Pocketfrossa längs Drottninggatan

Idag sträckte sig årets upplaga av Världens längsta bokbord längs hela Drottninggatan. Besökarna var många och även om det blåste en del sken lyckligtvis solen för det mesta. Jag lade i vanlig ordning krutet på de boklådor med fokus på pocketböcker, sökte mig noggrant igenom titel för titel och hade lätt kunnat köpa på mig hur mycket som helst, men försökte i ärlighetens namn rationalisera lite. Resultatet blev Timbuktu av Paul Auster och En sky av vittnen av Dorothy Sayers som inte längre finns i tryck.

Var någon av er där och gjorde några roliga fynd?

Kepler avslöjad!

Jaha ja, det är författarparet Alexander och Alexandra Ahndoril som döljer sig bakom pseudonymen Lars Kepler! Det hade jag aldrig gissat på själv, kanske för att jag aldrig läst något annat av dem. Det som fällde paret var en lista på 10 mycket övertygande argument som Aftonbladet konfronterade dem med (kolla in dem här) och idag är det alltså bekräftat.

Personligen hade jag hoppats att avslöjandet hade dröjt lite längre, men det stora PR-jippot i kombination med att författarna helt enkelt delgivit några fakta för mycket om sig själva i chattar och liknande gjorde såklart att det inte kunde hålla i längden.

Lars Kepler - Hypnotisören

Den största dragningskraften med Hypnotisören, och den främsta anledningen till varför jag blev nyfiken på den, beror väl just på att den är skriven under pseudonym och det är roligt att spekulera om vem det kan vara som ligger bakom den. Efter att ha läst boken kan jag dock konstatera att det faktiskt rör sig om en förhållandevis välskriven deckare som lyckas upprättahålla såväl spänningen som mitt intresse rakt igenom och aldrig slår av på tempot.

Boken tar sin utgångspunkt i en srie bestialiska mord på flera personer ur samma familj, där endast sonen överlevt. När kommissarie Joona Linna får reda på att det även finns en äldre syster i familjen, som han misstänker kan sväva i livsfara, kontaktar han psykiatern Erik Maria Bark, som har ett förflutet som hypnotisör. Efter en tragisk incident tio år tidigare har han tvingats lova att aldrig mer utföra hypnos, men beslutar sig ändå för att vara polisen behjälplig i hopp om att kunna rädda ett liv. Utan att veta det sätter han snarare en snöboll i rullning som får katastrofala konsekvenser.

Hypnotisören är till stora delar skriven i historisk presens vilket inte direkt hör till vanligheterna (jag kommer faktiskt inte på rak arm på någon annan bok som gör detsamma), men skapar ett driv i berättelsen. Undantaget i dåtid är en längre mellanpassage i boken där läsaren kastas tillbaka ett decennium och får ta del av Erik Maria Barks omtalade gruppsessioner i hypnos, som allt till syvende och sist bottnar i.

Om det brister någonstans så är det väl i trovärdigheten: morden är lite väl brutala, seriemördaren alltför ung (ingen direkt spoiler, detta framkommer tidigt i boken) och slutet känns helt enkelt några varv för tillskruvat. Totalt sett är jag dock positivt överraskad av Hypnotisören, som bjuder på pulshöjande underhållning i sommarvärmen.

Anne Holt - 1222 över havet

Under en tågresa mellan Oslo och Bergen utbryter ett kraftigt snöoväder, som gör att tåget spårar ur. Alla resenärer evakueras då till ett närliggande hotell, Finse högfjällshotel, där stämningen till en början är god då de är välförsedda med både mat, sängar och god service. Men redan under första natten inträffar ett mord på en pastor vilket skapar stor anledning till oro bland gästerna, eftersom ju någon av dem måste vara den skyldiga och ingen kan ta sig därifrån. Slitningar uppstår och olika grupperingar med olika åsikter om hur man bör agera bildras. Läget blir knappast bättre av att stormen tilltar och hjälpen utifrån dröjer.

Hanne Wilhelmsen, f.d. polis och numera rullstolsbunden efter en skottskada i tjänsten, är en av resenärerna och bokens jagberättare. Till en början stretar hon emot och vägrar ta sig an fallet, men i takt med att resenärerna blir alltmer insnöade och desperata ger hon till slut efter för sin egen nyfikenhet och börjar nysta i alla ledtrådar. Hon är så cynisk, kaxig, iakttagande och rasande intelligent att jag inte kan låta bli att beundra henne – som litterär person åtminstone, privat hade hon förmodligen varit lite knepig att umgås med.

Parallellt med mordgåtan figurerar också ett annat mysterium – för vem är det som bevakas dygnet runt av beväpnade män i ett separat del av hotellet? Enligt ryktet kan det vara någon av ur kungafamiljen, men en tränad polis som Hanne fattar genast helt andra misstankar.

Jag hade mycket svårt att lägga ifrån mig 1222 över havet då den sög tag i mig från första sidan, för den är hur bra som helst. Jag menar: pusseldeckare, slutna rummet-tematik och en klassisk upplösning i salongen à la Poirot… Vad mer kan man önska sig? Det här deckaren visar definitivt var skåpet ska stå!

Fårö

Nu är jag ute på Fårö och slappar, badar och läser. Eftersom det är ont om trådlösa nätverk häromkring (sitter för närvarande i bilen vid en campingsplats surfzon) så kan det bli glest med uppdateringar den närmaste veckan, men det kan förstås hända att det trillar in något inlägg.

Den där Kepler...

Under veckan har satt tänderna i sommarens (årets?) mest hypade bok: Hypnotisören av pseudonymen Lars Kepler, där jag nu börjar närma mig upplösningen. I början måste jag erkänna att jag var rätt skeptiskt inställd till boken, framför allt upplevde jag språket lite torftigt, men under läsningens gång har jag svängt om och låtit mig uppslukas av denna bladvändare med stort B. För ingen kan anklaga den för att inte vara spännande!

Det finns många teorier om vem det kan vara som döljer sig bakom pseudonymen. Bland gissningarna märks Bengt Ohlsson, Camilla Läckberg och Martin Melin, Kristoffer Leandoer, Arne Dahl/Jan Arnald, Kajsa Ingemarsson m.fl. Kan för övrigt rekommendera den intresserade att ta en titt på TV4 Nyhetsmorgon från förra söndagen, där Keplers förläggare från Bonniers och en alltid lika brysk och underhållande Leif GW Persson diskuterar boken och Keplers författarskap (se programmet i repris här).

Vem tror då jag själv är Lars Kepler? Ingen aning. Men mitt underdoghjärta hoppas innerligt på Eva Gabrielsson, Stieg Larssons sambo. Eftersom de av politiska skäl inte vågat gifta har hon inte fått ärva ett öre av de många miljonerna, hon har behandlats illa av sin tjurskalliga svärfar och svåger och har, av hänsyn till läsarna och Stieg, erbjudit sig att skriva klart hans ofullbordade fjärde manuskriptet, men förvägrats detta. Det vore helt enkelt en lysande revansch!

Apropå genrer

I fredags var en kollega och f.d. kurskamrat med i en artikel i SvD angående Stockholms stadsbiblioteks satsning på "rosa hyllor" under Pridefestivalen som börjar idag, dvs. en separat avdelning för skön- och facklitterära böcker som behandlar HBT-ämnen. Även om de må vara tillfälliga, tycker jag det är en strålande idé! Jag tror nämligen att det är en efterfrågad typ av böcker som synliggörs tydligare på detta sätt.

I svenska bibliotek och bokhandlar är man ganska sparsmakad med genreindelningar och nöjer sig ofta med grovindelningar såsom romaner, deckare och fantasy/science fiction. Dessa väljer man istället att komplettera med ämnesord man själv kan lägga till vid katalogisering, som t.ex. utanförskap, homosexuell kärlek eller Paris. Nu fyller väl inte ämnesord riktigt samma funktion som genreindelningar, men det är ändå något som biblioteken borde satsa på att utveckla ännu mer eftersom det ger en bra hint om böckers innehåll och gör dem mer sökbara.

Utomlands, särskilt i bokhandlar i engelskspråkiga länder, har jag ofta intrycket av att man genreindelar i mycket högre utsträckning. Utgångspunkten tycks helt och hållet vara efterfrågan och genrerna sträcker sig inte sällan över gränserna mellan fiction och non-fiction. I Edinburghs och Glasgows bokhandlar var t.ex. Gay and lesbian standard överallt. Sedan finns det en rad mer fantasifulla sätt att dela in biografier och skönlitteratur också, varav jag tyckte de här två var fullständigt underbara: