Arnaldur Indridason - Kvinna i grönt

För några månader sen läste jag Glasbruket av Arnaldur Indridason, vilket gav mersmak på denne isländske deckarförfattare. Hans andra bok på svenska om Erlendur och kollegorna Sigurdur Oli och Elinborg (som i själva verket är fjärde boken i serien, då Prisma förlag valt att inte översatta de två första) är egentligen den jag varit mest nyfiken på, eftersom många Indridason-läsare verkar hålla den för hans bästa. För övrigt har han även vunnit det skandinaviska deckarpriset Glasnyckeln två år i rad för just Glasbruket (2002) och Kvinna i grönt (2003).

Boken inleds med att ett gammalt nedgrävt skelett påträffas, varpå några arkeologer får i uppgift att försiktigt gräva fram det för att säkra alla bevis. Deras mödosamma arbete drar dock ut på tiden och de samtida händelserna varvas med återblickar från en svunnen tid, då en mystisk familj levt i samma område där mannen i familjen är våldsam och hotfull mot sin fru och de tre barnen. Att de dåtida händelserna ihop på något sätt hänger ihop med det nutida skelettfyndet blir snart tydligt, men hur? Dessutom berättar en gammal man om en kvinna klädd i grönt som regelbundet besöker slätten där familjen bott och det går även rykten om en fästmö som för länge sen tros ha övergett sin blivande man och dränkt sig i havet... Erlendur ställs inför en knepig utredning som knappast förenklas av hans problem på det privata planet, då hans gravida narkoman till dotter har fallit i koma och svävar mellan liv och död.

Spänningen byggs upp långsamt i Kvinna i grönt och upplösningen - där både offer och mördare avslöjas - är rafflande och omöjlig att lista ut, eftersom de möjliga utfallen är flera. Jag kan förstås inte låta bli att bli illa berörd av den tragiska berättelsen, men detta är en alldeles lysande deckare!

Alberte, Alberte

Cora Sandels Alberte-serie hör till mina absoluta favoritböcker, så jag blev alldeles varm inombords av att läsa Åsa Beckmans artikel om den i söndagens DN. Läs gärna vad hon skriver, men läs framför allt denna härliga serie om tre böcker!

Apropå omslagen så ser den senaste pocketupplagan (vänster) väl okej ut, men jag gillar verkligen det förra omslaget så mycket mer. Hur kom man på tanken att byta ut det? Och ständigt denna Gun-Britt Sundström förresten - vems verk är nyöversättningen från 1997 om inte hennes!

Lästrio: Olästa böcker

Vilka böcker har ni köpt som bara blivit stående i bokhyllan olästa?

Jag har massor av böcker i mina skönlitterära hyllor som står olästa, säkert uppemot en fjärdedel av de jag äger, men det är en högst medveten strategi från min sida. När jag gör en större beställning på böcker har jag oftast bara för avsikt att läsa ett par av dem direkt när de kommer. Jag gillar nämligen att ha en massa olästa böcker i hyllorna, som jag kan gå och plocka från när det är dags att välja ut något nytt... Erfarenheten säger också att det mesta ändå blir läst förr eller senare.

Istället för att bara nämna tre olästa böcker har jag bestämt mig för att dela in böckerna i tre kategorier med olika anledningar till att de inte blir lästa:

1. Böcker som känns lite avskräckande på något sätt, t.ex. genom sin respektingivande tjocklek, sin pyttelilla text (oftast kombinationen!) eller genom sitt rykte om att vara en "tung" klassiker. Oftast brukar de ändå bli lästa så småningom ändå, någon gång när jag är sugen på något mer saftigt att bita i. Exempel: Jonathan Strange och Mr Norrell av Susanna Clarke (ca 800 sidor), Undantaget av Christian Jungersen (ca 600 sidor) och Wergelandtrilogin Förföraren, Erövraren och Upptäckaren av Jan Kjaerstad (3 x 500 sidor) som jag tänker mig bör läsas i snabb takt efter varandra. Denna trilogi hör för övrigt också till nedanstående kategori.

2. Böcker vars förträfflighet jag är så övertygad om det bara går an att läsa dem vid väl utvalda tillfällen där total uppmärksamhet givetvis krävs, vilket förstås är högt ställda krav att leva upp till och därför ofta låter vänta på sig. Det mest klockrena exemplet här måste vara Den hemliga historien av Donna Tartt som jag köpte som begagnad pocket för två år sedan. Problemen är två och hänger ihop: dels inbillar jag mig att det är en typisk bok som passar bäst att läsa på hösten (det mesta av akademisk karaktär associerar jag av någon anledning starkt till hösten), dels är hösten oftast en väldigt intensiv period då den totala uppmärksamheten kan vara som svårast att plocka fram. Dessutom får min icke-läsning av Tartt kedjeeffekter, då jag inbillar mig att jag inte kan läsa Marisha Pessl Fördjupade studier i katastroffysik innan Den hemliga historien (eftersom den senare anses vara originalet, ja ni vet)... Snacka om Asperger-hang ups!

3. Böcker som med stor sannolikhet aldrig kommer läsas, vilket oftast beror på att jag har fått dem av någon annan och de inte riktigt är min smak (t.ex. Bokhandlaren i Kabul av Åsne Seierstad och Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgen) eller att jag gjort mindre lyckade impulsköp. Den här kategorin av olästa böcker försöker jag dock rensa ut med jämna mellanrum, så de blir aldrig särskilt långvariga i bokhyllan.

Lästrio: Tidningar/tidskrifter

Sent omsider hakar jag på Petras lästrio. Jag börjar med den senaste och tänkte sedan jobba mig bakåt och göra några av de gamla. Frågan den här gången är:

Vilka tidskrifter/tidningar läser du helst?

Well, faktum är att jag nästan aldrig läser tidningar eller tidskrifter. Jag läser förstås dagligen valda delar ur DN:s kulturdel och andra kultursidor och i mån av tid även övriga nyheter. Men när det gäller tidskrifter blir det enbart sådana som handlar om litteratur och musik. De jag har gillat bäst på den fronten - Pop och BLM (Bonniers litterära magasin) - har tyvärr tråkigt nog lagt ner. På min lista över tidskrifter jag aktivt läser finns för närvarande bara två stycken:

1. SvB (Svensk bokhandel): facktidskrift för bokhandels- och förlagsbranschen, eftersom jag gillar ha koll på vad som händer där. Dessutom ingår de superfeta höst- och vårkatalogerna i prenumerationen som ju är en riktigt fröjd för en boknörd.

2. Sonic: musiktidskrift som kom till ett tag efter Pop:s nedläggning och har ungefär samma upplägg, med intervjuer och recensioner av musik med fokus på sånt jag gillar. Mina favoritnummer är de som ges ut sist på året med listor över årets bästa album.

Men jag måste erkänna att jag är lite nyfiken på Atlas litterära tillägg, som jag ännu inte hunnit kolla upp. Har någon gjort det och är den i så fall läsvärd?

Snusmumriken, det är jag det!

	Hvem er du i Mummidalen?
	Mitt resultat: Snusmumriken Du er Snusmumriken! Du er modig og rolig. Du er også selvstendig og kan ta vare på deg selv, men du er likevel venn med alle.
	Ta denne quizen på Start.no

Lässvacka = filmhysteri

Läsningen går otroligt segt för närvarande. I Italien läste jag inte en rad (det fanns ju så mycket annat kul att göra), så Kärlekens historia lämnades oavslutad. När jag kom hem påbörjade jag Kvinna i grönt eftersom deckare av erfarenhet brukar kunna kicka igång mig, men inte heller den gjorde susen. Jag har kommit halvvägs, men trots att jag tycker den är riktigt bra går det segt. Dessutom är jag tillbaka på jobbet och är otroligt trött om kvällarna.

Vad har jag gjort istället då? Jo, sett film en masse. På No 1 Video på Götgatan 75 ( Stockholms bästa videobutik där man får behålla filmerna en hel vecka och dessutom hyr till halva priset som student, vilket lätt leder till missbruk) har jag hyrt följande:

* Juno - bra film med kvick dialog och trevligt soundtrack, men ändå något överskattad. Gillar både Ellen Page och Michael Cera, som verkar vara född till att spela nörd. Se gärna komedin Supersugen där han också är med. Galet rolig om man har barnslig humor, vilket jag har ibland.

* Gone, baby, gone - spännande thriller baserad på Dennis Lehanes bok med samma namn.

* There will be blood - mörk film om storhetsvansinne inom såväl oljebranschen som frikyrklighet, med suggestiv filmmusik av min Radioheadälskling Jonny Greenwood.

* Funny games (U.S. version) - mycket bra men obehaglig och ångestladdad film av Michael Haneke. Kan även varmt rekommendera hans Dolt hot som är ett strå vassare.

Dessutom har jag sett Sex and the city-filmen på bio. Det råder visst delade meningar om den, men jag gillade den i alla fall. Kändes som ett bra komplement till tv-serien, lite mer closure helt enkelt.

Men framför allt har jag sett hela fjärde säsongen av ett av mina absoluta favoritprogram: Project Runway. Dock inte på tv - orka vänta in TV3:s utdragna sändningstakt. Har tidigare följt föregående säsonger, men den här är utan tvekan den bästa hittills. Favoritdesigner? Christian, tätt följd av Jillian. Efter att ha sett finalen igår känns det lite tomt... Vad ska jag nu hitta på? Jag hoppas jag får läslusten tillbaka.

Smått & gott

Missa för allt i världen inte Lotta Olssons sågning av Camilla Läckbergs senaste deckare Sjöjungfrun. Så elakt att det blir roligt, men ändå gjort med stil.

SVT visar i sommar tv-serien Berlinerpopplarna (i sex delar) baserat på Anne B. Ragdes populära böcker Berlinerpopplarna och Eremitkräftorna, som handlar om tre markant olika bröder som återser varandra efter tjugo år då deras dominanta mor ligger för döden. Sändningstiden är torsdagar kl. 21:00 i SVT1. Första avsnittet går i repris ikväll kl. 23:10.

Internationell författarscen har presenterat höstens program. Personligen ser jag fram emot Dennis Lehane den 19/11.

Senaste numret av Nöjesguiden har flera uppslag kring temat debutanter, där en lång rad författare och kändisar väljer ut sina bästa svenska debuter, mest överskattade sådana och bästa titlar. Mest hyllade debutanterna? Kanske inte helt förvånande Röda rummet och Gösta Berlings saga.

PS. Åh! Precis när jag ska posta det här börjar det ösregna och mullra idag igen... Underbart! Men det innebär nog också att jag håller mig hemma från aktiviteterna på Stadsbiblioteket tyvärr.