Jodi Picoult - Allt för min syster

Det här är en bok jag varit nyfiken på länge, eftersom den behandlar ett fascinerande etiskt dilemma. Kate Fitzgerald utvecklar en ovanlig leukemiform när hon är två år och är i behov av blod- och benmärgsdonationer, men en passande donator saknas. Därför beslutar sig föräldrarna att skaffa ett syskon till henne, en s.k. designer baby som matchas genetiskt efter Kates behov. Den nu 13-åriga systern Anna, som donerat till Kate sedan hon var baby, börjar tröttna på att donera mot sin vilja. När Kate plötsligt är i behov av hennes ena njure för att kunna överleva får hon nog. Hon vill inte längre vara en reservdel till sin syster och tar därför kontakt med en advokat som är känd för att representera minderåriga, för att försöka få rätten att bestämma över sin egen kropp (då föräldrarna fattar alla medicinska beslut för barn under 18 år).

Vad jag gillar med Allt för min syster är att den inte är svart eller vit, utan lyckas beskriva alla nyanser däremellan. Anna tar t.ex. inte avstånd från sin familj eller tvärtom, utan fortsätter bo och umgås med dem, samtidigt som hon ständigt lever med skuld, tvekan och dåligt samvete. Föräldrarna får också mycket svårt att bemöta henne, eftersom de älskar henne samtidigt som de är djupt besvikna på henne. I grund och botten är det här alltså en bok om vad som händer med relationer i samband med en krissituation.

Stilmässigt kan jag inte låta bli att associera till Alice Sebolds Flickan från ovan, vilket nog har med språket, det svåra ämnet och berättartekniken att göra. Berättandet sker i jagform, där man följer alla inblandade personer (utom Kate) i olika kapitel: Anna, pappa Brian, mamma Sarah, brodern Jesse, advokaten Campbell Alexander och slutligen Julia, den gode man som utsetts åt Anna då hon är minderårig. Berättartekniken ger en nyanserad bild av situationen, vilket förstås sätter igång tankar hos läsaren om vad han/hon själv har för åsikter om det hela.

Själv är jag ganska klar över var jag står i frågan: Ingen får någonsin bestämma över en annan människas liv och kropp. Även om det givetvis är hemskt att Kate är sjuk, måste Anna få bestämma själv huruvida hon vill donera eller inte, särskilt när det börjar handla om livsviktiga organ som njurar. Jag kan delvis förstå föräldrarnas frustration över sitt sjuka barn, men vad de tvingar Anna att göra är helt enkelt inte rimligt. Att skaffa ett syskon under dessa premisser - inte för att man önskar sig ett till barn, utan för att man vill åt en mänsklig reservdel - tycker jag också är tveksamt. Jag kan bli så arg på föräldrarna! Dessutom tycker jag synd om den äldre brodern Jesse som blivit helt osynlig i familjen och som får löpa vind för våg, vilket naturligtvis får konsekvenser.

Förutom huvudhandlingen har Jodi Picoult även vävt in flera sidospår som jag tycker om. Jag tänker i första hand på det om Campbell och Julia som för många år sedan haft ett förhållande som kraschade ordentligt och som nu tvingas arbeta tillsammans igen, men även mystiken kring Campbells ledarhund (han är ju inte blind!) som vållar både läsaren och bokens personer huvudbry.

Om romanen i sig är en emotionell berg-och-dalbana, så är det ingenting mot slutet med flera omskakade chockvågor... Allt för min syster är en mycket välskriven, spännande och tänkvärd roman som inte lämnar någon oberörd! Jag är helt klart sugen på att läsa mer av Jodi Picoult i framtiden. Någon som kan rekommendera någon annan av hennes böcker?