tisdag 22 juli 2008

Alberte, Alberte

Cora Sandels Alberte-serie hör till mina absoluta favoritböcker, så jag blev alldeles varm inombords av att läsa Åsa Beckmans artikel om den i söndagens DN. Läs gärna vad hon skriver, men läs framför allt denna härliga serie om tre böcker!

Apropå omslagen så ser den senaste pocketupplagan (vänster) väl okej ut, men jag gillar verkligen det förra omslaget så mycket mer. Hur kom man på tanken att byta ut det? Och ständigt denna Gun-Britt Sundström förresten - vems verk är nyöversättningen från 1997 om inte hennes!


8 kommentarer:

Mrs. B sa...

Ja, jag håller med. Omslaget till höger är finare. Tyvärr äger jag boken till vänster. Eller tyvärr och tyvärr. Texten är ju densamma som tur är.

Lyrans Noblesser sa...

Jag äger ingen av dem så jag tar gärna den till vänster. Det är så länge sedan jag läste om Alberte att jag inte alls minns handlingen. Jag minns bara en varm känsla. Dags för omläsning tror jag bestämt.

Hermia Says sa...

Åh, lyllos den som har böckerna olästa!

Erika sa...

Mrs B: Precis... Och något som är bättre med den senare upplagan är att den har större text, vilket gör en del för läsbarheten.

Lyran: Mm, jag gillar verkligen stämningen. När det gäller själva handlingen kommer jag ihåg allra mest från mellanboken Alberte och friheten, som också är min personliga favorit.

Hermia: Jag säger detsamma!

Maja sa...

Har inte läst någon av dem! Får nog klicka hem några goda klassiker!

Sarah sa...

Jag har stått och hållt i trilogin flera flera gånger och velat om jag ska köpa, men det har alltid slutat med att jag har ställt tillbaka den i hyllan igen. Jag får klåda av Strindbergs verk och dylika svenska "klassiker", så säg mig nu ärligt; Hur mycket skiljer sig Alberte-serien från valbar svensk klassiker i språk och stämning?

Unknown sa...

Sarah: Om du är osäker så låna den första delen på biblioteket och provläs lite vetja.
Nu var det några år sedan jag läste Alberte-trilogin, men jag minns språket som ganska rakt och upplevde inte alls böckerna som tunga eller svårlästa. Stämningen är alldeles lagom melankolisk, precis som jag gillar det.

Tekoppen sa...

Jag har påbörjat första boken, som jag har i en gammal översättning, men sedan började den bli lite emotionellt jobbig och har därför fått vila länge. Dessutom kom kursstarten emellan... och så går det som det går! Men jag gillar verkligen stämningen så här långt, liksom sorgligt på ett väldigt vackert sätt. Starkt!