Jag sätter punkt

Efter några turer fram och tillbaka, där det blivit allt glesare mellan inläggen, har jag kommit fram till att det nu är dags att sätta punkt för den här bloggen. Jag älskar fortfarande att läsa, men har varken tid eller ork att skriva om mina läsupplevelser just nu, bl.a. för att jag har ett nytt och roligt heltidsjobb att sätta mig in. Det har dock varit jättekul under de här två åren, inte minst p.g.a. alla kommentarer jag fått. Naturligtvis kommer jag att fortsätta läsa många av de eminenta bokbloggar som finns - ni utgör viktiga inspirationskällor för mig i mitt läsande! Kanske kommer jag tillbaka nån gång i framtiden, men just nu känns det alltså rätt med ett avslut. Tack för mig!

PS. Jag stänger av kommentarsfunktionen om ca en vecka, men kan fortfarande kontaktas via bockermedmera@gmail.com.

Bokmässeplaner

Om bara en vecka är det dags för bokmässan och i år planerar jag besöka den på fredagen och lördagen. I vanlig ordning fokuserar jag på seminarierna och på fredag lyssnar jag gärna till Annina Rabe och Thomas Anderberg litteraturkritikens villkor, Horace Engdahl om arbetet i Svenska akademien (ingen mässa är komplett utan Horace eller Ebba!) och Monika Fagerholm om sin nya bok Glitterscenen.

På lördagen är det huvudsakligen flertalet deckarseminarier som lockar samt Ann Heberlein och Karin Johannisons samtal om depression och psykiska sjukdomar, Jonas Karlsson om sin nya novellsamling (jag gillade hans debut!) och den finurlige mysfarbrorn Claes Hylinger som presenterar sin nya bok Utan ärende. Eftersom lördagsprogrammet känns mer späckat för min del, så är det nog framför allt på fredagen jag kommer ha tid att stryka omkring nere i mässhallen och shoppa på mig en massa böcker. Hur ser era eventuella bokmässeplaner ut?

Oplanerat avbrott

Sista tiden har sett ut ungefär så här: jag har halvt jobbat ihjäl mig (tio dagar i sträck och liknande), tillfälligt flyttat ut från vår bostad p.g.a. en totalrenovering av köket och brottas för närvarande med en förkylning som äntligen börjar ge vika. Inte så mycket läst och ännu mindre skrivet med andra ord.

Men på den positiva sidan så har jag också varit på intervju och fått ett vikariat som gymnasie­bibliotekarie. Jag börjar nu på måndag, men får ändå möjlighet att åka iväg till bokmässan som planerat - wohoo!

Ann Cleeves - Vita nätter

Ann Cleeves andra roman, Vita nätter, utspelar sig på Shetlandsöarna under sommartid. Konstnärerna Bella Sinclair och Fran Hunter har en gemensam vernissage där en okänd man plötsligt faller ner på knä framför en målning och brister i gråt. Dagen därpå hittas han hängd i närheten, men vad som till en början ser ut som självmord visar sig vara mord och kommissarie Jimmy Perez får tillkalla hjälp från fastlandet igen.

Jag som var förtjust i Cleeves debut, tycker nog att denna bok är ännu mer skickligt konstruerad rent intrigmässigt. Ett plus är dessutom att den utspelar i kulturvärlden bland konstnärer, teatersällskap, musiker och fantasyförfattare. Dessutom får kommissarie Jimmy Perez äntligen ihop det med Fran Hunter (som upptäckte liken i förra boken), och de passar så bra ihop!

Men återigen finns ett litet aber, för precis som med Svart som natten började jag ana redan halvvägs vem mördaren var. Båda gångerna tycker jag att personerna helt enkelt avslöjat sig utifrån sitt agerande, även om det mer varit en känsla en konkreta bevis... Ni andra som läst Cleeves, har ni också upplevt samma sak? Kanske tänker jag bara i liknande banor som författaren, för jag brukar vara rätt dålig på såna här gissningar vanliga fall.

Hur som helst är de här riktigt härliga deckare, som har precis lagom av allt. Dessutom är det omöjligt att inte låta sig charmas av såväl Jimmy Perez som Shetlandsöarna, som jag vill ha mer av.

Enkät om läsvanor

Hittade den här enkäten om läsvanor hos Vixxtoria.

1. Varför läser du böcker? Avkoppling? Information? Spänning? Annat?
Avkoppling och underhållning huvudsakligen.

2) Vad för slags böcker gillar du? Deckare, hästböcker, romaner, science fiction, historiska romaner, facklitteratur, biografier?
Romaner, deckare och vissa fantasyböcker.

3. Vilka böcker har du läst på sista tiden? (1-3 titlar)
Vita nätter av Ann Cleeves och Över näktergalens golv och På kudde av gräs av Lian Hearn. Med andra ord ligger jag rätt mycket efter med recensionerna.

4. Finns det någon bok eller någon typ av bok som du aldrig skulle läsa? Varför?
Självhjälpsböcker tycker jag t.ex. är rent nonsens. Har inte heller mycket till övers för biografier och knappt facklitteratur överhuvudtaget, eftersom jag (även om det kanske låter konstigt) är förhållandevis ointresserad av saker som skett på riktigt.

5. Finns det någon bok/några böcker som du skulle vilja läsa, men inte har läst?
Massor förstås! Bara för att nämna några: Den hemliga historien, Vindens skugga och Kafka på stranden. Men jag läser mycket nyutkommet, så det gäller att hitta en bra balans där mellan det nya och det gamla. Är dock riktigt nöjd med att jag äntligen gett mig i kast med Sagan om klanen Otori av Lian Hearn nu i sommar, som visat sig vara hur bra som helst och vida överträffat mina förväntningar!

6. Säg en riktigt bra bok, som du har läst!
Kolla in min senaste recension.

7. Var får du tag på böckerna du läser? Bokhandel? Present? Bibliotek? I mammas och pappas bokhylla? Lån av kompisar? Annat?
Det är ungefär hälften-hälften mellan att köpa och låna från biblioteket. Eftersom jag kan reservera böcker gratis på jobbet ser jag ju till att utnyttja det!

8. Har du många böcker hemma? Hur många hyllmeter ungefär?
Jovars, vi har åtta fulla Billybokhyllor här hemma, och om man räknar bort pärmar och annat som inte är böcker blir det omkring 35 hyllmeter.

9. Kommer du ihåg om någon brukade läsa högt för dig när du var liten? Vem? När?
Mamma läste för mig, men eftersom jag lärde mig läsa så tidigt behövdes det inte särskilt länge. Sen minns jag att lärarna i skolan läste högt för klassen i lågstadiet och ibland även på mellanstadiet, medan vi ritade och pysslade med andra grejer.

10. Hur ofta skulle du säga att man läste för dig? Välj mellan aldrig, ibland, ofta, varje dag/kväll.
Jag minns det som ganska ofta.

11. Kommer du ihåg vad man läste för dig?
Hemma var det nog mest Astrid Lindgren-böcker och så minns jag att jag var med i någon bokklubb också. I skolan var det bl.a. Roald Dahls SVJ och Eric Linklaters Det blåser på månen.

12. Brukar du själv läsa högt för någon ibland? Vem? När?
Det händer ibland att jag läser upp något stycke för en kollega på biblioteket eller för min sambo här hemma.

13. Vad läser du då?
Roliga, knasiga eller särskilt bra saker som känns värda att dela med sig av.

Suzanne Collins - Hungerspelen

Något av det bästa jag läst i sommar är Hungerspelen av Suzanne Collins, en våldsam och skräckinjagande dystopi som varit så uppslukande att jag suttit med den varenda minut på tunnelbanan och kastat mig över den varje lunchrast.

Boken utspelar sig i ett framtida USA som genomgått ett inbördeskrig och numera heter Panem. Nationen består, förutom en rik och högteknologisk huvudstad, av tolv mer eller mindre fattiga distrikt som inriktar sig på olika typer av försörjning åt nationen, såsom fiske eller gruvarbete. I syfte att avskräcka medborgare från uppror anordnas varje år hungerspelen, som går ut på att en flicka och pojke från varje distrikt lottas ut för att stängas in på en stor arena där de ska slåss emot och döda varandra tills endast en ensam segrare återstår. Tävlingen direktsänds på tv över hela nationen.

Katniss, den tävlande 16-åriga flickan från distrikt 12, är bokens huvudperson och jagberättare. När hennes lillasyster lottas ut till spelen tvekar hon inte en sekund utan gör det radikala valet att ta hennes plats. Vi får ta del av förbedelserna och tävlingen ur Katniss perspektiv. Tillvaron är grym och alla medel är tillåtna - blir det för dålig action inne på arenan tvekar inte spelledarna att sätta igång naturkatastrofer för att driva deltagarna samman. För att klara sig ännu en dag inne på arenan handlar det om att vara listig, ha en genomtänkt taktik och inte minst att kunna skaffa sig mat och vatten.

Alltså, jag kan inte nog understryka hur otroligt bra och spännande boken är - det går knappt att slita sig! Dessutom gillar jag både språket och sättet den berättas på. Även om Katniss upplevelser och agernade aldrig kommenteras, skymtar förstås det samhällkritiska budskapet mellan raderna. Statens övergrepp på dessa ungdomar är helt makalöst och moraliska dilemman aktualiseras på löpande band.

Även om jag tycker att den här boken känns helgjuten i sig själv, kan jag inte annat än se fram emot och vilja kasta mig över fortsättningen Fatta eld som alldeles snart kommer ut.* Det finns helt klart en underliggande problematik att spinna vidare på och jag är nyfiken på hur handlingen kommer utvecklas.

*Obs! Gör er själva en tjänst att inte googla den innan ni läst första boken - ni vill inte ha utgången i hungerspelen avslöjade för er.

Prishöjning på pocketböcker

Är det fler än jag som har irriterat sig över att både Adlibris och Bokus sen ett tag tillbaka tar 49 kr istället för 39-42 kr för vissa pocketböcker (eller är det möjligen förlagen själva som kräver högre ersättning)? Att höja priset med någon krona eller två med jämna mellanrum är väl en sak, men en så pass dramatisk ökning som 25% (!) känns väl ändå inte motiverat? Hittills har det i alla fall fått mig att avstå från ett par köp.

Och jo, jag vet att 49 kr fortfarande är billigt för en pocketbok jämfört med vad de kostar ute i den vanliga bokhandeln, men ändå. Vad tycker ni andra, shoppar ni på precis som vanligt när det gäller dessa prishöjda pocketböcker?

Pocketfrossa längs Drottninggatan

Idag sträckte sig årets upplaga av Världens längsta bokbord längs hela Drottninggatan. Besökarna var många och även om det blåste en del sken lyckligtvis solen för det mesta. Jag lade i vanlig ordning krutet på de boklådor med fokus på pocketböcker, sökte mig noggrant igenom titel för titel och hade lätt kunnat köpa på mig hur mycket som helst, men försökte i ärlighetens namn rationalisera lite. Resultatet blev Timbuktu av Paul Auster och En sky av vittnen av Dorothy Sayers som inte längre finns i tryck.

Var någon av er där och gjorde några roliga fynd?

Kepler avslöjad!

Jaha ja, det är författarparet Alexander och Alexandra Ahndoril som döljer sig bakom pseudonymen Lars Kepler! Det hade jag aldrig gissat på själv, kanske för att jag aldrig läst något annat av dem. Det som fällde paret var en lista på 10 mycket övertygande argument som Aftonbladet konfronterade dem med (kolla in dem här) och idag är det alltså bekräftat.

Personligen hade jag hoppats att avslöjandet hade dröjt lite längre, men det stora PR-jippot i kombination med att författarna helt enkelt delgivit några fakta för mycket om sig själva i chattar och liknande gjorde såklart att det inte kunde hålla i längden.

Lars Kepler - Hypnotisören

Den största dragningskraften med Hypnotisören, och den främsta anledningen till varför jag blev nyfiken på den, beror väl just på att den är skriven under pseudonym och det är roligt att spekulera om vem det kan vara som ligger bakom den. Efter att ha läst boken kan jag dock konstatera att det faktiskt rör sig om en förhållandevis välskriven deckare som lyckas upprättahålla såväl spänningen som mitt intresse rakt igenom och aldrig slår av på tempot.

Boken tar sin utgångspunkt i en srie bestialiska mord på flera personer ur samma familj, där endast sonen överlevt. När kommissarie Joona Linna får reda på att det även finns en äldre syster i familjen, som han misstänker kan sväva i livsfara, kontaktar han psykiatern Erik Maria Bark, som har ett förflutet som hypnotisör. Efter en tragisk incident tio år tidigare har han tvingats lova att aldrig mer utföra hypnos, men beslutar sig ändå för att vara polisen behjälplig i hopp om att kunna rädda ett liv. Utan att veta det sätter han snarare en snöboll i rullning som får katastrofala konsekvenser.

Hypnotisören är till stora delar skriven i historisk presens vilket inte direkt hör till vanligheterna (jag kommer faktiskt inte på rak arm på någon annan bok som gör detsamma), men skapar ett driv i berättelsen. Undantaget i dåtid är en längre mellanpassage i boken där läsaren kastas tillbaka ett decennium och får ta del av Erik Maria Barks omtalade gruppsessioner i hypnos, som allt till syvende och sist bottnar i.

Om det brister någonstans så är det väl i trovärdigheten: morden är lite väl brutala, seriemördaren alltför ung (ingen direkt spoiler, detta framkommer tidigt i boken) och slutet känns helt enkelt några varv för tillskruvat. Totalt sett är jag dock positivt överraskad av Hypnotisören, som bjuder på pulshöjande underhållning i sommarvärmen.

Anne Holt - 1222 över havet

Under en tågresa mellan Oslo och Bergen utbryter ett kraftigt snöoväder, som gör att tåget spårar ur. Alla resenärer evakueras då till ett närliggande hotell, Finse högfjällshotel, där stämningen till en början är god då de är välförsedda med både mat, sängar och god service. Men redan under första natten inträffar ett mord på en pastor vilket skapar stor anledning till oro bland gästerna, eftersom ju någon av dem måste vara den skyldiga och ingen kan ta sig därifrån. Slitningar uppstår och olika grupperingar med olika åsikter om hur man bör agera bildras. Läget blir knappast bättre av att stormen tilltar och hjälpen utifrån dröjer.

Hanne Wilhelmsen, f.d. polis och numera rullstolsbunden efter en skottskada i tjänsten, är en av resenärerna och bokens jagberättare. Till en början stretar hon emot och vägrar ta sig an fallet, men i takt med att resenärerna blir alltmer insnöade och desperata ger hon till slut efter för sin egen nyfikenhet och börjar nysta i alla ledtrådar. Hon är så cynisk, kaxig, iakttagande och rasande intelligent att jag inte kan låta bli att beundra henne – som litterär person åtminstone, privat hade hon förmodligen varit lite knepig att umgås med.

Parallellt med mordgåtan figurerar också ett annat mysterium – för vem är det som bevakas dygnet runt av beväpnade män i ett separat del av hotellet? Enligt ryktet kan det vara någon av ur kungafamiljen, men en tränad polis som Hanne fattar genast helt andra misstankar.

Jag hade mycket svårt att lägga ifrån mig 1222 över havet då den sög tag i mig från första sidan, för den är hur bra som helst. Jag menar: pusseldeckare, slutna rummet-tematik och en klassisk upplösning i salongen à la Poirot… Vad mer kan man önska sig? Det här deckaren visar definitivt var skåpet ska stå!

Fårö

Nu är jag ute på Fårö och slappar, badar och läser. Eftersom det är ont om trådlösa nätverk häromkring (sitter för närvarande i bilen vid en campingsplats surfzon) så kan det bli glest med uppdateringar den närmaste veckan, men det kan förstås hända att det trillar in något inlägg.

Den där Kepler...

Under veckan har satt tänderna i sommarens (årets?) mest hypade bok: Hypnotisören av pseudonymen Lars Kepler, där jag nu börjar närma mig upplösningen. I början måste jag erkänna att jag var rätt skeptiskt inställd till boken, framför allt upplevde jag språket lite torftigt, men under läsningens gång har jag svängt om och låtit mig uppslukas av denna bladvändare med stort B. För ingen kan anklaga den för att inte vara spännande!

Det finns många teorier om vem det kan vara som döljer sig bakom pseudonymen. Bland gissningarna märks Bengt Ohlsson, Camilla Läckberg och Martin Melin, Kristoffer Leandoer, Arne Dahl/Jan Arnald, Kajsa Ingemarsson m.fl. Kan för övrigt rekommendera den intresserade att ta en titt på TV4 Nyhetsmorgon från förra söndagen, där Keplers förläggare från Bonniers och en alltid lika brysk och underhållande Leif GW Persson diskuterar boken och Keplers författarskap (se programmet i repris här).

Vem tror då jag själv är Lars Kepler? Ingen aning. Men mitt underdoghjärta hoppas innerligt på Eva Gabrielsson, Stieg Larssons sambo. Eftersom de av politiska skäl inte vågat gifta har hon inte fått ärva ett öre av de många miljonerna, hon har behandlats illa av sin tjurskalliga svärfar och svåger och har, av hänsyn till läsarna och Stieg, erbjudit sig att skriva klart hans ofullbordade fjärde manuskriptet, men förvägrats detta. Det vore helt enkelt en lysande revansch!

Apropå genrer

I fredags var en kollega och f.d. kurskamrat med i en artikel i SvD angående Stockholms stadsbiblioteks satsning på "rosa hyllor" under Pridefestivalen som börjar idag, dvs. en separat avdelning för skön- och facklitterära böcker som behandlar HBT-ämnen. Även om de må vara tillfälliga, tycker jag det är en strålande idé! Jag tror nämligen att det är en efterfrågad typ av böcker som synliggörs tydligare på detta sätt.

I svenska bibliotek och bokhandlar är man ganska sparsmakad med genreindelningar och nöjer sig ofta med grovindelningar såsom romaner, deckare och fantasy/science fiction. Dessa väljer man istället att komplettera med ämnesord man själv kan lägga till vid katalogisering, som t.ex. utanförskap, homosexuell kärlek eller Paris. Nu fyller väl inte ämnesord riktigt samma funktion som genreindelningar, men det är ändå något som biblioteken borde satsa på att utveckla ännu mer eftersom det ger en bra hint om böckers innehåll och gör dem mer sökbara.

Utomlands, särskilt i bokhandlar i engelskspråkiga länder, har jag ofta intrycket av att man genreindelar i mycket högre utsträckning. Utgångspunkten tycks helt och hållet vara efterfrågan och genrerna sträcker sig inte sällan över gränserna mellan fiction och non-fiction. I Edinburghs och Glasgows bokhandlar var t.ex. Gay and lesbian standard överallt. Sedan finns det en rad mer fantasifulla sätt att dela in biografier och skönlitteratur också, varav jag tyckte de här två var fullständigt underbara:

Ann Cleeves - Svart som natten

Jag har varit nyfiken på Ann Cleeves sedan hennes debut Svatt som natten gavs ut på svenska (ungefär samtidigt som jag startade den här bloggen), men eftersom jag hört ganska blandat om henne har jag hittills legat lågt. Ute på ett regnigt landställe blev jag dock sugen på att ge henne en chans, något jag definitivt inte ångrar.

Svart som natten utspelar sig på Shetlandsöarna under vintern. En ung kvinna, Catherine, hittas strypt med sin egen halsduk och den första alla misstänker är stans enstöring Magnus Tait. Ingen kan heller låta bli att göra kopplingar till fallet med den 8-åriga flickan Katriona som försvann spårlöst för ett antal år sedan. Även den gången var Tait huvudmisstänkt, men flickan återfanns aldrig... Frågan är bara: är saker så enkla som de ser ut att vara?

Cleeves har ett sätt att skriva som tilltalar mig direkt. Jag tycker om språket och hur hon bygger upp berättelsen, men framför allt hennes trovärdiga personbeskrivningar och miljöskildringar som ger en känsla för det karga vinterklimatet. Det enda negativa jag egentligen kan komma på att säga är att jag lite för tidigt fick en idé om vem som var mördaren och varför, men spänningen förstördes inte alltför mycket av detta eftersom man ju aldrig kan vara riktigt säker förrän sista bladet är vänt.

I likhet med Johan Theorin och Mons Kallentoft har Cleeves snöat in på idén med "årstidsböcker", dvs. att skriva en kvartett böcker som utspelar sig i samma geografiska miljö under respektive årstid. Och varför inte, det verkar ju vara ett vinnande koncept? Hittills har två andra böcker i serien utkommit: Vita nätter (sommar) och Rött stoft (vår), som förutom Shetlandsöarna har polisen Jimmy Perez som viktigaste gemensamma nämnare. Jag planerar att läsa bägge!

Highlights of the highlands

Skottlandsvistelsen var härlig med bra shopping, fina omgivningar och trevliga bokhandlar. Vädret var minst sagt omväxlande då paraplyet kom till användning flera gånger om dagen, men det är väl helt enkelt så det är: "liquid sunshine" (för att citera en guide). Vår utgångspunkt var Edinburgh, men vi hann också med att besöka både Glasgow och högländerna. Höjdpunkten var helt klart de senare. Jag är så glad över att ha fått uppleva dem, för vackrare än högländerna finns inte!

Bortrest

Nu åker jag bort ett par veckor, först ut till landet och sedan till sväng till Skottland (Edinburgh närmare bestämt), och har ingen möjlighet att uppdatera. Typiskt nog har värmeböljan mattats av precis nu också, så det blir kanske inte så mycket badande att tala om, men desto mer tid över till läsning. På återseende!

Albertefynd

I eftermiddags var jag ute och botaniserade i second hand-butikernas bokhörnor och gjorde det här fantastiska fyndet på Stadsmissionen på Skånegatan - hela Albertetrilogin av Cora Sandel för endast 40 kronor! Allting stämde perfekt: bara det faktum att alla tre böckerna fanns där, i fint skick dessutom och att det från början billiga priset (20 kr/st) toppades med ett "tag 3 betala för 2"-erbjudande. De väntade helt enkelt på mig! Som de flesta vet är jag förvisso en pocketperson i vanliga fall, men är det några böcker jag alltid velat ha i inbundet format så är det just dessa, för förutom att de är bra så är de oerhört vackra.

Ingen Oates för mig inte

Precis som många andra litteraturnördar hängde jag på låset när biljetterna släpptes till Joyce Carol Oates på Internationell författarscen 7/7, sommarens stora litterära händelse . Samtidigt så inleder sambon sin semester ikväll och nästa vecka är enda tillfället för oss i sommar att åka ut till mitt landställe på Åland. Valet stod alltså mellan Joyce Carol Oates 1,5 timme eller ett avkopplande myspys på landet i 5-6 dar och eftersom jag trots allt inte är något det hardcorefan (höjdpunkten för mig var snarare Siri Hustvedt) föll valet på det senare. Självklart har jag sett till att förpassa biljetterna vidare, så att ett par andra lyckliga själar får se henne istället.

Hoppas alla ni andra bokbloggare och läsare som ska dit på tisdag får en underbar kväll! Ser fram emot alla rapporter, kommer trots allt vara lite avundsjuk på er.

Höstens böcker

För ett par veckor sen kom Svensk bokhandels höstkatalog som jag har bläddrat lite i på lediga stunder. Och bättre sent än aldrig tänkte jag berätta lite om vad jag ser fram emot i höstens utgivning:

* Dan Brown - Den förlorade symbolen (oktober). Ja, faktiskt! Jag har läst alla hans fyra böcker och tycker de fungerar utmärkt som underhållning för stunden.

* Carina Burman - Kärleksroman (augusti). Jag är ett stort fan av hennes historiska deckare, så det vore roligt att se hur hon skriver i övrigt (skäms dock fortfarande lite för att jag inte tagit mig an Den tionde sånggudinnan som jag tror passar mig i alla avseenden).
* Nick Cave - Bunny Munros död (oktober). För att jag gillar hans musik och hans låttexter, och inte kan undgå att bli nyfiken på hur han är som romanförfattare.

* Monika Fagerholm - Glitterscenen (september). Detta är en bok vars utgivningsdatum ständigt blivit framflyttat, men nu är det alltså dags! Fagerholm kommer för övrigt till årets bokmässa.

* Camilla Grebe & Åsa Träff - Någon sorts frid (augusti). Det är nog fler bokbloggare än jag som följt den eminenta deckarbloggen Deckarsystrarna. Att det varit stiltje där några månader beror sannolikt på haft fullt upp inför släppet med debutroman, men hoppas de tar upp bloggandet igen när det lugnar ner sig lite!

* Jonas Karlsson - Den perfekte vännen (september). Jag var imponerad av debutnovellsamlingen som kom för ett par år sen, där de olika novellerna återgav olika personers perspektiv av samma händelser och hoppas på något i samma stil.

* Lars Kepler - Hypnotisören (juli). Pseudonymer är alltid lite spännande och dessutom gillar jag deckare.

* Jan Kjaerstad - Jag är bröderna Walker (oktober). Han är ju en av de coolaste och mest sympatiska författarna ever, det räcker som förklaring.

* Jessica Kolterjahn - Nattfjäril (augusti). Jag verkligen älskade hennes debutroman Ut ur skuggan och blev jätteglad när jag fick höra att hon skrivit en ny bok!
* Curtis Sittenfeld - Presidentens hustru (augusti). De flesta bokbloggare som läst den på originalspråk verkar ösa lovord över den, och jag tyckte om debuten I en klass för sig.

Vad ser ni fram emot att läsa i höst?