Sara Gruen - Bröderna Benzinis fantastiska cirkusshow

Jag har alltid tyckt att det här med cirkus i allmänhet (och clowner i synnerhet) har något obehagligt över sig. Därför var jag lite skeptisk från början till den här romanen, men lät mig ändå vinnas över genom de lovord den har fått från olika håll. Nu i efterhand är jag hemskt glad för att jag vågade mig på Bröderna Benzinis spektaktulära cirkusshow eftersom den visade sig vara helt fantastisk!

Handlingen utspelar sig i USA under 1930-talet, åren efter börskraschen då tiden är ur led och stämningen uppgiven. Jacob Jankowski ska precis göra examensprovet på veterinärutbildningen då hans föräldrar plötsigt omkommer i en bilolycka. I ren desperation flyr han och hoppar på ett förbipasserade tåg som visar sig vara en turnerande cirkus, där han inom kort får anställning. I och med detta påbörjar han ett nytt liv som präglas av de nya bekantskaper han gör: dvärgen Walter, den schizofrene August och hans fru (tillika hästartisten) Marlena som Jacob i hemlighet förälskar sig i, den ovanligt intelligenta elefanten Rosie, några lättklädda damer och sist men inte minst ett par freaks. Det är en dyster tillvaro med hårt arbete, outbetalda löner, spritförbud, slitsamma hierarkier och konflikter mellan artister och arbetare och diverse andra orosmoln. Dessutom vilar det ständiga hotet om att bli knuffad av tåget över cirkusens medarbetare, vid agerande som inte faller cirkusdirektören på läppen. Att en katastrof är på väg att drabba cirkusen framgår redan i allra första kapitlet, men på vägen dit händer så många uppslukande saker att man nästan hinner glömma bort det förrän man är där igen - men väl framme kommer det med besked.

En del av handlingen utspelar sig i nutid, då Jacob är i 90-årsåldern och befinner sig på ålderdomshem. Han känner sig frustrerad över sin gamla kropps begränsningar, att vara beroende av andra människor och besviken på sina yngre släktingar som inte ägnar honom tillräckligt med uppmärksamhet. Genom Jacob får läsaren en knivskarp iakttagelse av vad det innebär att vara gammal. Nutidsglimtarna vävs ihop med cirkuslivet genom att en cirkus besöker staden, dit Jacobs barnbarn lovat att ta med honom. Slutet binder dessutom ihop de båda parallellhandlingarna på ett så fint sätt att man bara blir helt lycklig.

För övrigt kan man verkligen inte låta bli att tycka om Jacob. Hans medkänsla för djuren, omtanke för vännerna och hans idoga försök att dölja sin känslor för Marlena skildras så fint, trovärdigt och ibland ångestframkallande. Som äldre man är han minst lika sympatisk, om inte ännu mer insiktsfull och charmig - det är nästan så att man vill gå fram och nypa honom i kinderna.

Något jag också verkligen gillar är att Sara Gruen, när man läser efterordet, verkar ha ägnat sig åt en passionerad research i cirkusarkiven inför den här romanen och låtit sig inspireras av divese skrönor och ibland till och med återgett detaljer verkliga händelser som fiktion. Anknytningen till depressionens cirkushistoria markeras yttligare genom att flertalet kapitel har autentiska och otroligt härliga bilder från 1930-talet som vinjetter, samtliga i den här stilen:

Det enda negativa jag har att säga, vilket helt och hållet har att göra med den svenska upplagan och som därför inte författaren kan hållas ansvarig för, är dels det något vulgära svenska omslaget (som har använt det vackra originalomslaget som grund, men lagt till ett gult och skrikigt "cirkustypsnitt" samt rödsvartrandig rygg vilket inte syns på bilden här), dels valet av titel som ju inte alls är någon direkt översättning av det stämningsfulla Water for elephants. Visserligen kallar sig den turnerande cirkusen just Bröderna Benzinis spektaktulära cirkusshow som av den anledningen är en återkommande fras, men den sänder liksom helt andra och mer pajasaktiga vibbar än den engelska vilket dessutom inte alls stämmer överens med tonen i romanen i mitt tycke. Nu har jag varnat er för detta och hoppas att ni inte låter er bli avskräckta av bokens framsida, för det här är en riktig pärla. Och jag menar det verkligen. Vid sidan av Sarah Waters Nattvakten är det här utan tvekan den bästa roman jag läst i år!