Theorin vann Glasnyckeln

Grattis till Johan Theorin som välförtjänt vann deckarpriset Glasnyckeln som årligen delas ut av Skandinaviska Kriminalsällskapet för bästa svenska, finska, norska, danska eller isländska kriminalroman. Bland tidigare vinnare märks bl.a. Stieg Larsson, Håkan Nesser, Arnaldur Indridason, Jo Nesbø och Karin Fossum.

I mitt tycke hör både Skumtimmen och Nattfåk till det bästa jag läst inom genren på senare år och jag ser fram emot hans två kommande romaner, som avslutar den planerade Ölandskvartetten, enormt.

Läsa magisteruppsatser

... i arkivvetenskap på löpande band är ingen höjdare. Roligare saker kan man göra. Jag som i vanliga fall hör till den ambitiösa skaran har nu, helt utmattad, slagit av på takten och har siktet inställt på måndag då utbildningen äntligen är i hamn.

Mysdeckaren Filosofiska söndagsklubben av Alexander McCall Smith, som var tänkt att utgöra ytterst lättsmält underhållning mellan varven med den akademiska prosan, har jag dessvärre inte haft någon tid över till. Då och då tar jag mig dock en liten funderare över hur det egentligen förhåller sig med mysteriet med den unge man som fallit mot sin död från konserthusbalkongen... Förhoppningsvis får gåtan sin lösning under helgen som för ovanlighetens skull går i ledighetens tecken.

En bokhandel i Paris

Ett givet mål i Paris var såklart bokhandlar. Min franska är visserligen i närheten av att klara av att läsa en bok, utan begränsar sig snarare till att förstå skyltar och menyer eller beställa macarons på ett boulangerie när sötsuget faller på, men ändå... För atmosfärgens och nyfikenhetens skull. Den enorma bokhandeln Gibert Joseph på 26 Boulevard St Michel, om fyra eller fem våningar, besöktes ett par gånger.

Tyvärr måste jag säga att franska, skönlitterära böcker tyvärr inte väcker något köpbegär hos mig med sina genomgående vita ryggar och omslag. Stilrent tycker kanske vissa, men om man som jag gärna omger sig med starka färger ger det bara ett dystert intryck.

Snyggaste omslagen ever, som jag skulle kunnat köpa enbart för utseendets skull, hade däremot böckerna från förlaget med det passande namnet Motifs. Visst är de fina?

Jag läser förvisso inte serier, men om jag varit en fena på franska hade förmodligen det här albumet fallit min cynisk-ironiska personlighet i smaken. (På svenska: "Jag skulle vilja ta livet av mig, men jag har inte tid".)

Le retour d'Erika

Efter en intensiv praktikperiod på ett arkiv, några veckors plågsamt författande av mitt livs andra (och definitivt sista!) magisteruppsats följt av en belöningsresa där jag och sambon mötte våren i Paris, är jag tillbaka och redo att skriva här igen!