onsdag 27 februari 2008

John Ajvide Lindqvist - Hanteringen av odöda

Hur skulle du reagera om de döda plötsligt vaknade till liv? Detta är precis vad som händer i John Ajvide Lindqvists andra roman under en varm sensommardag i Stockholm då elektriciteten får tuppjuck och människor går omkring med en ovanligt tryckande huvudvärk. Något har hänt, för plötsligt reser alla de personer som avlidit under de senaste två månaderna upp runt om på bårhusen och kyrkogårdarna och försätter hela samhället i chocktillstånd. Av förklarliga skäl blir det komplicerat att hantera de odöda, som man väljer att kalla omlevande i brist på bättre terminologi, och allra svårast blir det givetvis för de anhöriga att tackla situationen. För hur ska de förhålla sig till sina avlidna släktingar och äkta makar när de bara visar sig vara spillror av sitt forna jag, vandrande zombies i olika grader av förruttnelseprocessen och utan större förmåga att kommunicera? I centrum av berättelsen står journalisten Gustav Mahler (!), som gräver upp sitt nyligen förolyckade barnbarn Elias ur jorden, och som sedan gömmer sig undan myndigheterna i ett desperat försök att försöka återanpassa honom, och stå upp-komikern David vars fru Eva omkommer i en bilolycka. Eftersom hon dör samma natt uppvaknandet sker blir hon den bäst bevarade omlevande, men är det tillräckligt för att kunna börja om?

Romanen börjar riktigt spännande och det är omöjligt att inte låta sig ryckas med och känna såväl fascination som fasa i skildringen av hur de döda vaknar och hur såväl anhöriga som samhället reagerar. Detaljerna om de omlevande, den obehagliga stämningen i luften som föregår händelsern, bilagorna med medierapporteringen och det politiska spelet känns mycket realistiskt återgivet. Men från att till stor del vara engagerande och hjärtslitande tycker jag att slutet utgör romanens svaga punkt. Jag tror att jag helt enkelt har lite svårt för John Ajvide Lindqvists sätt att avsluta romaner, eftersom de tenderar att bli väl actionfyllda, uppskruvade och sätter punkt lite abrupt för min smak. Kanske skulle jag också vilja ta del av efterspelet lite mer, se vad som händer efter att det största kaoset har lagt sig och människor kan tänka klart igen och analysera vad som hänt.

Hanteringen av odöda är såklart bra och spännande ändå, även om jag måste säga att Låt den rätte komma in om den 12-årige Oskars vänskap som kommer i kontakt med en vampyr i Blackeberg gjorde betydligt större intryck på mig. Den hör till den skara böcker jag då och då gärna sitter och tänker tillbaka på. (Längtar för övrigt ihjäl mig efter filmatiseringen av den senare, med Tomas Alfredson som regissör. Trailern ser riktigt lovande ut!) Hur som helst är jag förtjust i författarens unika nisch, det här med att skriva "realistiska" skräckromaner som utspelar sig svenska miljöer och med ett språk och en stil jag gillar. Ska bli spännande att se vilka hemskheter hans kommande roman Människohamn har att bjuda på.

tisdag 26 februari 2008

Recensioner på gång

Jag har ännu inte hunnit skriva om de böcker jag har läst på senare tid, men lovar att göra det snart. Bloggen har liksom fått stå tillbaka lite för läsandet av Den mörka materian-trilogin som är olidligt spännande. Befinner mig just nu halvvägs i den avslutande delen och både längtar efter och fasar för upplösningen.

torsdag 21 februari 2008

Min senaste drog

... är att köpa begagnade böcker på second hand-butiker. Det är liksom svårt att låta bli när jag bor mer eller mindre omringad av Myrorna, Röda korset och Stockholms stadsmission (lyxproblem, jag vet!). Förutom de gånger jag medvetet styr kosan mot någon av butikerna, känner jag ett starkt behov att gå in och ta en snabb titt varje gång jag råkar passera av andra skäl. Förmodligen av rädsla för att råka missa något, för tänk om den där pocketboken som är slut på förlaget och inte längre finns att köpa på andra ställen ligger därinne och väntar på mig just nu? Ofta så lönar det sig faktiskt också, jag kommer sällan ut tomhänt. Mitt bästa fynd från den senaste veckan är t.ex. Tecken till kärlek av Jan Kjaerstad, en inteheltlättattfåtagpå-pocket i nyskick.

Jag har gjort en överenskommelse med mig själv att jag med gott samvete får köpa böcker från second hand-ställena eftersom det dels är ekonomiskt, dels är fråga om en bra form av återvinning. Villkoret är förstås att jag själv måste försöka lämna ifrån mig lite böcker ibland och bidra till cirkulationen. Allting som man köper är ju trots allt inte helt lysande och hundraprocentigt genomtänkta val, även om man gärna vill tro det.

Att jag blir någon vansinning storköpare finns det ingen risk för eftersom mycket av det som finns ute på second hand-marknaden är ordentligt kantstötta grejer med knäckta ryggar - defekter jag tyvärr har väldigt svårt för och därför ratar. Men det gör inte så mycket om man inte fyndar hela tiden, det är lika intressant att studera vad det är för typ böcker folk gör sig av med och fundera över varför, för ibland kan man verkligen inte tro sina ögon... Jag tackar dock och bockar åt det faktum att smaken är som baken.

måndag 18 februari 2008

Rean har reat ut sin själ

Alltså, jag håller till stor del med Mårten angående bokrean: att den känns ointressant och börjar spela ut sin roll. I begynnelsen (dvs. innan bokmomsen sänktes och internetbokhandeln uppstod och expanderande) hade den säkert mera nerv, men är den inte bara sorgligt trött och urholkad nu för tiden? Samma sak år efter år: föregående årets bästsäljande deckare, en uppsjö kokböcker av skiftande kvalitet, smala och svårsålda böcker, presentböcker och intet att förglömma traditionen med en kategori ständigt återkommande titlar.

Jag erkänner gärna glatt att jag har gjort flera fynd på bokrean genom åren, men för närvarande lockar den inte överhuvudtaget. Efter att ha ögnat igenom några av reakatalogerna kan jag nämligen konstatera att det inte finns en enda bok jag känner att jag måste ha. Några titlar som pockar på uppmärksamhet finns visserligen alltid, men när jag funderar närmare på saken inser jag att de bara kommer bli hyllvärmare och såna har jag helt enkelt inte plats för. Inte när det finns så mycket annat trevligt att fylla hyllorna med!

Den bokrearelaterade köpyran i bokbloggosfären (och den som bubblar under ytan och snart kommer explodera ute i butikerna) är däremot lätt att drabbas av, men det gäller att tänka sig för och inte göra några förhastade inköp... Personligen planerar jag att skämma bort mig med en hög icke-reaböcker på Adlibris - titlar jag känner en genuin längtan efter att ha i min ägo.

torsdag 14 februari 2008

Boken som flirtverktyg

Av en slump (eller tja, jag googlade på "reading is sexy"), fick jag upp ett blogginlägg ur Guardian Unlimited från 2006, som börjar så här:

Not only can you judge a book by its cover, it seems you can judge the person reading it, too. According to a survey of over 2,000 adults carried out by internet pollsters YouGov for Borders bookstore, books play a crucial role in influencing our opinions of strangers. Half of those asked admitted that they would look again or smile at someone on the basis of what they were reading.
Lite kul läsning faktiskt. Ännu mer underhållande är dock alla passionerande kommentarer där folk diskuterar what's hot and what's not, dvs. vilka titlar som väcker intresset för personen som läser boken, men inte minst alla fina små anekdoter om böcker i mötet med främlingar.

måndag 11 februari 2008

Käre Robert Smith

Tack för en tre timmar lång konsert med 30-talet låtar i lördags, något så mastigt hade jag inte riktigt väntat mig. Inte heller en sådan hitkavalkad. Mittenpartiet kanske svajade lite med obskyra låtval och jag tyckte det var lite synd att ni inte hade någon synth i bandet (som ju präglar flera av låtarna), men jag är ändå nöjd så nöjd. Hur kan man inte bli det när man får uppleva Just like heaven, Pictures of you, In between days, Push, A Night like this, Close to me, Lovesong, A Forest och Lullaby? Och hela tre vändor med extranummer.

Slutet var bäst, när ni brände av halva Boys don't cry-albumet och hela Hovet vibrerade. Din röst lät fantastisk live och svajade inte ens på slutet. Dessutom var det härligt att se att du log brett varje gång du gick av och på scenen. Lycka att sedan promenera hem över Skanstullbron, med dämpad hörsel och era låtar ringandes i öronen...

Hälsningar,
Erika


fredag 8 februari 2008

Supertisdag? Superhelg!

Igår var jag och hämtade ut våra biljetter till kvällens evenemang på ABF-huset: Litteraturens långa natt. De författare som kommer delta i år är Kerstin Ekman, Jonas Hassen Khemiri, Maria Sveland, Torgny Lindgren, Majgull Axelsson, Niklas Rådström, Martina Lowden och Peter Kihlgård och tanken är att de både ska samtala kring litteratur och läsa högt ur sina egna verk. Tycker det bjuds på en bra blandning mellan unga/äldre resp. relativt nya/etablerade författare... För egen del har jag läst ungefär hälften av dem och hälften inte.

Morgondagen går heller inte av för hackor eftersom The Cure spelar på Hovet! Jag längtar efter att se Roberth Smiths svarta gothkalufs live för första gången och hoppas innerligt på att de spelar några låtar från tiden de var som bäst, dvs. kring 80-talet - albumen Boys don't cry/Three imaginary boys, The Head on the Door och Disintegration är mina absoluta favoriter.

torsdag 7 februari 2008

Bokfemman, v. 6

Veckans tema är serier. Välj din topp 5 av serier.

Hittar jag en författare vars sätt att skriva jag verkligen tycker om kastar jag mig gladeligen över fler av hans/hennes böcker, men jag är inte nödvändigtvis någon stor serieläsare för det. Serier kräver liksom en helt annan typ av engagemang än fristående böcker, de måste gripa tag i en ordentligt för att man ska vilja fortsätta läsa de följande böckerna. Här är några serier ( i de flesta fall trilogier visar det sig) jag verkligen är svag för:

Cora Sandel - Alberte-serien (Alberte och Jakob, Alberte och friheten, Bara Alberte). Sekelskifte, vilsen ung kvinna, melankolisk stämning och konstnärskretsen i Paris. Vad mer kan man begära?

Carina Burmans historiska deckare (Babylons gator, Vit som marmor) som utspelar sig i i diverse historiska miljöer under 1850-talet - hittills under världsutställningen i London samt bland den nordiska konstnärskretsen i Rom - där författarinnan Euthanasia Bondesson tenderar att hamna mitt bland diverse mord och mysterier som hon sedan tar sig an att lösa på eget bevåg. Charmigt, stilfullt och underhållande. Ser fram emot den tredje delen, Hästen vid Porten, som utspelar sig Konstantinopel och kommer ut i mars!

Stieg Larsson - Millenniumtrilogin (Män som hatar kvinnor, Flickan som lekte med elden, Luftslottet som sprängdes). Känner mig så Svensson som nämnar dessa deckare, men när jag påbörjade serien kunde jag inte sluta läsa. Det är ovanligt och därför hamnar den här. Dessutom är Lisbeth Salander en av de mest fascinerade personer jag stött på i litteraturen någonsin.

Paul Auster - New York-trilogin (Stad av glas, Våldnader, Det låsta rummet). New York, spänning och identitetsproblematik som sätter igång tankeprocesser hos läsaren på ett sätt som gör att man man både känner sig snurrig i huvudet och intelligent på en och samma gång. Jag tänker ofta tillbaka på trilogin som bland det bästa jag någonsin läst, men borde kanske läsa om den för att se om det påståendet fortfarande håller i sig.

Moa Martinson - trilogin om Mia (Mor gifter sig, Kyrkbröllop, Kungens rosor). Jag är ingen stor läsare av arbetarlitteratur, men Moas självbiografiska romaner är så härligt rättfram i sin skildring av det tunga arbetarlivet, den egna uppväxten och vänskapen mellan kvinnor och präglas inte minst av humor och värme.

Sedan finns det ju givetvis massor med serier man skulle vilja läsa om tiden fanns, t.ex. de här (där jag i vissa fall har läst någon enstaka del fristående):

* Agnes von Krusenstjerna - Fröknarna von Pahlen
* Jan Kjaerstad - Wergelandtrilogin
* Philip Pullman - Den mörka materian
* Klas Östergren - Gentlemen och Gangsters
* Per Anders Fogelström - Stadserien
* Doris Lessing - Martha Quest-serien
* Marcel Proust - På spaning efter den tid som flytt (ska bara bryta ett ben först, eller kanske ännu hellre två)

Uppdaterat senare:
Glömde visst nämna Lian Hearns Sagan om klanen Otori, ytterligare en serie som jag gärna skulle läsa. Dess fjärde del (sequel till trilogin), som Calliope sågar totalt, känns dock mindre lockande... Fascineras ändå lite av kronologin då den nyutkomna femte delen utgör en prequel till resten av sagan som därmed utgör en cirkulär komposition. Intressant! Eller så har författarinnan bara väldigt svårt att släppa sina karaktärer... Den som läser kanske får se.

söndag 3 februari 2008

Pocketskydd de luxe

Tentan igår förmiddag gick finfint och det känns skönt att nu ha hela grundkursen i konstvetenskap som i en liten ask. För att fira åt jag lunch ute på stan och besökte sedan Pocket shop för att kolla in senaste pocketnyheterna och böcker jag funderar på att köpa i största allmänhet. En liten present blev det också förstås - det var jag faktiskt värd - nämligen ett pocketskydd de luxe! Eftersom jag ofta läser på tunnelbanan kändes motivet med tunnelbanekartan (där stationerna är utbytta till författarnamn) som ett givet val.


Jag är ju galet rädd om mina pocketböcker och har alltid Pocket Shops plastskydd på dem när jag har med mig dem i väskan. Positivt med den här kraftigare tygvarianten är att den har en snodd omkring sig så man slipper problemet med att boken öppnar sig i väskan. Sen är jag i och för sig inte den som brukar skämmas över vad jag läser, men ibland kan det vara skönt att slippa skylta med titel och författare, särskilt som folk alltid är så nyfikna på vad man läser (jag känner ju mig själv, jag försöker alltid smygtitta på vilka böcker mina medresenärer håller i händerna). Det enda negativa med det nya pocketskyddet är att den inte går att anpassa till bokens tjocklek lika bra som plastvarianten eftersom tyget inte räcker till, så böcker över 450 sidor kommer bli ett problem. Lyckligtvis är de flesta böcker jag läser tunnare än så.

Vilken bok ska då få den stora äran att inviga det nya pocketskyddet? Jo, det blir Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist, som jag redan är halvvägs igenom.