Carina Burman - Hästen från porten

Det är mars 1853 och författarinnan Euthanasia Bondesson befinner sig den här gången på kringresande i österlandet tillsammans med sin sällskapsdam Agnes, Agnes fästman och tillika skalden Alf samt den 9-åriga gatuflickan Beatrice som Euthanasia förbarmat sig över efter äventyren i Rom. När en av sällskapets hästar bryter benet ute i öknen och måste avlivas, köper Euthanasia istället den vackraste hästen hon någonsin sett: en arabhäst som hon döper till Djinn! Djinn är emellertid eftertraktad med sin bländande skönhet och blir snart stulen, vilket visar sig vara upptakten till en ännu större härva. Resan blir ett möte med såväl beduiner, haremsdamer och diverse märkliga västerlänningar som knappast har rent mjöl i påsen. Dessutom bjuder den på flera kära återseenden.

Hästen från porten är en bok jag både sett fram emot länge och haft höga förväntningar på, eftersom jag fullkomligt älskat Carina Burmans två tidigare historiska mysdeckare med Euthanasia i huvudrollen, dvs. Babylons gator (2004) och Vit som marmor (2006). Tyvärr tycker jag inte att denna rykande färska uppföljare lever upp till sina föregångare. Den är långt ifrån dålig givetvis - Carina Burman är en författare med hög lägstanivå - men jag tycker att den saknar en del av den glimt i ögat som de tidigare böckerna har. Dessutom har jag personligen betydligt svårare att uppbringa samma passionerade intresse för Istanbul som för de i mina ögon betydligt mer fascinerande platserna London och Rom, som jag själv besökt och har en relation till. Måste också säga att jag föredrar tidigare behandlade queer- och konstteman framför ett spiondito... Men detta är förstås rena smaksaker. Ett verkligt problem tycker jag är att deckarintrigen den här gången har reducerats till ett minimum.* En försvunnen häst, hur vacker den än må vara, är helt enkelt inte tillräckligt spännande även om det senare bara visar sig vara toppen av ett isberg.

På den positiva sidan då? Burman har som vanligt ett fantastiskt språk och är skicklig på att skildra historiska miljöer och på att fånga in känslan i olika städer. För mig blir emellertid den stora behållningen Hästen från porten att följa utvecklingen i Euthanias privatliv och jag gläder mig förstås över att hon både återförenas med Owain Evans från brittiska polisen (från första boken), som ju är en frisk fläkt, och med sin favoritsyster Aurora. Framtiden lämnades också väldigt öppen i slutet av boken, så jag hoppas på en spännande fortsättning så småningom och att detta var en tillfällig dipp - om än en helt okej bok!

Jag kan heller inte låta bli att fundera lite på vilka städer jag skulle tycka det var intressant att Euthanasia besökte framöver... Personligen skulle jag gärna se att hon åkte till t.ex. Paris eller S:t Petersburg. Eller kanske till det stora landet i väst. Något annat Burmanfan med andra heta önskningar?

*Till Burmans försvar kan visserligen nämnas att hon den här gången möjligen inte haft samma intention att skriva en deckare då hon gett boken undertiteln "ett österländskt äventyr", medan de tidigare kallats "ett London-/romerskt mysterium".

Världsbokdagen

Som många bokbloggare redan uppmärksammat är det UNESCOS:s världsbokdag idag, den 23 april. Jag hetsar dock inte upp mig nämnvärt över detta, för liksom Mårten förstår jag mig inte riktigt på alla dessa dagar som syftar till att lyfta fram olika saker: fars dag, mors dag, nationaldagen, alla hjärtans dag m.m. Förklaringen ligger förstås i att jag starkt ogillar kommersiella och nationalistiska jippon av den typen... Nu faller kanske inte Världsbokdagen riktigt in under dessa kategorier, utan hamnar snarare bredvid Kvinnodagen bland Dagarna Med Ett Politiskt Syfte. Jag tycker dock att viktiga frågor såsom t.ex. jämställdhet och böcker/läsning/läsförståelse förtjänar att lyftas fram under årets alla dagar och inte bara punktmarkeras under en enda. Att jag sedan älskar böcker och är förtjust i bokrelaterade evenemang (som Världsbokdagen bjuder på en masse) är en helt annan sak - men det välkomnar jag också året om!

Maria Lang - Farligt att förtära

Så sent som i somras/höstas fick jag, tack vare andra bokbloggare, upp ögonen för Maria Lang. Kort därefter kom jag över en hög av hennes böcker på Tradera för en billig penning. Och jo, visst är hon bra... Pusseldeckare i sig har helt klart sin charm liksom de tidstypiska beskrivningarna (50-tal), men ett ännu större dragplåster är nästan den akademiska prägeln som ju aldrig kan skada.

Maria Langs första bok, Mördaren ljuger inte ensam, läste jag kring jul och tyckte om. Den utspelar sig under sommartid i skärgårdsmiljö där flera mord begås inom en sluten bekantskapskrets, med Puck Ekstedt som huvudperson. Även i Farligt att förtära berättas handlingen ur Pucks perspektiv. Handlingen utspelar sig den här gången på Stockholms stadsläroverk där hennes nyblivne fästman Einar Bure arbetar och där Puck får rycka in som vikarie framåt vårkanten, då en av de ordinare lärarna blir långvarigt sjukskriven. Allting verkar frid och fröjd och Puck håller som bäst på att bli en del av gemenskapen när en kvinnlig elev, i samband med en pjäs som sätts upp på skolan, förgiftas på scenen under pågående föreställning. Strax därefter hittas ytterligare ett lik gömt under scengolvet. Bland de misstänkte finns både lärare och elever som på något sätt arbetat med pjäsen och plötsligt kan ingen lita på någon. Till slut blir det återigen den skarpsinnige poliskommissarien Christer Wijk, med hjälp av Puck, som får bitarna att falla på rätt plats.

Farligt att förtära upplevde jag som snäppet bättre än den föregående boken, dels för att intrigen kändes mer tillspetsad, dels p.g.a. det akademiska i kombination med internatvibbarna då den utspelar sig på en skola där flera av de inblandade är inneboende. Med tanke på det senare låter det som om jag kommer älska En skugga blott (bok nummer fyra) som jag förstått till stor del utspelar sig på Humanistiska biblioteket i Stockholm... Men jag får lugna mig lite, för däremellan väntar nämligen Inte flera mord! - serier ska som bekant helst läsas i ordning.

Kakmonster är vi allihopa

Både Martina och Calliope fick mig nyfiken på Leila Lindholms senaste bok Piece of cake med recept på läckerheter som bl.a. New York blueberry cheesecake, chocolate cupcakes, kola- och pecannötspaj och en massa gott bröd.

Jag är egentligen ingen stor konsument av kok- och bakböcker och brukar ännu mindre se matlagningsprogram på tv, men gårdagens bokhandelsbesök, som innefattade ett snålvattensproducerande bläddrande i nämnda bok, räckte för att jag skulle bli övertygad. Kanske borde jag invänta lönen, men å andra sidan kan man ju beställa och betala på faktura i efterhand... Oj, vad det ska bakas och frossas framöver!

Lycka är ett paket med böcker

Idag kom det efterlängtade paketet som, för den ultimata stämningen, öppnades till tonerna av Markus Krunegårds helt enastående soloalbum (som jag fallit handlöst för och redan nu vågar utnämna till årets album!). Ritualmässigt plockade jag upp, betraktade och bläddrade i bok efter bok med ett ständigt leende på läpparna... Sedan dröjde det inte länge innan jag gav mig i kast med Hästen från porten av Carina Burman!

Fantasykurs

Den observanta bloggbesökaren har kanske lagt märke till att jag, som normalt inte kastar mig in i andra världar än vår egen, plötsligt har börjat frossa i begynnelsens fantasyverk à la George MacDonald och J.R.R. Tolkien... Jag vill bara förtydliga att jag inte blivit förbytt, däremot påbörjade jag i veckan en temakurs i Fantasy vid Stockholms universitet. Den börjar historiskt med föregångare och viktiga tidiga verk och kommer senare in på mer moderna författare som Pullman, Gaiman och Rowling.

Flera av böckerna har jag läst tidigare men kommer förmodligen inte hinna läsa om p.g.a. tidsbrist, då litteraturlistan enligt litteraturvetenskaplig tradition är minst sagt diger för antalet poäng. Detta är med andra ord vad som kommer prägla min läsning den närmaste månaden, även om jag givetvis hyser hopp om att kunna sticka en och annan bok av eget val emellanåt.

Leveransavisering

...från Adlibris fick jag igår, så nu hoppas jag på att kunna hämta ut mitt bokpaket från Schenker privpaks utlämningsställe (som bekvämt nog ligger på bottenvåningen i vårt hus) på måndag eller senast tisdag.

Facit till nattens beställning

Efter lite klickande fram och tillbaka från önskelistan på Adlibris (ni vet, för att uppnå en bra helhetsbalans i beställningen) slutade det så här:

• Carina Burman - Hästen från porten (inbunden) eftersom jag ser fram emot Euthanasia Bondessons nya äventyr så pass att jag inte orkar vänta på den på biblioteket utan måste äga genast.
• Marisha Pessl - Fördjupade studier i katastroffysik för att mordmysterium och intertextuella referenser aldrig är fel.
• Arnaldur Indridason - Kvinna i grönt. Alla som har läst den verkar älska den och om den är hälften så bra som Glasbruket är jag nöjd.
• Jodi Picoult - Försvinnanden. Fortsätter nyfiket utforska författarinnan som skriver om tunga ämnen.
• Jenny Diski - Främling på tåg, för att jag charmades av hennes cyniska läggning när jag såg intervjun från Internationell författarscens på tv.
• Jette A. Kaarsbøl - Den stängda boken med den magiska kombinationen sekelskifte + komplicerad kärlek.
• Ali Smith - Jag är allt du drömt, p.g.a. alla positiva omdömen jag snappat upp här och där.
• Ulrika Knutson - Kvinnor på gränsen till genombrott om de fascinerande Fogelstadkvinnorna.
• Curtis Sittenfeld - Mannen i mina drömmar som jag är nyfiken på, trots att den fått sämre recensioner än debutboken.
• Lian Hearn - På kudde av gräs. Kompletteringsköp till del 1 och del 3 i Sagan om klanen Otori, som jag köpte på förra årets bokbord på Drottninggatan.
• Ian McEwan - Lördag, som väl i det närmaste blivit en modern klassiker?

Leveranstid: 2-5 dagar - I sure hope so!

PS. Apropå ingenting gick Ane Brun precis förbi nedanför mitt fönster, vilket osökt påminner mig om att jag måste kolla upp hennes sprillans nya album Changing of the seasons.

Vårhelg

Det har varit en härlig helg med fint vårväder och trevliga aktiviteter: filmkväll hos en kompis i Sickla, take away-mat två kvällar i rad, promenader längs Årstaviken och i Vita bergen, hembakat fikabröd, några avsnitt av Dexter (som jag naturligtvis inte kunde låta bli att köpa på dvd för att se om och tvinga på J.) och så läsning förstås: för min del Farligt att förtära av Maria Lang, alldeles lagom spännande och underhållande.

Som avrundning på helgen sitter jag just nu och klurar på vilka böcker jag ska beställa. Att jag höll mitt löfte om att inte köpa något på årets bokrea måste väl ändå belönas? Om inte annat är det en lätt ursäkt att ta till.

Recensioner x 4

Stundande natten av Carl-Henning Wijkmark handlar om skådespelaren Hasse som ligger på en sjukhussal och inväntar döden tillsammans med några andra svårt sjuka män. En efter en dör de ifrån honom och det oundvikliga kommer allt närmre även för hans egen del, vilket får honom att reflektera över döden och döendet. De enda trösten i tillvaron är de vänliga och omtänksamma sjuksköterskorna som vakar över honom och bibliotekarien som förser honom med den litteratur han efterfrågar under sin sista tid. Romanen är kort, blott 158 sidor, men rymmer ett stort djup och är mycket välskriven. Det är inte alls svårt att engagera sig i Hasses situation och romanen är enligt min mening välförtjänt av Augustpriset.

Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson ryggade jag länge tillbaka inför, vilket helt och hållet har med titelns överdrivet sentimentala klang att göra. Men så tog nyfikenheten ändå till slut överhanden och det ångrar jag inte för en sekund. Romanen hör definitivt till det bästa jag hittills läst i år! Den handlar om den unga författaren Veronika, som efter en tid i Nya Zeeland bosätter sig i en enslig stuga i Dalarna för att få lugn och ro efter en uppskakande händelse. I grannhuset bor den äldre kvinnan Astrid som lever ett mycket ensligt liv och knappt syns till överhuvudtaget. Sakteligen börjar kvinnorna dock närma sig varandra vilket leder till att de berättar om starka händelser ur sina liv, som visar sig vara kantade med idel mörka familjehemligheter och tragedier. Den spirande vänskapen kvinnorna emellan blir emellertid en motvikt till allt det tunga, eftersom de nu har varandra att dela sin sorger med. Romanen är mycket vackert berättad med ett väl avvägt språk och en lugn och melankolisk stämning. En sån som värmer en inombords.

Christina Wahldén skriver barn- och ungdomsböcker som utmärker sig genom att alltid behandla mycket svåra och tabubelagda ämnen såsom våldtäkt, prostitution, incest och nu senast självmord. För bra för att dö som handlar om Stella som går sista året på gymnasiet. Hon är kraftigt överviktig och mobbas oupphörligt av några klasskamrater under ledning av Alva som, ja, helt enkelt är extra jävlig. Stella orkar inte längre utan funderar på att ta livet av sig och bildar därför en självmordspakt tillsammans med en kille som hon får kontakt med på nätet. Boken är spännande och framför allt obehaglig, men tyvärr känns handlingen inte vidare realistisk. Eländesskildringarna vet inga gränser och vägen tillbaka för Stella och Joel känns alldeles för enkel och tillrättalagd. Men boken har i alla fall ett viktigt budskap, vilket väl är huvudsaken.

Glasbruket är den första deckaren jag läser av den isländske författaren Arnaldur Indridason som jag hört så mycket gott om. Och nej, jag blev verkligen inte besviken. Tvärtom! En äldre man hittas mördad i en källarlägenhet och i hans lägenheten hittar man dels ett kryptiskt meddelande, dels ett fotografi på en gravsten tilhörande en fyraårig flicka. Ju mer polisen (med Erlendur i spetsen) gräver i historien, desto mer komplicerad tycks den bli. Utredningen för dem långt bak i tiden till gamla brott som har lett till en rad familjetragedier. Jag tycker att intrigen är ovanligt bra för sin genre och jag kommer definitivt läsa mer av Indridason.