Sommarläsning?

Helgen spenderades på västkusten (på Tjörn och Stenungsön närmare bestämt), där en av sambons bröder gifte sig. Himla fint var det och tur med vädret!

Väl hemma ser jag att många bokbloggare börjat fundera över, och i vissa fall gjort långa listor över, vad de planerar att läsa i sommar. Även om det är roligt att ta del av andras listor håller jag med det Magix skriver om här, dvs. att läsande ska vara en njutning. Jag har ingen lust att planera min läsning in i minsta detalj, utan vill kunna välja fritt efter humör. Det brukar bli en ganska bra blandning ändå i slutändan. Men visst finns det enstaka läsprojekt jag funderat över att ta mig någon sommar i flera år nu, där de hetaste kandidaterna är Agnes von Krusenstjernas Fröknarna von Pahlen-svit och Jan Kjaerstads Wergeland-trilogi. Blir det i år månntro?

Omringad av autografer

Igår var jag och jobbade på Örby bibliotek, ett litet kombinerat folk- och skolbibliotek mellan Högdalen och Älvsjö. Det första jag lade märke till var förstås autograferna på väggen bredvid infodisken, som jag fascinerat studera i detalj i säkert en kvart! De tillhör bl.a. författarna Håkan Nesser, Björn Ranelid, Mari Jungstedt, Maj Sjöwall, Kerstin Thorvall, Anna-Karin Palm, Olov Svedelid, Ylva Eggehorn, Kjell Johansson, Theodor Kallifatides, Göran Greider m.fl. samt förläggarna Svante Weyler och Dorotea Bromberg. En riktigt imponerande samling för detta lilla bibliotek! Jag vet inte riktigt hur det är nu för tiden, men tidigare har biblioteket uppenbarligen haft en väldigt aktiv vänförening som anordnat författarkvällar och liknande evenemang.

Så här ser det ut på väggen med autografer och hälsningar:

Och så en hälsning från Mari Jungstedt:

Såklart att jag vågar! I augusti väntar sambons landställe på Fårö på oss.

Andrea Maria Schenkel - Mordbyn

Den flerfaldigt prisbelönade och av kritiker tokhyllade debutromanen Mordbyn av Andrea Maria Schenkel har stått på min att läsa-lista länge och jag är nu glad att jag äntligen kommit mig för att beta av den. Boken visade sig vara en gastkramande thriller som griper tag i en från början till slut!

Redan från första sidan anar man att något inte står rätt till ute på gården Tannöd och just därför blir denna bok så svår att lägga ifrån sig. Till skillnad mot de flesta kriminalromaner som tenderar att skildra den utredning som följer på ett begånget brott, lägger Schenkel snarare betoningen på de händelser som föregår det vilket enligt mig är ett genialt grepp! Genom att låta olika personer ur samhället som har någon anknytning till offren (såsom grannar, skolkamrater, tidigare pojkvänner) berätta vad de tänker och vet förs handlingen framåt och man får både en bild av offren samt aningar om möjliga förövare och motiv. Tack vare dessa pusselbitar blir bilden också slutligen komplett.

Två saker jag särskilt tycker om i Mordbyn är dess realistiska och skarpsinta psykologiska porträtt och den tryckta, kusliga och ödemättade stämningen som vilar över hela romanen. Kort och intensiv är den också (ca 150 sidor), men ack så spännande!

Theorin vann Glasnyckeln

Grattis till Johan Theorin som välförtjänt vann deckarpriset Glasnyckeln som årligen delas ut av Skandinaviska Kriminalsällskapet för bästa svenska, finska, norska, danska eller isländska kriminalroman. Bland tidigare vinnare märks bl.a. Stieg Larsson, Håkan Nesser, Arnaldur Indridason, Jo Nesbø och Karin Fossum.

I mitt tycke hör både Skumtimmen och Nattfåk till det bästa jag läst inom genren på senare år och jag ser fram emot hans två kommande romaner, som avslutar den planerade Ölandskvartetten, enormt.

Läsa magisteruppsatser

... i arkivvetenskap på löpande band är ingen höjdare. Roligare saker kan man göra. Jag som i vanliga fall hör till den ambitiösa skaran har nu, helt utmattad, slagit av på takten och har siktet inställt på måndag då utbildningen äntligen är i hamn.

Mysdeckaren Filosofiska söndagsklubben av Alexander McCall Smith, som var tänkt att utgöra ytterst lättsmält underhållning mellan varven med den akademiska prosan, har jag dessvärre inte haft någon tid över till. Då och då tar jag mig dock en liten funderare över hur det egentligen förhåller sig med mysteriet med den unge man som fallit mot sin död från konserthusbalkongen... Förhoppningsvis får gåtan sin lösning under helgen som för ovanlighetens skull går i ledighetens tecken.

En bokhandel i Paris

Ett givet mål i Paris var såklart bokhandlar. Min franska är visserligen i närheten av att klara av att läsa en bok, utan begränsar sig snarare till att förstå skyltar och menyer eller beställa macarons på ett boulangerie när sötsuget faller på, men ändå... För atmosfärgens och nyfikenhetens skull. Den enorma bokhandeln Gibert Joseph på 26 Boulevard St Michel, om fyra eller fem våningar, besöktes ett par gånger.

Tyvärr måste jag säga att franska, skönlitterära böcker tyvärr inte väcker något köpbegär hos mig med sina genomgående vita ryggar och omslag. Stilrent tycker kanske vissa, men om man som jag gärna omger sig med starka färger ger det bara ett dystert intryck.

Snyggaste omslagen ever, som jag skulle kunnat köpa enbart för utseendets skull, hade däremot böckerna från förlaget med det passande namnet Motifs. Visst är de fina?

Jag läser förvisso inte serier, men om jag varit en fena på franska hade förmodligen det här albumet fallit min cynisk-ironiska personlighet i smaken. (På svenska: "Jag skulle vilja ta livet av mig, men jag har inte tid".)

Le retour d'Erika

Efter en intensiv praktikperiod på ett arkiv, några veckors plågsamt författande av mitt livs andra (och definitivt sista!) magisteruppsats följt av en belöningsresa där jag och sambon mötte våren i Paris, är jag tillbaka och redo att skriva här igen!