Theorin vann Glasnyckeln

Grattis till Johan Theorin som välförtjänt vann deckarpriset Glasnyckeln som årligen delas ut av Skandinaviska Kriminalsällskapet för bästa svenska, finska, norska, danska eller isländska kriminalroman. Bland tidigare vinnare märks bl.a. Stieg Larsson, Håkan Nesser, Arnaldur Indridason, Jo Nesbø och Karin Fossum.

I mitt tycke hör både Skumtimmen och Nattfåk till det bästa jag läst inom genren på senare år och jag ser fram emot hans två kommande romaner, som avslutar den planerade Ölandskvartetten, enormt.

Läsa magisteruppsatser

... i arkivvetenskap på löpande band är ingen höjdare. Roligare saker kan man göra. Jag som i vanliga fall hör till den ambitiösa skaran har nu, helt utmattad, slagit av på takten och har siktet inställt på måndag då utbildningen äntligen är i hamn.

Mysdeckaren Filosofiska söndagsklubben av Alexander McCall Smith, som var tänkt att utgöra ytterst lättsmält underhållning mellan varven med den akademiska prosan, har jag dessvärre inte haft någon tid över till. Då och då tar jag mig dock en liten funderare över hur det egentligen förhåller sig med mysteriet med den unge man som fallit mot sin död från konserthusbalkongen... Förhoppningsvis får gåtan sin lösning under helgen som för ovanlighetens skull går i ledighetens tecken.

En bokhandel i Paris

Ett givet mål i Paris var såklart bokhandlar. Min franska är visserligen i närheten av att klara av att läsa en bok, utan begränsar sig snarare till att förstå skyltar och menyer eller beställa macarons på ett boulangerie när sötsuget faller på, men ändå... För atmosfärgens och nyfikenhetens skull. Den enorma bokhandeln Gibert Joseph på 26 Boulevard St Michel, om fyra eller fem våningar, besöktes ett par gånger.

Tyvärr måste jag säga att franska, skönlitterära böcker tyvärr inte väcker något köpbegär hos mig med sina genomgående vita ryggar och omslag. Stilrent tycker kanske vissa, men om man som jag gärna omger sig med starka färger ger det bara ett dystert intryck.

Snyggaste omslagen ever, som jag skulle kunnat köpa enbart för utseendets skull, hade däremot böckerna från förlaget med det passande namnet Motifs. Visst är de fina?

Jag läser förvisso inte serier, men om jag varit en fena på franska hade förmodligen det här albumet fallit min cynisk-ironiska personlighet i smaken. (På svenska: "Jag skulle vilja ta livet av mig, men jag har inte tid".)

Le retour d'Erika

Efter en intensiv praktikperiod på ett arkiv, några veckors plågsamt författande av mitt livs andra (och definitivt sista!) magisteruppsats följt av en belöningsresa där jag och sambon mötte våren i Paris, är jag tillbaka och redo att skriva här igen!

Siri + Stockholm = sant

Egentligen har jag tagit en bloggpaus p.g.a. bristande motivation att skriva och på tok för mycket att göra (läsmotivationen är det dock lyckligtvis inget fel på). MEN jag känner ju ändå ett visst ansvar att förmedla en hemskt trevlig nyhet jag ramlade över på Internationell författarscens hemsida tidigare ikväll och som få tycks ha upptäckt:

Siri Hustvedt kommer till Stockholm tisdagen den 19 maj! Programmet är alltså extrainsatt och biljetterna (som släpptes vid midnatt) går att köpa här.

Nu återgår jag till pausandet, men kommer förmodligen tillbaka när jag hittat gnistan igen.

Bokrea? Nja...

Förra året skrev jag ett inlägg om hur bokrean reat ut sin själ - och jag är fortfarande av samma åsikt. Jag har förstås bläddrat igenom Akademibokhandelns katalog och klickat runt lite på Adlibris och Bokus bara för att, men tycker i vanligt ordning att det inte finns särskilt mycket av intresse. Möjligen att jag får svårt att undvika att lägga vantarna på Boel Westins Tove Jansson: ord, bild, liv för 99 kr, men det är å andra sidan en bok jag velat ha sedan den kom ut och skulle alltså inte vara något impulsköp.

Är jag tråkig som känner mig totalt osugen annars? Kanske. Men jag har lärt mig av mina misstag och tänker inte köpa på mig en massa som ändå bara blir liggande, bara för att rensas ut några år senare.

Ingrid Hedström - Lärarinnan i Villette

En omtyckt lärarinna i den lilla staden Villette i Belgien blir påkörd och avlider till följd av sina skador. Händelsen avfärdas till att börja med som en olycka, men när flera vittnen börjar träda fram blir det tydligt att det är fråga om mord. Det blir den unga och lovande åklagaren Martine Poirot (efternamnet är såklart en blinkning åt Agatha Christies belgiske detektiv) som tar sig an fallet och ju mer hon nystar i det, desto mer komplicerat blir det och allt fler personer i Villette tycks vara inblandade. Vad handlar det hela om egentligen?

Jag gillar de två parallella spåren i berättandet, där man vid sidan av Martines utredning även får följa hennes historieforskande make Thomas och hans sökande i arkiven med anledning av en påträffad massgrav som är flera hundra år gammal. Till en början kan man fråga sig vad detta skulle ha med resten av handlingen att göra, men precis som med alla andra trådar väver Hedström ihop allt på ett ovanligt snyggt sätt i slutet!

Bland övriga svenska samtida deckare känns Lärarinnan i Villette som en frisk fläkt med sin "franska" stil. I en intervju läser jag att författaren till vardags är utrikeskorrespondent för DN i just Belgien, varför det blev naturligt att boken skulle utspela sig där (staden Villette är emellertid fiktiv). Vidare berättar hon hur hon alltid gillat deckare och bl.a. gått en deckarskrivarkurs i Skottland med bl.a. Denise Mina och Val McDermid som lärare! Artikeln går att läsa här.

Hedström är väl värd Svenska deckarakademiens debutantpris för 2008 och jag ser verkligen fram emot nästa bok i serien, Flickorna i Villette. Väntan blir lyckligtvis ganska kort, för den beräknas komma ut redan i mars!