslor hos alla som läser den. Själv går jag långa omvägar runt den eftersom jag avskyr att läsa om barn som far illa. Men vi får se när den kommer i pocket, då kanske jag ger den en chans i alla fall...

Erika sa...

Boklisa: Starka känslor väcker den förstås när det rör sig om jobbiga ämnen... Men som sagt, man kan inte gilla allt.