Seminarieyra

Nu har jag minsann bläddrat i bokmässans webbkatalog (vart sjutton har Posten gjort av min pappersdito?) och kan tipsa om lite smått och gott:

• Min boklåda i Paris - Sylvia Beach och Shakespeare & co: med Erik Andersson, Jonas Ellerström m.fl. Åh, vad roligt! Den här bokaffären har man ju besökt några gånger i Paris... Dessutom var det en positiv överraskning att boken jag varit sugen på ett tag har översatts till svenska, och att det gjorts av Erik Andersson, vars härliga dagbok om våndorna kring översättningsarbetet av Ringarnas herre jag läser just nu.
• Om att skriva platsens ande: Johan Theorin, Åsa Larsson och Åke Smedberg diskuterar miljöns roll för sina deckare.
• John Ajvide Lindqvist - svensk mästare i skräck: John Ajvide Lindqvist intervjuas av Navid Modiri om Människohamn.
• En realistisk pionjär - om Victoria Benedictsson: Horace Engdahl och Ebba Witt-Brattström pratar om en författare som ligger mig varmt om hjärtat, då min B-uppsats i litteratur handlade om hennes eminenta noveller "Förbrytarblod" och "Ur mörkret". Dessutom är jag barnsligt förtjust i detta intellektuella par.
• Morden i Midsomer: Caroline Graham berättar om sina böcker och tv-serien.
• Hård skotska - Denise Minas författarskap: Deckarförfattaren Denise Mina intervjuas av Inga-Lill Mosander.
• 1001 böcker du måste läsa innan du dör: med Göran Hägg och Mats Gellerfelt. Kanondiskussioner av olika slag är alltid intressanta och dessutom vill jag ju bocka av hur många jag läst och hur många jag har kvar.
• Joanna Rubin Dranger: när bilden möter ordet: Joanna Rubin Dranger, kvinnan bakom de tecknade serieromanerna om bl.a. Fröken Livrädd och kärleken.
• Skönlitteratur i klassrummet - att skriva för och läsa med tonåringar: med Johanna Lindbäck, Gunilla Kindstrand m.fl. Att motivera tonåringar till att läsa är ju inte helt lätt... Dessutom har jag precis läst ut Lindbäcks En liten chock som jag gillade!
• Skriva för livet - och leva för skrivandet: Aidan Chambers, ungdomsförfattare och lästeoretiker, pratar om skrivande. Jag utgick bl.a. från hans teorier i Böcker omkring oss i mitt examensarbete.
• Klassiska kvinnoröster: ljudbokprojekt gör kvinnliga klassiker hörda: med Agneta Ekmanner, Ebba Witt-Brattström och Svante Weyler.

Well, det ser ju riktigt lovande ut! Och då har jag inte ens räknat in miniseminarierna...

I väntan på seminarieprogrammet

Idag släpps seminarieprogrammet till Bok och bibliotek den 25-28 september i Göteborg. Äntligen! Och som jag ser fram emot mässan! Efter att besökt den två år i rad har det redan blivit en tradition som varken jag eller min lika bokälskande sambo numera kan vara utan - alltså åker vi ner även i år.

Jag antar att jag inledningsvis kan nöja med mig att se programmet i elektronisk form. Annars har jag utvecklat en ritual där jag i lugn och ro sitter med min (sedan snart ett år förbeställda) tryckta seminariekatalog i soffan och markerar allt av intressant i olika färgkoder och då och då svär över onödiga schemakrockar, varpå jag tvingas rangordna alternativen. J. får sedan göra likadant innan vi koordinerar våra scheman och konstaterar att vi kommer göra drygt hälften tillsammans och resten inte. Men var och en måste ju låta sina intressen styra!

Om ni ska till mässan är mitt bästa tips att ni köper seminariekort. Seminarierna är så otroligt givande att mässhallen mest känns ytlig, trång och jobbig i jämförelse. Korten är förstås svindyra om man är vuxen-vuxen, men för oss vuxen-kids som fortfarande har studentkort i plånboken kostar det inte mer än 600 kr för alla fyra dagarna eller ca 300 kr/dag (inkl. inträde) och det är verkligen så värt det!

Kollar igen och yes, nu har de släppt det! Återkommer med kommentarer ikväll eller så när jag hunnit smälta all information.

Svåra att inte tycka om

Jag hann inte läsa DN:s boklördag förrän igår, men vad glad jag blev när jag upptäckte den här långa, fina intervjun med favoritjapanen Haruki Murakami! Jag gillar att en snart 60-åring, som i det närmaste har uppnått kultstatus inom litteraturen, kan vara så avslappnad, varm och sympatisk. Att han är en riktig musiknörd får mig bara att tycka om honom ännu mer. Och förstås det faktum att han ser storheten i Twin Peaks, världens bästa tv-serie! Nu är jag mest nyfiken på vilken av hans böcker som är på väg att bli film och vem som är regissör? Där var han alldeles för hemlighetsfull.

I Eurovision Song Contest, en skräptävling med skitmusik vars enda underhållningsvärde består i att dissa merparten av bidragen, kom jag plötsligt av mig när jag såg något som var bra och roligt på riktigt. Jag talar förstås om Sébastien Tellier (Frankrikes bidrag). Vilken kille! För hur många kommer egentligen undan med att ha lösskägg på kören, äntra scenen i en golfbil, och inandas helium och sedan sjunga med heliumröst utan utan att det blir trams av alltihop? Hade jag inte redan bestämt mig för att gå på Popaganda i augusti hade jag gjort det nu, för Sébastian Tellier vill jag inte missa.

Helena von Zweigbergk - Ur vulkanens mun

Jag har aldrig läst något av Helena von Zweigbergk tidigare, men att jag uppfattar henne som den i särsklass sämsta (och vildast gestikulerande) programledaren för Filmkrönikan någonsin behöver ju inte nödvändigtvis betyda att hon skulle vara en dålig författare... Hur som helst, efter bokhorornas unisona hyllning av Ur vulkanens mun kände jag mig manad att ge både boken och författaren en chans.

Anna och Mats har varit gifta i tretton år och har två barn, Sebbe och Molly. Efter en tids äktenskapliga problem beslutar paret att åka till Sicilien (i närheten av vulkanen Etna) med hela familjen, trots att de har det skralt med ekonomin. Detta i ett desperat försök att lappa ihop äktenskapet. Semestern börjar dåligt i och med att hotellets pool är avstängd och därefter går allting bara utför... Den dåliga stämningen mellan Anna och Mats är total eftersom de ständigt surar, pikar och snäser åt varandra. Ärligt talat har jag svårt att förstå varför de inte separerat för länge sedan, med tanke på hur bittra de är? Även om det lättare att känna sympatier med Anna, som är bokens berättare, gillar jag inte riktigt någon av karaktärerna. De äktenskapliga problemen blir heller inte direkt bättre av att Anna börjar skicka pinsamma sex-sms till en snickare hon mött genom sitt jobb eller att Mats gör ett snedsprång på hotellet.

Jag irriterar mig återkommande på de konstruerade dialogerna och lillgamla barn har jag heller inte mycket till övers för. Vidare kan jag inte låta bli att himla på ögonen åt Annas sysselsättning till vardags, där hon tillsammans med en väninna skriver böcker om vardagens små njutningar, dvs. om stämningsfulla bordsdukningar till kräftskivor, nöjet av att äta honungsmelon i Italien och annat livsviktigt.

Styrkan i den här boken ligger i de partier där Anna är för sig själv och reflekterar över familjens tillvaro, då blir det plötsligt allmängiltigt och smärtsamt. Ren och skär ångest faktiskt, för självklart verkar det riktigt jobbigt när ett långvarigt förhållande håller på att falla i bitar. Här är faktiskt boken riktigt bra, men det räcker tyvärr inte för att väga upp helheten. Ur vulkanens mun är sannolikt det första och sista jag läser av Helena von Zweigbergk.

Det är ett idogt jobb...

Jag är sämst på att uppdatera just nu, men så har också de senaste dagarna varit fullproppade med en massa annat: Markus Krunegård på Debaser Medis i lördags (framför allt "Jag är en vampyr" men även "Ibland gör man rätt, ibland gör man fel" hör till det bästa jag upplevt live, I tell you!), lillebrors 22-årsdag igår och årsmöte i bostadsrättsföreningen idag. Imorrn blir det jazzkonsert på Fasching, där för övrigt en bekant står på scenen.

Det har inte blivit så mycket läsa av heller förutom fantasyböcker, men idag var sista lektionen på kursen. Avrundningen var minst sagt avslappnad då den yngre och flummigare av de båda lärarna ägnade 2/3 av lektionen till att bl.a. visa oss fantasy- och skräckinspirerade musikvideor med Fields of the Nephilim, The Mission, Sisters of Mercy och Kate Bush. Jag förstod kanske inte riktigt poängen med allt, men underhållande var det i alla fall... Vad som återstår nu är skriva hemtenta och jämföra gestalningen av tid och rum i två böcker. Jag har valt att skriva om Häxan och lejonet av C.S. Lewis (ett tryggt men tråkigt val som baserar sig på att jag sedan tidigare kan den utan och innan, dessutom är den väldigt tacksam att analysera) och Susan Coopers En ring av järn (som jag upptäckte och fascinerades av tack vare kursen). Parallellt med det ska jag nog försöka klämma in läsning av någon annan bok också som belöning för det hårda arbetet, någonting som bryter av - en deckare kanske?

Fräscht

...med folk som nyser så det stänker ordentligt rakt ner i en biblioteksbok, och sedan förstrött vänder blad för att det ska torka in - en iakttagelse jag precis gjorde från informationsdisken. Det får mig osökt att minnas förra sommaren när vi i bokinkastet fick tillbaka ett av våra nyinköpta exemplar av Stieg Larssons senaste, som vi snart upptäckte hade läskiga fläckar och en omisskännlig doft av spyor (fick kasseras direkt förstås).

Det är galet hur folk beter sig med lånade böcker... Ibland mår man nog bäst av att inte veta var böckerna har varit och vad de råkat ut för.

Miranda July - Ingen hör hemma här mer än du

Jag fullkomligt älskade filmen Me and you and everyone we know (2005) som är Miranda Julys allkonstverk, där hon skrivit såväl manus som regisserar samt spelar en av huvudrollerna. För er som ännu inte sett den kan jag bara rekommendera att göra det så snart som möjligt. Novellsamlingen med lika långt namn som filmen har jag varit sugen på sedan jag hörde talas om att den existerade - och alldeles nyss kom den ut i svensk översättning!

Novellerna, som är femton till antalet och av varierande längd, påminner till stilen mycket om filmen. Berättelserna består av små utsnitt ur vardagen som ringar in de olika berättarjagens personligheter. Vardagssituationer, som på ett djupare plan om kontakten mellan olika människor, kretsar kring teman som kärlek, sex, vänskap och ensamhet. Det känns ärligt och ibland sorgligt, stundtals även humoristiskt eller bisarrt. Jag gillar språket också. Ibland formulerar sig Miranda July så träffsäkert och snyggt om saker att man blir arg för att man inte kommit på och gjort det själv.

I samlingar är det ofta så att man älskar en del noveller, medan andra lämnar mindre avtryck - så även här. Bland mina personliga favoriter finns "Simklubben", om en kvinna som tar sig an några icke-simkunniga pensionärer och lär dem torrsimma (dvs. på land), "Mannen i trappan" om en kvinna som, allt medan en man stökar omkring ute i trapphuset, hinner tänka igenom sin relation till den sovande mannen bredvid sig och ta beslut om deras gemensamma framtid och "Någonting som inte behöver något" om vänskapen mellan två unga tjejer (varav den ena är kär i den andra) som precis har flyttat hemifrån och försöker hitta jobb att försörja sig med.

Tack till Alfabeta som skickade mig ett recensionsex av den här boken. Er vill jag också berömma för den enkla men fina formgivningen som blir den perfekta inramningen till den här boken. Bilden av författaren som pryder baksidan tycker jag också mycket om. Hoppas hon skriver något mer i framtiden!

Enkät om läsning

Nu har även jag besvarat Mats Strandbergs enkät om läsning.

1. Vilken bok läste du senast?
Novellsamlingen Ingen hör hemma här mer än du av Miranda July (som också gjort den härliga filmen Me and you and everyone we know).

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
För fantasykursens räkning har jag precis börjat läsa Neil Gaimans Coraline. När det gäller min "privata" läsning så håller jag precis på att fundera över vad jag ska välja härnäst... Kanske Ur vulkanens mun, som jag norpade åt mig på jobbets aktuellthylla häromdagen, eller Fördjupade studier i katastroffysik?

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
Jag uppskattar det till ungefär 60/40, med övervikt åt kvinnliga.

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker “nu har jag kommit en fjärdedel”, “en tredjedel”, “hurra! hälften!” osv?
Jag håller alltid stenhård koll på hur många sidor och hur stor andel av boken jag har läst. I böcker som jag finner lite trögare är det nog mest för att jag behöver milstolpar som motiverar mig att fortsätta, då kan det vara lite "hurra! hälften!" över det hela. Annars är det helt enkelt bara för att konstatera hur långt jag kommit, eftersom jag finner en tillfredsställelse i att kunna mäta och beräkna min framfart genom sidorna. Jag är ju trots allt ett kontrollfreak.

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?
Framför allt generella tips från bokbloggare och genom personliga rekommendationer från vänner och bekanta med liknande smak. Sen håller jag förstås koll på utgivningen, dvs. läser SvB:s kataloger och lagom doser av recensioner på kultursidorna vilket ger en bra överblick. Topplistor tycker jag i sig känns ganska deprimerande och föga inspirerande. Betydligt trevligare är det i så fall med Personalen rekommenderar-avdelningar och liknande på bokhandlar.

6. När blir en bok för lång?
Jag har generellt svårt för böcker som spränger 500-sidorsgränsen (med undantag för böcker som är så bra att man aldrig vill att de ska slut såklart). När det gäller format är jag mer böjd åt det korta och kärnfulla hållet, kring 200-250 sidor brukar jag tycka är ultimat.

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?

Nix. Att läsa böcker på engelska har jag aldrig riktigt kommit igång med, det gör jag bara i undantagsfall. Om en svensk översättning finns tillgänglig föredrar jag denna och jag har heller inget problem med att vänta in en översättning eftersom det finns så mycket annat att läsa under tiden... Originalspråkssnobbism betackar jag mig för!

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
Ingen speciell faktiskt. Jag rekommenderar gärna böcker till andra, men försöker i så fall skräddarsy tipsen lite beroende på personens smak. Alla böcker funkar inte för alla.

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?
Javisst! Där säger jag likadant som Helena: "So many books, so little time." Jag har inget problem alls med att lägga ifrån mig en bok, men jag försöker åtminstone ge den en chans innan så sker (minst 50 sidor eller så). Känner inget dåligt samvete alls över detta, utan ofta snarare besvikelse över att boken inte var så bra som jag trott. Men detta händer egentligen ganska sällan, jag vet ju vilken typ av böcker jag brukar tycka om och gör därför sällan dåliga bokval.

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
Om man bara ser till mina böcker och inte min sambos (vars böcker på flera punkter utgör ett utmärkt komplement till mina sedan de beblandades för snart ett halvår sedan) så dominerar skönlitteraturen totalt. Mestadels består den av "vanliga" romaner, den enda genre jag har brutit ut är deckare som tillägnas ett par egna hyllplan. Deckare köper jag dock egentligen inte så ofta, utan brukar mest låna från biblioteket. Facklitteraturen jag har kretsar huvudsakligen kring fyra ämnen: litteratur, genusfrågor, musik och konst.